”Den goda stämningen” – sevärt syskondrama om svek och självbedrägeri

Den danska miniserien ”Den goda stämningen”, som nu visas på SVT Play, bjuder på en mörk och komplex skildring av två syskon vars starka band till varandra visar sig vara lika destruktivt som det är omöjligt att bryta. Med Iben Hjejle, Pilou Asbæk och Evin Ahmad i huvudrollerna tar serien sig an teman som medberoende, familjetrauma och livslögner i ett drama som varar runt fyra timmar.

Serien kretsar kring syskonen Eva och Mads, som på ytan lever helt olika liv. Eva är en framgångsrik arkitekt som tagit över familjens företag och lever i en harmonisk relation med stabil ekonomi. Hon framstår som den stabila av de två syskonen. Hennes bror Mads, å andra sidan, gestaltar mer av en misslyckad existens – en före detta rockmusiker som numera arbetar som musiklärare och behöver droger för att stå ut med vardagen.

Men den yttre skillnaden mellan dem visar sig vara bedräglig. Under fasaden är båda lika skickliga på att navigera genom livet med hjälp av lögner och förtiganden. En falsk underskrift här, en otrohetsaffär där – ingenting är dem främmande. Det som gör deras relation särskilt problematisk är deras exceptionella förmåga att täcka upp för varandra, en symbios som ingen annan i deras närhet förmår bryta, vare sig deras mor eller deras respektive partners.

Den fysiska närheten mellan syskonen speglar deras psykologiska sammanlänkning. De bor på varsin sida av samma gård och går fritt in och ut i varandras lägenheter utan att knacka. Detta arrangemang förstärker känslan av en gräns som har suddats ut mellan två individer som egentligen borde ha egna, separata liv.

Bakom allt detta lurar deras relation till sin far, den store arkitekten, en relation de aldrig riktigt lyckas tala om men som fortsätter att påverka deras liv långt efter hans död. Detta outtalade trauma genomsyrar hela serien och förklarar mycket av deras destruktiva beteenden.

Regissören Kaspar Munk, känd för bland annat science fiction-serien ”The Rain”, visar här prov på sin förmåga att successivt blotta sina karaktärers sanna jag. Lager efter lager skalas bort tills personerna står helt nakna, emotionellt sett, framför kameran.

Mads nedåtgående spiral, spelad av Pilou Asbæk som tidigare medverkat i ”Game of Thrones”, är kanske den mest förutsägbara. Ett bråk på en krog eskalerar snabbt till sexköp och kokainmissbruk på skolans toaletter. Hans roll som musiklärare blir alltmer ohållbar i takt med att hans missbruk förvärras.

Evin Ahmads gestaltning av hustrun Kristina är betydligt mer gåtfull. Gång på gång förlåter hon Mads snedsteg, ibland verkar hon rentav upphetsad av den destruktiva dynamiken i deras relation, samtidigt som hon kan vara knivskarp och hård som sten. Hennes komplexitet, i kombination med hennes eleganta garderob, väcker en stark nyfikenhet kring hennes personlighet – en nyfikenhet som tyvärr aldrig helt tillfredsställs av manuset.

Den mest fascinerande karaktären visar sig dock vara Eva, spelad av Iben Hjejle känd från filmen ”High Fidelity”. Hon är den duktiga flickan som egentligen bara är bättre än sin bror på att dölja sina tillkortakommanden och upprätthålla en fasad av framgång. Nedmonteringen av hennes livslögner under seriens gång utgör en övertygande studie i medberoende och blir en nedåtgående spiral mot ett oundvikligt sammanbrott.

Alla skådespelare levererar exceptionella prestationer i sina respektive roller. Ändå finns det vissa brister i manuset som hindrar serien från att nå sin fulla potential. Historien hade behövt renodlas ytterligare för att verkligen komma till kärnan av den problematik den tar upp. Frågan om huruvida vi är dömda att återupprepa relationsmönster från vår tidiga barndom, eller om det finns en väg ut, blandas upp med olika intriger kring Evas arkitektfirma som inte alltid känns lika väsentliga.

Faderns roll i dramat blir heller aldrig helt klarlagd, vilket lämnar vissa frågetecken kring vad som egentligen format syskonen till de personer de blivit. Dessa obesvarade frågor kan för vissa tittare upplevas som frustrerande luckor i berättelsen.

Trots dessa invändningar är ”Den goda stämningen” ett välgjort dansk drama som erbjuder en ovanligt insiktsfull skildring av missbruksproblematik och medberoende. Serien vågar gå djupt in i de destruktiva mönster som kan uppstå inom familjer och hur dessa mönster kan föras vidare från en generation till nästa.

Den danska tv-produktionen bekräftar ännu en gång landets starka position inom nordiskt drama. Med sin psykologiska komplexitet och starka skådespelarprestationer, särskilt från Iben Hjejle, står serien ut som ett verk väl värt att se för den som uppskattar nyanserade karaktärsstudier och är beredd på en mörk och bitvis obekväm tittarupplevelse.

”Den goda stämningen” får betyget tre av fem och är tillgänglig på SVT Play. Seriens totala speltid är cirka fyra timmar och den är på danska med undertexter.