Dokumentärfoton med svindelkänsla i postsanningarnas tid

Landskrona foto festival har under årens lopp etablerat sig som en av Sveriges viktigaste mötesplatser för fotografi. I år, när festivalen arrangeras för tionde gången, står frågan om bildens sanningsanspråk i centrum. Under temat ”Displacement” undersöker ett trettiotal utställningar hur vår uppfattning av verkligheten formas – och förvrängs – av fotografier i en tid där ingen bild längre kan tas för given.

Fotografin har länge betraktats som ett omutligt vittne, ett medium som dokumenterar världen som den är. Men de senaste decennierna har den rollen urholkats. Med AI-genererade bilder och lättillgängliga redigeringsverktyg har gränsen mellan dokumentation och fabrikation blivit allt svårare att upprätthålla. Flera av årets utställningar tar fasta på just denna glidning, och gör den till en utgångspunkt för konstnärlig undersökning snarare än ett hot mot mediet.

På Landskrona konsthall möter besökarna Inka och Niclas Lindergårds utställning, där romantiska solnedgångar och naturspektakel återskapas i oväntade material och med förskjutna skalor. Verken är humoristiska till det yttre men bär på en allvarlig underton. Naturen framstår som en kuliss, en romantisk projektionsyta som krackelerar när betraktaren kommer nära. Det är ett återkommande tema i årets festival: naturen som vara, som underhållning, som något vi konsumerar snarare än lever i.

Utomhus på Kasernplan fortsätter den engelske fotografen Zed Nelson på samma spår. Hans serie fångar människor som äter snabbmat framför konstgjorda isberg, bilar som köar genom Yosemites orörda landskap och djur som söker skydd i allt mindre livsmiljöer. Bilderna väcker både leenden och obehag, och de illustrerar hur djupt vår samtidsrelation till naturen präglas av paradoxer.

Den mest uppmärksammade utställningen återfinns dock i Tyghuset, där den amerikanska fotografen Debi Cornwall visar serien ”Model citizens”. Cornwall har under flera år dokumenterat de modellstäder som byggts upp i USA:s öknar för att träna soldater inför kriget i Afghanistan. I dessa låtsasbyar, där statister med flyktingbakgrund gestaltar civila i sönderbombade afghanska hem, koncentreras något av den moderna imperialismens mest absurda mekanismer. Med lågmäld precision fångar Cornwall det vardagliga i det extrema, och hennes bilder etsar sig fast hos betraktaren.

Festivalen bjuder också på historiska perspektiv. På Landskrona museum visas äldre fotografiska verk, däribland Emil Heilborns ”Soldyrkaren” från 1938, som påminner om att frågan om bildens trovärdighet inte är ny. Men det är i samtidens skärningspunkter mellan teknologi, politik och perception som årets festival gör starkast avtryck.

Landskrona foto festival har sedan starten profilerat sig genom att visa både etablerade internationella namn och experimentella positioner. Årets upplaga, som pågår till den 20 september, bekräftar festivalens position som en plats där fotografins gränser prövas på allvar. I en tid av bildöverflöd och informationsbrus blir frågan om vad en bild faktiskt visar mer angelägen än på länge. Svaren är sällan enkla, men årets utställningar visar att det fortfarande finns utrymme för fotografiet att ställa de svåra frågorna – även när verkligheten i bilden är allt annat än självklar.