Den amerikanska presidenten Donald Trumps politics och agerande har gett upphov till en rad kreativa förkortningar som sammanfattar hans strategier. Först kom TACO, sedan NACHO – uttryck som inte bara syftar på mexikanska maträtter utan också på politiska bedömningar av presidentens handlingsmönster.

TACO står för ”Trump always chickens out”, en observation av hur presidenten ofta bullrar högt för att sedan backa från sina ursprungliga hot. Ett tydligt exempel är när han hotar med skyhöga tullar för att senare mildra sina förslag. NACHO, som betyder ”Not a chance Hormuz opens”, är däremot en bedömning från finansvärlden som pekar på att Hormuzsundet inte kommer att öppnas under den pågående konflikten mellan USA och Iran.

Satirikern Andy Borowitz menar att det är dags att utöka listan över Trumpstrategier med ytterligare mexikanska maträtter. Han föreslår bland annat TORTA, som står för ”Trump only rarely thinks ahead”, vilket syftar på presidentens bristande framförhållning. Ett annat förslag är TAMALE – ”Trump always makes America look embarrassing” – som kommenterar hur USA får skämmas för hans politik.

Dessutom presenterar Borowitz den mer omfattande förkortningen TABLESIDE GUAC, som står för ”Trump authoritarian bully leading economic slowdown; it’s decidedly expensive gassing up a car”. Detta uttryck sammanfattar kritiken mot presidentens auktoritära ledarstil som fått ekonomin att försvagas och bensinpriserna att stiga kraftigt.

Den här typen av kreativa förkortningar har förekommit även i svensk politik, där matmetaforer använts för att beskriva politiska konstellationer och strategier. Ett välkänt exempel är ”rödgrön röra”, ett begrepp som myntades av den dåvarande moderatledaren Carl Bildt under valrörelsen 1994. Han varnade då för samarbetet mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet genom att använda denna kulinariska liknelse.

I nuvarande svensk politik används liknande språkbruk, där oppositionen exempelvis ”stänker brunsås” på Tidölaget – den politiska uppgörelse som möjliggjorde den nuvarande regeringsbildningen. Detta visar hur matmetaforer fortsätter att vara ett populärt verktyg för att beskriva och kritisera politiska konstellationer.

Med inspiration från den amerikanska trenden kan den svenska husmanskosten möjligen ge upphov till nya politiska uttryck. Istället för mexikansk mat kan traditionella svenska rätter användas för att skapa liknande akronymer. Till exempel skulle KROPPKAKA kunna stå för ”Kvittningssystemet raseras. Ordningens politik punkteras. Kristerssons ansvarstagande kollapsar alltid” – en kritik mot statsminister Ulf Kristerssons regeringsstrategi.

SURSTRÖMMING är ett annat förslag som skulle kunna betyda ”Socialdemokraterna undviker regeringsfrågan, ständigt trixande runt övergripande mål. Makt, inflytande, nu, genast”. Detta syftar på oppositionens taktiska manövrerande kring regeringsfrågan och maktutövning.

Även andra partier skulle kunna få sina egna matmetaforer. DOLME, efter den svenska varianten av den klassiska medelhavsdolmen, skulle kunna stå för ”Dadgostar orerar lite mer energiskt” – en referens till Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostars retorik. FLÄSK skulle passa för Liberalerna: ”För Liberalerna är siffrorna katastrofala”, en kommentar till partiets historiskt låga opinionssiffror.

Den kortaste förkortningen skulle vara ÅL, som helt enkelt står för ”Åkesson ler” – en observation av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons tillfredsställelse med partiets politiska inflytande i nuvarande läge.

Användningen av matmetaforer i politisk diskurs är inte ny, men fenomenet har fått förnyad aktualitet genom de kreativa uttryck som formulerats kring Donald Trumps presidentskap. Det visar hur språket ständigt utvecklas för att beskriva politiska fenomen på sätt som är både lättillgängliga och minnesvärda för allmänheten.

Dessa förkortningar fungerar som en form av politisk satir som förenklar komplexa politiska situationer till lättsmälta budskap. Samtidigt riskerar de att förlöjliga det politiska samtalet genom att reducera viktiga frågor till ordlekar. Balansgången mellan humor och allvar i politisk kommentar förblir en utmaning i den moderna mediala debatten.