EKG: På sin höjd en tur i golfbilen

På spanska solkusten för några veckor sedan fick jag en oväntad roll i min makes golfäventyr. Stockholm låg inbäddad i snö när vi reste söderut, och tanken på värme och sol lockade. Trots att vädret var ovanligt kallt för årstiden, var utsikten över Medelhavet från hotellbalkongen välkommen.

Resan var planerad med flera aktiviteter i åtanke – avkoppling, god mat och dryck, promenader längs stranden och, för min make som jag kallar Blixten, några rundor golf. Inför avfärden fick jag flera frågor från vänner om vad jag skulle göra medan han var ute på golfbanan. Som om jag inte skulle kunna underhålla mig själv! Jag hade förberett mig väl med dator, kortlek, stickning och böcker – det skulle inte bli några problem att fördriva tiden under hans golfrundor.

Men på något sätt lyckades Blixten övertala mig att prova något jag aldrig trott jag skulle göra – att köra golfbilen medan han spelade. För bara ett par år sedan hade jag skrattat högt åt förslaget att jag skulle agera caddie. Tanken att gå runt och bära någon annans golfbag verkade helt absurd.

Visst har jag under mina fyrtio år som bowlingspelare vanan att hantera tung sportutrustning, men då har det handlat om mina egna bowlingklot, inte någon annans utrustning. Det är en väsentlig skillnad i min värld.

Men nu stod jag där, bakom ratten på en golfbil, och lärde mig hantera pedalerna och instrumentbrädan. Till min egen förvåning var den första rundan faktiskt ganska underhållande när jag väl förstod hur fordonet fungerade. Kanske var detta Blixtens strategi – att jag skulle bli så fascinerad av golfspelet att jag själv skulle vilja börja.

Hans plan misslyckades dock. En runda som golfbilsförare räckte för mig. När det var dags för dag två på golfbanan hade vädret försämrats ytterligare. Det var grått och ruggigt, men jag lät mig övertalas att följa med igen. Ett misstag, visade det sig. Efter bara tio av arton hål var jag genomfrusen, medan Blixten och hans två medspelare höll värmen genom att svinga klubbor, putta bollar och kratta bunkrar efter misslyckade slag.

Kontrasten till min egen sport, bowling, blev tydlig. I bowlinghallen är man aldrig beroende av vädrets nycker. Man spelar i samma behagliga inomhusmiljö oavsett årstid eller temperatur utomhus. Inga blåsiga förhållanden som påverkar bollens bana, inga plötsliga regnskurar som avbryter spelet, och framför allt – ingen risk att frysa.

Efter dessa erfarenheter har min ståndpunkt blivit ännu tydligare. Golf är för dem som inte har något emot att spendera timmar utomhus i alla väder, medan bowling erbjuder en förutsägbar och bekväm miljö. Jag stannar gärna vid bowlingkloten och låter Blixten fortsätta med sina golfklubbor. Golfbilskörning får bli ett minne från en semestervecka i Spanien, inget jag längtar efter att upprepa.

När jag tittar tillbaka på resan minns jag ändå de trevliga stunderna – utsikten från balkongen, de gemensamma måltiderna och promenaderna längs Medelhavets strand. Men framför allt bekräftar erfarenheten att jag gjorde rätt val av sport för fyrtio år sedan. Bowling inomhus slår golf utomhus alla dagar i veckan – åtminstone för mig.