Sport-TV:s utveckling – från SVT-monopol till dagens miljardmarknad
I en tid där sport på TV har blivit en global miljardaffär står Olof Lundh fram som en av Sveriges mest insiktsfulla sportjournalister. Hans senaste bok ”Den sista lägerelden. Kampen om sport på tv – och varför det bara blir dyrare för dig” (Albert Bonniers förlag) ger en djupgående analys av hur sportmedia har förändrats i grunden.
Lundh, med hemvist på TV4 och Fotbollskanalen samt krönikör i Dagens Industri, har etablerat sig som en auktoritet inom skärningspunkten mellan sport, politik och pengar. Han rör sig numera obehindrat i både sportens värld och i mer traditionella nyhetsprogram, där han kan diskutera globala frågor med politiska tungviktare som Carl Bildt.
Det stora vändpunkten i svensk sport-TV kom 1989, när Jan Stenbecks TV3 köpte rättigheterna till ishockey-VM i Globen. Detta var ett avgörande ögonblick som markerade slutet på SVT:s sportmonopol – ”sportens egen Berlinmur” som rasade, beskriver Lundh. Denna händelse blev startskottet för en omfattande kommersialisering av sporträttigheter i Sverige.
Lundh spårar utvecklingen från tiden då idrottsförbunden och Sveriges Radio/SVT kämpade om inflytande. När Svenska Fotbollförbundet insåg att de kunde sälja rättigheter till attraktiva matcher och kanalisera pengarna till klubbarna, blev svensk fotboll verkligt professionell. Den tidigare oron att TV-sändningar skulle minska publiksiffrorna på arenorna visade sig vara ogrundad.
Med kommersialiseringen följde en ny typ av aktörer: agenter och mellanhänder som förmedlar rättigheter och trissade upp priserna. Lundh lyfter särskilt fram den norske agenten Rune Hauge, som trots en historia med mutanklagelser har arbetat för Svenska Fotbollförbundet i över trettio år. Hauge, bosatt i skatteparadiset Guernsey, har enligt boken tjänat enorma men hemliga summor på dessa affärer.
Kampen om rättigheterna till de mest attraktiva evenemangen – VM i fotboll, OS, skidåkning, tennis, Champions League och Premier League – har blivit allt hårdare. Rättigheterna har hamnat bakom betalväggar, ofta med omfattande reklaminslag som många tittare upplevt som störande. Denna utveckling har väckt starka reaktioner, och debatten har tidvis handlat om nationella intressen mot utländska mediekoncerner – tyskar, fransmän, Hollywood och på senare tid även investerare från Gulfstaterna.
Det senaste kapitlet i denna utveckling var Viaplays ekonomiska kollaps 2023, vilket Lundh skildrar ingående. Kraschen ledde till att den uppblåsta bubblan för sporträttigheter sprack, priserna sjönk och SVT fick chansen att återta en del av sin tidigare position på marknaden.
Trots kritik mot affärsmetoder och höga priser konstaterar Lundh att utbudet för sportkonsumenterna idag är enormt. I jämförelse med de ständigt stigande priserna för matchbiljetter på arenorna framstår prenumerationskostnaderna för strömningstjänster som relativt rimliga.
Genom sitt gräv och kritiska distans lyckas Lundh genomlysa sportens explosionsartade digitala expansion, även om vissa kapitel blir väl detaljerade för den som inte är insatt i branschen. Som skribent beskrivs Lundh som ”en hård och pålitlig mittfältare med fin överblick” snarare än en tekniskt skicklig stilist.
Boken, som följer upp hans hyllade verk ”Templet i öknen” (2022) om VM i Qatar, visar hur sport fortsätter att både förena och särskilja människor. Den illustrerar den paradox som gör sport så fascinerande att följa, trots kritik om verklighetsflykt och kollektivt självbedrägeri från skeptiker.
För den som vill förstå den komplexa maktbalansen mellan sportorganisationer, medieföretag och konsumenter erbjuder ”Den sista lägerelden” en gedigen inblick i en bransch som fortsätter att förändras i snabb takt.
