EN LITTERÄR KLASSIKER FRÅN SCHWEIZ ÅTERUPPTÄCKS

Jacques Chessex roman ”Besten” från 1973, belönad med prestigefyllda Prix Goncourt, har nu presenterats av förlaget Faethon som ”ett av den schweiziska litteraturens mästerverk”. Boken erbjuder en sällsynt inblick i 1970-talets Schweiz, skildrat utan nostalgisk försköning och med en kylig blick från en tidigare epok.

Romanen tar oss till en tid då det moderna samhället ännu brottades med föregående generationers arv. Trots att sjuttiotalet ofta förknippas med frigörelse och ungdomsrevolt, visar Chessex hur äldre tiders normer och strukturer fortsatte att genomsyra samhället. I Schweiz, precis som på många andra platser, hade istäcket från förr ännu inte helt dragit sig tillbaka.

Huvudpersonen Jean Calmet, en ensam latinlärare vid en skola i Lausanne, befinner sig i ett existentiellt gränsland. Han fascineras av sina frigjorda elever men betraktar dem genom en äldre tids lins. Chessex beskriver eleverna som ”glada barbarer” och ”oskuldsfullt perversa och grymma erövrare” i formuleringar som avslöjar huvudpersonens ambivalenta hållning till ungdomens frihet.

Romanens centrala konflikt kretsar kring Jean Calmets relation till sin nyligen avlidne far, den symboliska ”Besten” i titeln. Eleverna försöker hjälpa sin lärare att frigöra sig från faderns kvardröjande inflytande, en relation som Chessex medvetet placerar i ett mytologiskt sammanhang. Texten refererar uttryckligen till antikens Kronos, Saturnus, Molok och Minotauros – alla symboler för ett förtärande, destruktivt faderskap.

Jean Calmets försök till frigörelse tar sig uttryck i ett förhållande med den 19-åriga ”Kattflickan”, som i romantiskt lyriska ordalag framställs som en befriande sensuell kraft. Men Calmet visar sig oförmögen att hantera hennes sexuella relation med en av hans elever. I en scen som är både parodiskt tidstypisk och psykologiskt avslöjande, försöker han närma sig henne fysiskt men paralyseras av föreställningen om sin fars närvaro. Denna inre konflikt driver honom slutligen mot ett självmord i antik romersk anda.

Romanen utmärker sig genom sina atmosfäriska skildringar av det tidiga 1970-talets Lausanne och huvudpersonens referensspäckade dialoger. Språket är genomgående högretoiskt, ibland på gränsen till det komiskt uppskruvade. Denna stilistiska egenhet förstärks delvis i översättningen från franska till svenska, där den ursprungliga prosans höglitterära ton skapar en viss dissonans i det svenska språkdräkten.

Ulla Bruncrona har stått för översättningen, och hennes arbete fångar väl den särpräglade stämning som genomsyrar originaltexten. Brucrona lyckas balansera mellan att bevara Chessex litterära stil och att göra texten tillgänglig för svenska läsare.

I dagens litterära landskap erbjuder ”Besten” ett värdefullt tidsdokument från en brytningstid i den europeiska kulturhistorien. Den skildrar sjuttiotalets motsägelsefulla natur – en tid då det moderna genombrotten redan ägt rum men där äldre tiders värderingar fortfarande gjorde sig påminda i klassrum, familjerelationer och sexualmoral.

För svenska läsare blir romanen också en påminnelse om hur likartade de kulturella förändringarna var i hela Västeuropa under denna period, trots nationella skillnader. De teman Chessex utforskar – frigörelse från föräldraauktoriteter, sexuell revolution och generationsklyftor – känns igen även i den svenska kontexten från samma tid.

Med sina 196 sidor är ”Besten” en koncentrerad men innehållsrik läsupplevelse som ger en inblick i en av Schweiz mest inflytelserika författares verk, samtidigt som den bjuder på en fördjupad förståelse av en omvälvande period i den europeiska samhällsutvecklingen.