Elsa Beskow: mer än en sagotant

Med de senaste decenniernas forskning och utställningar har bilden av Elsa Beskow som en oskuldsfull sagotant försvunnit. I stället har en mångfacetterad konstnär trätt fram vars bilderböcker och illustrationer formar en scen för naturens och människans rätt till samexistens, fritt växande och sinnligt skapande. I hennes bildvärld finns tydliga stråk av motstånd mot sociala orättvisor, auktoritär religionsutövning och fascistiskt förtryck.

Tillsammans med sin make, prästen och pacifisten Natanael Beskow, var hon en viktig del av det socialliberala reformarbetet under det tidiga 1900-talet. Paret verkade för utbildning, kvinnlig rösträtt, fackföreningar och ”skönhet åt alla” – med hemmet i Viktor Rydbergs tidigare villa i det då kulturradikala Djursholm. Detta skedde i vad vännen och pedagogen Ellen Key kallade ”barnets århundrade”.

På Thielska Galleriet pågår nu utställningen ”Förtrollad vardag. Elsa Beskow”, som ursprungligen producerades av Zornmuseet för att uppmärksamma att det gått 150 år sedan konstnärens födelse. Utställningen ställer frågan om var magin i Elsa Beskows bilder ligger – en fråga som ständigt återkommer.

Tove Jansson gav ett talande svar på denna fråga: Elsa Beskow skapade inte en sagovärld, menade Jansson, ”istället tillägnar hon sig verkligheten och för in sagan i den.” Detta perspektiv blir särskilt tydligt i utställningen, där Beskows botaniska skärpa och måleriska frihet framträder som en sorts självbiografi om ursprungslängtan och svåra förluster.

Trots detta tillskrivs Elsa Beskow ofta ett ensidigt barnperspektiv, även i denna utställning. Men på väggarna i Thielskas salar har bilderna ur de klassiska verken ramats in av Beskows karakteristiska slingrande ornamentik. Där syns tydligt hennes raffinerade konstnärliga strategi. Med det tidiga 1900-talets folkbildande och nationalistiska läsrörelse, samt influenser från den nya engelska illustrationskonsten, kunde kvinnor legitimera sina mångsidiga konstnärskap – kunskaper i teckning, ornamentik och det för kvinnor då opassande oljemediet.

Beskows bildvärld kännetecknas av en gränsöverskridning mellan ute och inne, mellan verklighet och saga. I hennes illustrationer från ett Luciafirande får stjärngossemössorna samma spetsiga form som grantopparna utanför, prydda med stjärnor hämtade direkt från natthimlen. Gränsen mellan ute och inne suddas ut, något som inte är ofarligt. I Beskows värld finns alltid oron närvarande – barnens skuggor slingrar sig spöklikt över trösklar, hotfulla färgtäcken hänger i bakgrunden. Här möts motsatserna.

I sin omfattande brevväxling berättar Beskow hur hon drivs att gestalta de ängar, mossar och vatten hon själv upplevde under barndomen i sörmländska Skärfsta. Hon återskapar inte med barnets blick, utan med den utbildade konstnärens medvetenhet om vad barnet faktiskt såg. Är det verkligen Putte, Sessalätt och lilla Olle som är huvudpersoner i blåbärs- och björnskogarna? Snarare är det konstnären själv som, i Nils Holgerssons och Alice i underlandet-traditionens efterföljd, med hjälp av sina gestalter återvänder till barndomens landskap.

Elsa Beskow delade inte upp sitt liv – hon förenade konstnärskapet med moderskapet. I breven beskrivs hur hon älskade att kyssa sig mätt, amma och måla. Hon ammade sex barn och gav ut 40 böcker. I hennes värld åtföljs tomtebobarnens, blåsippans och lingonens söta mammor av en talrik syskonskara. Mer sällan av en pappa, oftare av en farbror – som hos tanterna Brun, Grön och Gredelin, med Beskows ensamstående mostrar som förebild. Hennes kvinnogestalter är självständiga och handlingskraftiga.

I det stora Djursholmshuset Ekeliden fick Natanael det rymliga arbetsrummet, medan Elsa föredrog att arbeta vid vardagsrummets vita bord. Hon ville befinna sig mitt i livet. På Thielska galleriet syns hur cirkeln blir hennes signum – innanför rundeln blir måleriet friare och mossorna saftigare. I trädgården växte blåsippor i alla nyanser. ”Gud är en blåsippa”, förklarade Elsa Beskow – ett påstående som fortfarande har förmåga att övertyga.

Utställningen ”Förtrollad vardag. Elsa Beskow” visas på Thielska Galleriet i Stockholm till och med den 24 maj och erbjuder besökaren en djupare förståelse för en av Sveriges mest älskade, men också mest missförstådda konstnärer. Här möts myt, vetenskap och konst i samma sagoberättelser.