Kneecap gör världens mest angelägna musik just nu

Efter att ha varit musikvärldens kanske mest omdiskuterade fenomen de senaste två åren, har den irländska raptrion Kneecap nu släppt sitt nya album ”Fenian” på Heavenly Recordings. Gruppen, som fått stor uppmärksamhet för sitt engagemang mot Israels agerande i Gaza, visar nu med all tydlighet vilka extremt begåvade musiker Mo Chara, Móglaí Bap och DJ Próvaí faktiskt är.

Det tidigare lite oslipade, slyngliga uttrycket har mognat utan att förlora sin särprägel. Albumets fjorton spår rör sig smidigt mellan hiphop, minimalistisk house, melodisk drum’n’bass och hård techno. Över hela produktionen svävar tydliga influenser från både The Prodigy och The Chemical Brothers, men med ett eget, distinkt sound.

Kneecap blandar engelska och iriska texter genom hela albumet. På låten ”Palestine” tar de dessutom hjälp av rapparen Fawzi som bidrar med verser på arabiska, vilket ytterligare understryker gruppens politiska medvetenhet och internationella perspektiv.

Nästan varje låt på albumet förtjänar särskilt omnämnande. Den suggestiva ”Smugglars and scholars” sätter tonen medan den grooviga ”An Ra” inleds med ”Rule Britannia” innan den utvecklas till en satirisk uppgörelse med det brittiska etablissemanget, personifierat av kung Charles och premiärminister Keir Starmer.

”Big bad Mo” drivs framåt av stilsäkra klubbrytmer som bryts av med en oemotståndlig synthpopslinga. På den intensiva ”Carnival” rekonstruerar gruppen terrorrättegången mot medlemmen Mo Chara på ett skickligt sätt som får lyssnaren att känna sig närvarande i rättssalen.

Även i albumets mindre framträdande spår finns det gott om fina detaljer – som den Peter Hook-inspirerade basgången i ”Cold at the top” eller det skavande beatet i ”Gael phonics” som för tankarna till Gorillaz ”Clint Eastwood”.

Det som imponerar mest är hur alla dessa olika element fogas samman till en enhetlig och nyskapande helhet. Trots att energin möjligen mattas något mot slutet, avrundas albumet med den sårbara och exceptionellt producerade ”Irish goodbye”. Låten kan ses som Kneecaps motsvarighet till The Streets ”Dry your eyes”, där Móglaí Bap sjunger om sin mor som tog sitt liv, med spoken word-poeten Kae Tempest i en roll som påminner om Mike Skinners i originalverket.

”Fenian” framstår som en prestation i många avseenden. Med detta karriärsdefinierande album tar Kneecap nästa steg i sin musikaliska utveckling utan att göra avkall på den identitet som gjort dem uppmärksammade. Trion från Belfast skapar musik som är både politiskt angelägen och musikaliskt innovativ – en kombination som gör dem till en av samtidens viktigaste musikakter.

Albumet markerar också en viktig punkt i den irländska hiphopens historia. Genom att blanda sina irländska rötter med samtida musikstilar skapar Kneecap något genuint nyskapande, samtidigt som de ger röst åt underrepresenterade perspektiv i den globala hiphopscenen.

För de som tidigare uppfattat Kneecap främst som politiska provokatörer blir ”Fenian” en ögonöppnare för gruppens musikaliska bredd och produktionsskicklighet. Albumet visar att de kan skapa musik som står på egna ben, även när den politiska kontexten skalas bort.

Med ”Fenian” har Kneecap levererat ett album som inte bara är politiskt laddat utan också konstnärligt framstående. I den samtida musikvärlden, där politiskt medveten musik ofta saknar musikalisk substans, eller tvärtom, representerar Kneecap en sällsynt balans mellan budskap och uttryck som gör dem till en av de mest spännande musikaliska rösterna just nu.