En ny historisk actionfilm tar sig an det engelska bondeupproret 1381, en av de mest omfattande folkresningarna i det medeltida England. The Uprising har biopremiär och skildrar hur en vanlig bonde blir den gnista som får ett helt land att resa sig mot kungamakten.
Filmen är regisserad av Paul Greengrass, som tidigare gjort verklighetsbaserade actiondramer som Bloody Sunday, United 93 och 22 July. Här följer han Ploughman, spelad av Andrew Garfield, en bonde som efter år av skatteförtryck dödar en av kungens fogdar. Dådet utlöser ett uppror som växer till en armé av fattiga och missnöjda undersåtar. De marscherar mot London och Towern, där den 14-årige kungen Richard II har låst in sig.
Bakgrunden är historisk. Digerdöden hade slagit ut halva befolkningen, och kriget mot Frankrike tömde statskassan. För att finansiera kriget införde kungens rådgivare nya skatter, vilka blev den direkta gnistan till upproret. Bondeupproret 1381, ofta kallat Peasants’ Revolt, var en av de största folkresningarna i Englands historia. Det riktade sig mot kungamaktens skattepolitik och mot det feodala systemet, men slutade med att upproret slogs ner och dess ledare avrättades.
Den historiska resningen förknippas ofta med ledare som Wat Tyler och prästen John Ball, men i The Uprising gestaltas den genom bonden Ploughman. Genom att låta en anonym bonde stå i centrum betonas att upproret var en folkrörelse, inte bara en kamp mellan kungar och adelsmän. Filmen visar också hur svårt det är att hålla samman en bred allians när ilskan väl har släppts lös.
Berättelsen behandlar klass, makt och våld, och Greengrass låter huvudpersonen alltmer ifrågasätta om en rättfärdig kamp kan övergå i pöbelvälde. Den tonen skiljer The Uprising från många äldre äventyrsfilmer, där rebeller ofta framställs som okomplicerade hjältar. Här är hjälten mer skamfilad, och filmen rör sig mot ett mörkare och mer tvetydigt slut.
Den amerikanska distributören var från början orolig att en film om ett bondeuppror i 1300-talets England inte skulle locka publiken. Därför lades undertiteln The Rise of Robin Hood till i marknadsföringen. Historiskt är det en kullerbytta: Robin Hood-mytens hjälte förknippas med en tid minst 200 år tidigare. Beslutet visar ändå hur filmbranschen allt oftare använder välkända namn och mytologier för att sälja biljetter, även när de inte riktigt passar berättelsen. Historiska dramer har ofta svårt att nå en bred publik, och ett känt varumärke kan vara avgörande för internationell distribution.
Samtidigt är The Uprising ett exempel på en trend där historiska actiondramer försöker nå en bred publik med hjälp av kända skådespelare och en samtida politisk underton. Andrew Garfield är ett välkänt namn från både independentfilm och stora Hollywoodproduktioner, vilket ökar filmens internationella attraktionskraft. Jamie Bell och Katherine Waterston är också etablerade namn på den internationella filmmarknaden.
Greengrass är känd för att förena energi med realism, och så är det även här. Stridsscenerna växlar mellan slowmotion och hårt klippta actionsekvenser, med lera och blod som närmast stänker in i salongen. Samtidigt är det mesta grått och smutsigt. Londons korsvirkeskvarter ligger insvepta i rök, och de stiliga scenbyggena är mestadels digitala. Kaos och koreografi förenas i en effektiv helhet.
Hans tidigare filmer har ofta utgått från verkliga katastrofer och politiskt våld. Bloody Sunday skildrade händelserna i Nordirland 1972, United 93 handlade om kapningen av ett plan den 11 september 2001, och 22 July undersökte terrordådet i Norge. I The Uprising används samma dokumentära metod i en medeltida miljö, vilket ger actiondramat en modern och närmast reportageartad känsla.
I recensionen av The Uprising ges filmen betyget 3 av 5. Recensenten konstaterar att konflikterna är enkla men att de förklaras i onödan många gånger. Folkmassan upprepar sina budskap, och vissa repliker känns som pratbubblor i en serietidning. Ändå uppskattas det antiauktoritära perspektivet. Till skillnad från Robin Hood, Ivanhoe och andra klassiska hjältar, som i slutändan försvarar kungamakten, låter Greengrass upproret behålla sin udd. Slutet kan till och med läsas som en startpunkt för en mörkare Robin Hood-berättelse.
I rollerna syns förutom Andrew Garfield även Jamie Bell, Katherine Waterston och Tom Hollander. Filmen är två timmar och åtta minuter lång och har åldersgränsen 15 år. Den som vill se fler brittiska medeltidsskildringar kan enligt recensionen titta på Excalibur, Braveheart och Macbeth.
