Värmlands museum i Karlstad visar just nu en retrospektiv utställning av den framstående svenska konstnären Lena Cronqvist, som avled för ett år sedan. Utställningen, som pågår till januari 2027, omfattar över 150 verk och erbjuder en heltäckande bild av konstnärens omfattande produktion från debuten på 1960-talet fram till hennes sista år.

Besökarna möts av en överraskande lätthet i de verk som tidigare ofta uppfattats som mörka och ångestfyllda. Museets ljusa och luftiga lokaler, med vita träväggar och stora fönster mot Klarälven, skapar en atmosfär som får målningarna att framstå i ett nytt ljus. Humorn och lekfullheten träder fram på ett sätt som många kanske inte tidigare förknippat med Cronqvists konst.

Ett av utställningens centrala verk är bronsskulpturen ”Hand i hand”, som sedan 2010 står placerad i spegeldammen framför museets äldre del, ritad av Cyrillus Johansson. Skulpturen har blivit något av ett signum för museet och fångar Cronqvists karakteristiska tvetydighet – är barnen på väg ner i djupet eller bara på en sorglös promenad vid stranden? Denna dubbelhet är genomgående i konstnärens verk.

Planerna på den retrospektiva utställningen var redan i full gång när Lena Cronqvist avled, och hon hade själv varit involverad i de tidiga diskussionerna där lek valdes som ett centralt tema. Detta speglas i utställningen genom de många målningarna och bronsskulpturerna som föreställer grimaserande, koncentrerade eller fnissiga flickor.

Utställningen är upplagd kronologiskt och följer konstnärens utveckling genom olika tekniker och uttryck. Bland de mer än 150 verken finns oljemålningar, etsningar, akvatinter och vävar. De tidiga arbetena inkluderar motiv från resor till varma stränder, sjukhusvistelser och skildringar av borgerlig familjetristess och barndomens krav.

Målningar som ”Linus” från 1970, där ett barn grimaserar glatt på ett köksgolv, och ”Två flickor i rött” från 1999, där flickor täpper till glasbehållarna med sina instängda föräldrar, visar på det spänningsfält mellan humor och obehag som kännetecknar Cronqvists konst. Flickorna i det senare verket ser underfundigt nöjda ut, men inte direkt hämndlystna, vilket öppnar för olika tolkningar.

Lena Cronqvist växte upp i Karlstad, vilket ger utställningen ett särskilt lokalt intresse. Verk som ”Middag med räkor” och ”Middag med jordgubbar” från 1974 utspelar sig bara ett stenkast från museet, vilket skapar en konkret koppling mellan konstnären och platsen.

Enligt utställningskatalogen hade Cronqvist en arbetsstil där hon ställde undan dukar hon inte blev nöjd med för att senare kunna återkomma till dem. Detta förklarar varför besökare kan känna igen motiv som återkommer i varianter med olika detaljer och förskjutningar. Hennes konstnärliga process präglades av ett ständigt utforskande och omarbetande av teman.

Cronqvists verk innehåller talrika konsthistoriska referenser, men utställningen visar att allt inte nödvändigtvis behöver förstås eller förklaras. Genom associationer åt olika håll blir bilderna mångfacetterade, och konstnären lyckades göra det privata allmängiltigt. Hennes förmåga att lyfta personliga erfarenheter till en universell nivå har gjort henne till en av Sveriges mest betydelsefulla konstnärer.

I motiven tittar det undermedvetna fram: ambivalensen till föräldrarna, frustrationen över vardagens monotoni och den allvarliga leken där allt kan hända. Denna psykologiska dimension är central i förståelsen av Cronqvists konstnärskap och hennes förmåga att fånga både barndomens märkliga logik och vuxenlivets komplexa känslor.

De sista årens verk, svartvita målningar i akryl och tempera, skapades när konstnären knappt kunde se längre men fortsatte ändå att måla. Denna period visar på hennes ihärdighet och drivkraft att fortsätta skapa konst trots fysiska begränsningar.

Att fånga ett så omfattande och mångsidigt konstnärskap som Lena Cronqvists i endast två salar är en utmaning, men Värmlands museum har lyckats skapa en utställning som känns både pedagogisk och lustfylld. Presentationen ger en heltäckande bild av konstnären utan att verken tappar i styrka eller närvaro.

För dem som är intresserade av svensk samtidskonst erbjuder utställningen en unik möjlighet att följa en konstnärs utveckling över flera decennier och att se hur personliga teman kan transformeras till konst med allmängiltig relevans. Värmlands museum serverar verkligen Lena Cronqvist i helfigur.