EKG: Jordgubbar året om, nej tack

I sommarens tid förvandlas jordgubbarna från vardagslyx till kulturarv

Trots att jordgubbar numera är tillgängliga året runt, behåller de sin särskilda plats i det svenska sommarminnets hjärta. Förr var de första jordgubbarna till midsommar nästan en helig tradition, precis som den första färskpotatisen – två symboler som markerade sommarens verkliga ankomst.

Idag har säsongerna suddats ut. Färskpotatis finns i butikshyllorna redan från årets början, och jordgubbar importeras oavsett årstid. Detta har förändrat vår relation till dessa traditionella sommarmarkörer. Den exklusivitet som tidigare omgärdade de första svenska jordgubbarna har till viss del gått förlorad när de förvandlats till en året-runt-vara.

För många svenskar är jordgubbar inte bara en frukt utan bärare av minnen från barndomssomrar. Som barn besökte jag regelbundet farbror John och tant Esters lantställe med dess välskötta jordgubbsland. Medan de vuxna konverserade över kaffekoppen på verandan, smög jag mig till jordgubbslandet för att plocka några exemplar i hemlighet – ett tidigt exempel på självplock långt innan konceptet blev en etablerad sommaraktivitet för svenska familjer.

Självplock av jordgubbar har sedan utvecklats till ett populärt sommarnöje för många familjer. Under en reportageresa till ett självplocksställe i Norsborg utanför Stockholm mötte jag en familj där generationerna samlats kring jordgubbarna. Morföräldrarna hade tagit med sina fyra barnbarn – en nioårig flicka och hennes tre yngre bröder. Den äldre flickan plockade metodiskt med vana från tidigare besök, medan den yngsta brodern, för vilken detta var en premiär, uppskattade smakproverna mer än själva plockandet. Hans hink förblev nästan tom medan kinderna blev allt rödare av jordgubbssaft.

Bärplockning har länge varit en del av den svenska sommaren, inte bara när det gäller jordgubbar. På mina morföräldrars skärgårdstomt i Stockholms södra skärgård växte både blåbär och smultron. Jag höll noggrann uppsikt över smultronen nedanför flaggstången och kände ett visst konkurrenstryck – det gällde att hinna före såväl familjemedlemmar som hungriga fåglar. Ibland ledde denna konkurrens till att jag plockade dem innan de var helt mogna, bara för att säkra min del av skörden.

Bärens kulturella betydelse illustreras tydligt av ett barndomsminne från samma skärgårdstomt. Min morfar, med sin speciella humor, frågade efter lunchen hur många som ville ha jordgubbar till efterrätt. Jag sträckte ivrigt upp båda händerna i förväntan. Då hörde jag mormor utbrista: ”Men Kalle, vi har ju inga jordgubbar!” varpå morfar lugnt svarade: ”Det vet jag väl, jag ville bara höra hur många som ville ha.”

Denna lilla episod visar jordgubbarnas särskilda plats i vårt medvetande. De representerar inte bara en sommarfrukt utan också ett löfte om njutning, en besvikelse när de inte finns tillgängliga, och en kulturell referenspunkt som förenar generationer.

Trots att jordgubbar numera kan köpas året om, behåller de sin särskilda status under sommarmånaderna. Svenska jordgubbar fortsätter att vara eftertraktade för sin smak och fräschör, och självplockställen runt om i landet lockar fortfarande familjer som vill kombinera fruktinsamling med en gemensam upplevelse.

Jordgubbssäsongen markerar fortfarande en höjdpunkt i den svenska sommarkalendern, även om den exklusivitet som en gång omgärdade de första bären delvis har gått förlorad. För många är dock smaken av en nyplockad, solmogen svensk jordgubbe fortfarande oöverträffad – ett koncentrat av sommarens alla löften i en liten, röd frukt.