Filmvärlden rymmer just nu allt från storslagna epos och splittrande festivalfilmer till svenska dokumentärer och romantiska komedier. Ett nytt urval visar på en bredd där de stora studiosatsningarna samsas med mer personliga berättelser.
Christopher Nolan har med ”The Odyssey” samlat Matt Damon och Anne Hathaway för en tolkning av Homeros antika epos. Filmen beskrivs som grandiös och brutal i sin skildring av Odysseus våldsamma och utdragna väg hem efter det trojanska kriget. Nolans förmåga att kombinera publikfriande storskalighet med konstnärligt allvar gör filmen till en av årets mest väntade biohändelser.
Franske François Ozon står för ”Främlingen”, en stilren och sensuell svartvit nyinspelning av Albert Camus klassiska roman. Benjamin Voisin och Rebecca Marder spelar huvudrollerna i berättelsen om den gåtfulle Meursault, som skildras mot en kolonial bakgrund. Camus verk har filmatiserats förut, men Ozons version väntas ge nytt liv åt den existentiella klassikern.
Jane Schoenbrun, känd från uppmärksammade ”I Saw the TV Glow”, är tillbaka med ”Teenage sex and death at Camp Miasma”. Med Hannah Einbinder och Gillian Anderson i rollerna blandar filmen skräck, queer tematik, erotik och blodiga filmreferenser. Det blev en av de titlar som tydligast splittrade Cannespubliken, vilket ofta brukar vara ett tecken på en film som kommer att diskuteras länge.
Antonin Baudry inleder ett större filmprojekt om Charles de Gaulle med ”De Gaulle. Motståndets pris”. Simon Abkarian gestaltar den franske frihetskämpen, och Mathieu Kassovitz syns i en betydande roll. Filmen skildrar de Gaulles agerande under den tyska ockupationen av Frankrike och blir först i vad som ser ut att bli en storskalig historisk satsning.
Olivia Wilde har regisserat ”The invite” med Penélope Cruz och Seth Rogen. Det är ett frispråkigt kammarspel där en parmiddag gradvis raserar alla överenskommelser om trohet, sex och kärlek. Wildes tidigare filmer har visat att hon har ett öga för konfliktfyllda relationer, och här väntas rollerna utmanas på ett sätt som lär ge både skratt och obehag.
Rojda Sekerszös har filmatiserat Nicolas Lunabbas bästsäljande bok ”Blir du ledsen om jag dör?”. Peshang Rad och Rudwan Socdal har huvudrollerna i en berättelse som rymmer både patos och starka känslor. Lunabba växte upp i Malmö, och boken har uppmärksammats för sin närhet till frågor om utanförskap, tillhörighet och omsorg.
My Sandström står bakom dokumentären ”Carola!”, som följer Sveriges mest folkkära artist från genombrottet med ”Främling” till i dag. Filmen tar sig nära Carola Häggkvist och skildrar den resa som började i Norsborg och växte till en av de mest framgångsrika karriärerna i svensk musikhistoria. Dokumentären lär väcka starka känslor hos en bred publik.
Med ”Backrooms” tar Kane Parsons steget till långfilm. Chiwetel Ejiofor och Renate Reinsve spelar huvudrollerna i en historia där en man upptäcker enorma rum under sin möbelbutik – en påminnelse om klassiska mardrömmar där det välbekanta plötsligt blir främmande. Filmen bygger vidare på det internetfenomen som gjort Parsons känd och har redan väckt stort intresse inom skräckgenren.
Destin Daniel Cretton, som tidigare regisserat ”Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings”, tar nu över ”Spider-Man. Brand new day”. Tom Holland ikläder sig spindeldräkten för fjärde gången med Zendaya vid sin sida. Filmen rör sig mellan ensamma pizzastunder och riskfyllda akrobatiska sekvenser bland skyskraporna, samtidigt som den inleder en ny fas för superhjälten.
Kim Sundbeck gör långfilmsdebut med ”Det grönaste gräset”, en originell romantisk komedi om otrohet. Med Vilhelm Blomgren och Anna Asp i huvudrollerna visar filmen en säkerhet i ton och berättande som lovar gott inför Sundbecks fortsatta karriär. Det är ett gott exempel på hur svensk film fortsätter bredda sig, inte minst inom genrer som annars ofta domineras av internationella produktioner.
Sammantaget speglar urvalet en bransch där stora underhållningsmaskiner och personliga projekt växer sida vid sida. Festivalnamn från Cannes tar plats på biograferna, medan väletablerade franchises fortsätter locka den breda publiken. För svensk del märks både dokumentärfilmens styrka och en vilja att berätta närgångna historier med stark förankring i samtiden.
