Foo Fighters vrider upp volymen och rockar hårdare igen

I Sverige sörjer Foo Fighters fortfarande, men rockar vidare

Efter trummisen Taylor Hawkins tragiska bortgång för fyra år sedan på ett hotellrum i Bogotá beskrev Foo Fighters frontman Dave Grohl den efterföljande tystnaden och stillheten som skrämmande. I en nyligen publicerad intervju i musikmagasinet Mojo reflekterar Grohl över sorgeprocessen och hur den påverkade både honom personligen och bandet som helhet.

Med nya albumet ”Your favorite toy” tar Foo Fighters ett nytt steg i bearbetningen av förlusten. Skivan kan ses som en direkt reaktion mot den stiltje som skrämde den annars så hyperaktiva Grohl under den första tiden efter vännens död. Efter att ha hanterat den initiala förvirringen och sorgen på förra årets ”But here we are”, som släpptes drygt ett år efter Hawkins död, framstår ”Your favorite toy” som ett medvetet försök att både hedra Hawkins musikaliska arv och samtidigt ta bandet framåt.

Genom att vrida upp volymen och återgå till hårdare rockljud söker bandet en väg ur sorgens stillhet. I låten ”Unconditional” sjunger Grohl hoppfullt: ”There are better days awaiting/it’s true” – en textrad som speglar bandets försiktiga optimism inför framtiden.

Musikaliskt bjuder albumet dock få överraskningar för den som följt bandet under deras långa karriär. Produktionen är råare och mer distorderad än på föregångaren, men grundreceptet följer Foo Fighters beprövade formel: poppiga melodier inbäddade under lager av grunge och punkrock med stora gester.

Albumets starkaste stunder kommer när de melodiska elementen tillåts träda fram genom det råa ljudlandskapet. Låtar som ”Child actor” och ”Unconditional” visar den mer nyfikne låtskrivaren Dave Grohl, en sida av hans musikaliska personlighet som inte alltid får lika mycket utrymme i bandets musik.

Men oftare håller sig Grohl till den välbekanta formeln – raka rockspår med högt tempo och energi. Även om texterna fortsätter att bearbeta sorgen med både tyngd och känslighet (”I am a part of you/when I’m apart from you”), låter ”Your favorite toy” i stort sett precis som man kan förvänta sig av ett Foo Fighters-album.

32 år in i karriären har bandet hittat en stabil plats i rockvärlden. Deras främsta funktion tycks vara att leverera den sortens rock som garanterar dem en sen spelning på stora internationella rockfestivaler världen över. För fans innebär det en trygg kontinuitet, men för lyssnare som hoppats på mer musikalisk utforskning kan albumet kännas något förutsägbart.

Denna dubbla natur – en emotionell utveckling i texterna men en musikalisk trygghetszon i ljudbilden – speglar kanske just den balansgång som bandet befinner sig i. Å ena sidan behovet av att bearbeta en djup personlig förlust, å andra sidan viljan att hålla fast vid det som gjort dem framgångsrika och älskade av fans i tre decennier.

Med ”Your favorite toy” visar Foo Fighters att de kan fortsätta leverera sin varumärkesskyddade rockmusik även under personligt tunga omständigheter. Om det är tillräckligt för att föra dem in i nästa kapitel av deras karriär återstår att se, men för stunden tycks det fungera som ett sätt att hantera den tystnad som skrämde Dave Grohl och hedra minnet av en förlorad vän och bandmedlem.