Konstgjuteriet hotas av rivning – nu varslas personalen

I Enskede i södra Stockholm har Herman Bergmans konstgjuteri gjutit konst i brons sedan 1950-talet. Verksamheten är en av få i Sverige med den kompetens som krävs för att gjuta stora skulpturer åt konstnärer och institutioner. Nu är framtiden oviss. Företaget måste vid årsskiftet lämna lokalerna, som ska rivas, och någon ny plats finns inte.

Flyttkravet har varit känt sedan 2021. Ett nybygge skulle enligt en utredning som gjuteriet självt gjort kosta närmare 18 miljoner kronor. Det är pengar som företaget inte har, och utan extern finansiering riskerar verksamheten att på sikt avvecklas.

– Vi har planer för hur vi kan täcka upp för de arbeten vi har tagit för att inte gå i direkt konkurs. Planen är i så fall att ta sig fram till juni, säger Jesper Lodén, vd för Herman Bergmans konstgjuteri.

På onsdagen varslade företaget om att uppsägningar kan bli aktuella. Varslet omfattar samtliga anställda, ett tiotal personer. Inga besked har ännu lämnats om vilka som i så fall berörs. Enligt Lodén är det i detta skede mest en teknisk åtgärd, men tiden är knapp.

– Det börjar bli väldigt tajt om tid. I det fall vi inte har ett gjuteri kommer vi inte kunna ha hela personalstyrkan kvar. Vi vill behålla all personal om vi kan. Alla har en nyckelfunktion hos oss och det är inte enkelt att ersätta dem, säger han.

Facket och Arbetsförmedlingen har informerats. IF Metalls ombudsman Marie Heikinnen betonar att förhandlingarna ännu inte är klara, men konstaterar att beskedet är tungt för personalen.

– Min uppfattning är att personalen har haft kännedom om situationen. Men det är aldrig roligt att få ett sådant besked. Det är ju ens levebröd, säger hon.

Fastigheten ägs av Iris förvaltning, som i ett uttalande till DN skriver att huset nått vägs ände och är i mycket dåligt skick. Rivningen beskrivs som en del av en modernisering av stadsdelen. Iris förvaltning uppger att man erbjudit sig att bidra ekonomiskt till flytten, men enligt Jesper Lodén är beloppet långt ifrån tillräckligt.

– Vi hade önskat att de hade kunnat erbjuda oss en rimlig ersättning för att bygga upp ett gjuteri i en ny lokal och fortsätta verksamheten, säger han.

Ett nedläggningshot mot gjuteriet får också konsekvenser för det svenska konstlivet. Verksamheten har sedan länge en särskild relation till Millesgården på Lidingö. Skulptören Carl Milles och Herman Bergman hade en personlig relation, och gjuteriet har tillverkat många av Milles bronsskulpturer efter gipsmallar. Så sker fortfarande när verk ska nygjutas, till exempel för offentlig konst. Millesgården är därför en av gjuteriets största kunder.

– Här finns ett hantverkskunnande som byggts upp under generationer och som är svårt att ersätta. Det är bekymmersamt framför allt för att de är så betydelsefulla för svenskt konstliv, säger Sara Källström, vd och museichef på Millesgården.

För redan lagda beställningar har gjuteriet tvingats söka tillfälliga lösningar för att inte skada kunderna. Det handlar om att hyra in sig i andra verkstäder och att anlita externa aktörer, bland annat utomlands.

– Det finns ingen som kan ersätta oss i Sverige. Det finns de som kan göra delar av det vi gör, men inte allt, säger Jesper Lodén.

Bronsgjutning är en krävande konstform. Materialet, en legering av koppar och tenn, har använts i skulptur under århundraden, och ett gjuteri behöver specialanpassade lokaler med plats för ugnar, formar och gjutgropar. Kunnandet byggs upp under lång tid och kan inte flyttas hur som helst.

Utvecklingen i Enskede är i många stycken ett exempel på hur traditionella industriella hantverk hamnar i kläm när städer förtätas och äldre fastigheter omvandlas till bostäder och kontor. För Herman Bergmans konstgjuteri handlar det nu om att hitta en lösning före årsskiftet. Misslyckas det väntar en successiv avveckling under våren, med konsekvenser för både anställda, kunder och det svenska konstarvet.