Kristofer Ahlström: Därför hatar kvinnor män som älskar AI

En tydlig könsskillnad växer fram i användningen av artificiell intelligens i Sverige. Statistik från den senaste upplagan av Svenskarna och internet visar att 44 procent av männen har använt AI under det senaste året, jämfört med 37 procent av kvinnorna. Det är en skillnad som inte bara existerar, utan som dessutom ökar.

Enligt en undersökning uppger 71 procent av de tjänstemän som säger sig ha AI-kompetens att de är män. Fenomenet är inte unikt för Sverige. En färsk internationell studie från Oxford universitet med den talande titeln ”Women worry, men adopt” visar på ett återkommande mönster: män tenderar att se AI som en möjlighet, medan kvinnor i större utsträckning uppfattar tekniken som en kris med ökade risker för manipulation, desinformation och integritetskränkningar.

Skillnaden handlar inte bara om användning, utan också om attityd och entusiasm. Medan män ofta diskuterar AI-verktyg som Claude code med stor upphetsning, pratar om hur olika verktyg kan automatisera kodning eller effektivisera arbetsflöden, möts detta sällan av samma entusiasm hos kvinnor.

Tekniktidningen Wired har uppmärksammat ett relaterat fenomen i en artikel med rubriken ”Meet the sad wives of AI”. Artikeln beskriver hur kvinnor i heterosexuella relationer blir något som liknar ”AI-änkor” när deras partners fördjupar sig i tekniken. Jämförelsen görs med prinsessan Dianas berömda uttalande om att det fanns tre personer i hennes äktenskap, men där Diana syftade på Camilla Parker Bowles handlar det nu om ChatGPT och andra AI-verktyg.

Fenomenet med AI-besatta män är inte helt nytt utan kan ses som en fortsättning på tidigare trender. Det finns likheter med hur vissa män tidigare kastade sig över kryptovalutor, långlevnadsoptimering eller så kallade ”prediction markets”. Ännu längre tillbaka i tiden var det motorblock, kortvågsradio eller modelljärnvägar som fångade samma typ av entusiasm.

Det som förenar dessa intressen är fokus på optimering, produktivitet, kontroll och system. AI representerar i många fall en blandning av teknik och närmast religiös övertygelse om framsteg och förbättring. För vissa män verkar tekniken erbjuda något mer än bara praktiska verktyg – den lovar ett liv utan tvivel, utan kompromisser och utan behovet av att vara beroende av andra människor.

Detta kan förklara varför AI-entusiasm ofta förekommer bland grupper av män som söker efter former av självständighet och kontroll. Paradoxalt nog sker detta ofta i grupp, där män tillsammans diskuterar och utbyter erfarenheter om hur de kan bli mer oberoende.

En journalist på en svensk tidning har berättat att han slutat fråga sina kollegor om hjälp med arbetsfrågor. ”AI är bättre”, förklarar han, ”så behöver man inte störa någon.” Uttalandet är inte cyniskt eller ursäktande, utan snarare lättat. Det antyder att tekniken för vissa män löser ett socialt dilemma – behovet av att be om hjälp.

Det finns en romantisering av den självständige mannen som går igen genom kulturhistorien – eremiten, cowboyen, geniet i garaget. Men denna ideal står ofta i konflikt med relationella förväntningar. Medan män kan finna något attraktivt i bilden av den självständige mannen, väcker det sällan samma respons hos kvinnor.

Könsklyftan i AI-användning får också praktiska konsekvenser på arbetsmarknaden. När tekniken i allt högre grad blir en del av arbetslivet och AI-kompetens värderas högt, riskerar skillnaden i användning och kunskap att förstärka befintliga ojämlikheter mellan könen.

Samtidigt finns det en kritisk fråga om vad som räknas som produktivitet och optimering. Medan AI-verktyg ofta marknadsförs och diskuteras som sätt att effektivisera professionellt arbete, uppmärksammas sällan det osynliga arbete som fortfarande i hög grad utförs av kvinnor – att se till att diskmaskinen fylls på med spolglans, att kylskåpsdörren verkligen är stängd, att familjelivet fungerar.

Känslan av att känna sig otillräcklig inför andra människor kan vara en drivkraft bakom vissa mäns AI-entusiasm. Tekniken erbjuder ett sätt att hantera osäkerhet och sårbarhet utan att behöva exponera sig för andra. Det är en form av emotionell outsourcing där algoritmer ersätter mänsklig interaktion.

Frågan är om denna utveckling är hållbar på sikt. När AI blir alltmer integrerad i både arbetsliv och privatliv, och när könsskillnaderna i användning och attityd fortsätter att öka, riskerar vi att skapa nya former av digital ojämlikhet som förstärker redan befintliga mönster i samhället.