Irakisk tårtjakt blir en allvarsam lek i diktaturens värld

I Skuggan av Saddam: En flickas kamp i 90-talets Irak

Det tidiga 90-talets Irak framträder i stark kontrast när regissören Hasan Hadi tar oss med till en tid präglad av diktatur och förtryck. Filmen ”Diktatorns tårta” skildrar hur befolkningen tvingas fira Saddam Husseins födelsedag samtidigt som vardagen domineras av fattigdom och brist på förnödenheter.

I centrum för berättelsen står den föräldralösa flickan Lamia, en tredjeklassare som genom en lottdragning i skolan får det oönskade uppdraget att baka en tårta till diktatorn. En till synes enkel uppgift blir en mardröm i ett land där FN-sanktioner har tömt butikshyllorna och där misslyckande kan få allvarliga konsekvenser.

Lamias vardag är redan präglad av svårigheter. Hon bor hos sin diabetessjuka mormor som, i ett försök att skydda flickan, planerar att lämna bort henne. När Lamia upptäcker detta flyr hon hemifrån med familjens tupp Hindi som enda sällskap.

På stadens gator möter hon klasskamraten Saeed, en ung ficktjuv som hon har en speciell relation till. Tillsammans ger de sig ut på en färd genom stadens trånga gränder, skumma kvarter och livliga torg – allt i jakt på ingredienser till den obligatoriska tårtan.

Överallt i staden finns diktatorn närvarande genom porträtt som visar hans leende ansikte. Kontrasten mellan den officiella bilden och verkligheten är slående. Under färden exponeras barnen för vuxenvärldens mörkare sidor – de möter sexköpare, svindlare och andra personer med tvivelaktiga avsikter.

”Diktatorns tårta” är en historisk milstolpe som den första irakiska film som visats i Cannes, där den också vann två priser, bland annat Camera d’or för bästa debutfilm. Regissören Hasan Hadi lyckas skapa en visuellt stark upplevelse där kameran följer barnens färd genom ett samhälle i förfall.

De internationella sanktionerna mot Irak under denna period skildras genom vardagliga situationer. På sjukhusen saknas mediciner, matbristen är påtaglig och befolkningen lever under ständigt förtryck. Även krigets konsekvenser gör sig påminda när barnen möter offer för amerikanska bombanfall – ibland skildrat med krasshet, ibland med inslag av svart humor.

Filmen arbetar medvetet med kontraster: landsbygdens stillhet mot stadens kaos, barnens oskuld mot de vuxnas korruption, och Iraks utsatthet mot USA:s militära dominans. Särskilt stark är relationen mellan barnen, där flickan med tuppen och pojken med den röda ballongen skapar en rörande motvikt till en omgivning där medmänsklighet ofta saknas.

Hadi använder ett visuellt knep som först kan verka som en ytlig stilistisk detalj – bildens yttre kanter har rundade hörn. Detta visar sig dock vara ett djupt konstnärligt val som förstärker den humanistiska hållningen i filmen. Det skapar en ram som både skyddar och framhäver barnens perspektiv i en hård verklighet.

”Diktatorns tårta” är inte bara en berättelse om två barn som söker tårtingredienser, utan ett djupt humanistiskt porträtt av hur politiskt förtryck påverkar samhällets mest oskyldiga medlemmar. Genom barnens blick ser vi en komplex värld där vänskap och medkänsla blir rebelliska handlingar i ett system byggt på rädsla och maktmissbruk.

Filmen ansluter sig till en tradition av starka filmer som utforskar förlorad barndom i politiskt turbulenta tider, likt klassiker som ”De 400 slagen”, ”Ivans barndom” och ”Pans labyrint”.