Jessica: AI tycker att jag scrollar för mycket på vissa saker

Digitala fotspår har blivit en allt viktigare råvara för AI-baserade personbedömningar. När Jessica Ritzén, kåsör på Dagens Nyheter, matade in de 100 första klippen ur sitt Instagramflöde i en AI-modell fick hon en personlighetsprofil som var både smickrande och svår att kännas igen i.

Enligt analysen är hon en varm, nyfiken, kreativ och livsnjutande person med ett stort hjärta för hem, natur och personlig utveckling. Hon uppskattar det jordnära, intresserar sig för hantverk och keramik och sägs vara experimentell i köket. AI:n noterar också att hon har en bred och intelligent smak för underhållning.

Det låter nästan för bra för att vara sant. Kåsören har aldrig lyckats dreja annat än centimeterhöga fat på de keramikkurser hon gått, och sommarens närmaste naturupplevelse var en tur till brevlådan.

Även djurintresset kräver nyansering. Visserligen smälter hon för pratande katter och dansande hundar, men just nu för hon ett lågintensivt ställningskrig mot två rådjur som tagit över gräsmattan i väntan på att äpplena ska mogna. Rådjuren passade samtidigt på att rensa rabatterna.

När Ritzén frågar AI:n vad hon saknar blir svaret betydligt mindre vänligt. Med utgångspunkt i hennes intresse för mental hälsa, yoga och självförståelse rekommenderar modellen fysisk aktivitet och mindre skärmtid. Den föreslår en helgkurs i drejning och meditativa skogspromenader i lokala naturreservat – utan telefon. I stället för att drömma om ett franskt slott kan det vara dags att klä om en möbel.

Att AI kan användas för att skapa personlighetsprofiler är inget nytt, men den här typen av verktyg har blivit allt mer tillgängliga. Kortvideoformatet Reels är Instagrams svar på TikTok och en av de mest kraftfulla motorerna för beteendedata i sociala medier. Instagram ägs av Meta, som använder AI för att styra användarnas flöden och maximera engagemanget. Varje klipp en person väljer att se eller dela blir en signal som algoritmen tolkar.

Forskningen ger stöd för att signalerna faktiskt bär information. Studier har visat att digitala fotspår, som gillamarkeringar och följda konton, kan förutsäga personlighetsdrag enligt den så kallade femfaktormodellen med förvånansvärt hög träffsäkerhet. Metoden kan beskrivas som en form av dataminering, där mänskligt beteende omvandlas till mätbara mönster.

Inom näringslivet har intresset vuxit snabbt. Allt fler företag använder AI-baserade verktyg för att bedöma kandidater vid rekrytering, mäta medarbetares ledarskapsförmåga eller förutsäga personalomsättning. Marknaden för så kallad people analytics växer, och flera analysföretag rapporterar ökad efterfrågan från HR-avdelningar. En del verktyg säljs direkt till företag, andra används av rekryteringsbolag. Prognoser pekar på fortsatt expansion, inte minst i Nordamerika och Europa. Samtidigt varnar kritiker för att metoderna är svåra att granska. Eftersom algoritmer ofta bygger på genomsnittliga samband kan de förstärka fördomar och feltolka individuella beteenden.

Integritetsfrågorna är minst lika viktiga. Skandalen med Cambridge Analytica visade hur personuppgifter från sociala medier kan användas för att bygga psykologiska profiler i politiska syften. Företaget samlade in data inte bara från användare utan också från deras vänner, vilket gjorde att ett relativt litet antal appar kunde kartlägga miljontals människor. Efter skandalen har dataskyddsförordningen GDPR skärpt kraven på samtycke och transparens inom EU, men den grundläggande affärslogiken – att beteendedata är värdefull – är fortfarande intakt.

För den enskilda användaren kan en AI-genererad personlighetsprofil kännas underhållande och bekräftande. Men den väcker också frågor om vad som finns kvar när det ytliga flödet skalas bort. Kåsörens egen slutsats är betydligt mer lågmäld: kanske är en mobilfri promenad till brevlådan en lagom början.