En ny lagstiftning som träder i kraft den 1 juli i år gör det straffbart att utöva psykiskt våld, och bland de förbjudna handlingarna ingår så kallad omvändelseterapi. Lagen syftar till att skydda individer från upprepade försök att förändra deras sexuella läggning eller könsidentitet. Straffskalan för överträdelser kan vara avsevärd, och lagen har väckt stor uppmärksamhet i den svenska samhällsdebatten.

Omvändelseterapi har länge varit kontroversiell och är bannlyst av flertalet medicinska och psykologiska organisationer världen över. Metoden, som innebär försök att ändra en persons sexuella läggning eller könsidentitet, anses inte bara sakna vetenskaplig grund utan också vara skadlig för de utsatta. Den nya svenska lagstiftningen är ett led i att stärka skyddet för hbtqi-personer och att förhindra diskriminerande och skadliga handlingar.

Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi och en välkänd profil i svensk media, har i flera sammanhang klargjort att hon är beredd att bryta mot den nya lagen. I webbprogrammet Hotspot, som produceras av kristna tidningen Världen idag tillsammans med Sverigekanalen, uttalade hon sig om hur hon skulle agera om ett av hennes barnbarn skulle uttrycka könsdysfori.

I programmet sa Wold att om hennes barnbarn skulle säga att de är födda i fel kropp, skulle hon göra allt som stod i hennes makt för att försöka övertyga barnet om motsatsen. Hon gick så långt som att säga att hon skulle vara villig att acceptera fyra års fängelse för en sådan handling. I en uppföljande intervju med Dagens ETC upprepade hon sitt ställningstagande och bekräftade att hon står fast vid sin övertygelse.

Agnes Wold är en etablerad medieprofil i Sverige och har en framträdande roll i Sveriges Radio, där hon leder podcasten ”Fråga Agnes Wold” tillsammans med Christer Lundberg. Hon är också regelbunden gäst i olika debattprogram och har en bred publik som följer hennes uttalanden i samhällsfrågor och medicinska ämnen.

Hennes senaste uttalanden har dock mött stark kritik från kollegor inom mediebranschen. Christopher Garplind, som är programledare i både Sveriges Radio och SVT, har öppet tagit avstånd från Wolds ståndpunkt. På Instagram skrev han att han skäms över att vara anställd av samma företag som betalar Agnes Wold, och han kallade henne för ”dåren” i sitt inlägg.

Även programledaren och komikern David Sundin har riktat skarp kritik mot Wold. På plattformen Threads ifrågasatte han varför media fortsätter att ge henne utrymme och skrev att det inte finns någon fråga där medieaktörer behöver fråga Agnes Wold om hennes åsikt. Hans kommentar antyder att hennes uttalanden borde leda till en omvärdering av hennes roll som expert och opinionsbildare i offentliga medier.

Agnes Wold har svarat på kritiken i ett uttalande till Aftonbladet. Hon betonade att hon aldrig skulle kräva att hennes kritiker skulle avskedas från Sveriges Radio bara för att hon ogillar deras åsikter. Hon beskrev deras sätt att hantera meningsskiljaktigheter som trist och menade att det strider mot principerna om yttrandefrihet, debatt och demokrati. Enligt Wold är det viktigt att kunna diskutera kontroversiella frågor utan att försöka tysta meningsmotståndare.

Debatten har väckt frågor om var gränsen går mellan yttrandefrihet och ansvarsfullt agerande, särskilt för personer i offentliga positioner. Medan Wold försvarar sin rätt att uttrycka sina åsikter, menar kritikerna att hennes uttalanden normaliserar handlingar som snart blir olagliga och som kan skada utsatta grupper.

Sveriges Radio har ännu inte officiellt kommenterat situationen. När Dagens Nyheter sökte Sveriges Radios pressavdelning meddelade de att interna samtal måste äga rum innan någon kan uttala sig i frågan. Det återstår att se om händelsen kommer att få konsekvenser för Wolds roll inom public service-medier.

Frågan om hur mediebolag hanterar anställdas offentliga uttalanden är komplex, särskilt när det handlar om frågor som rör lagstiftning och mänskliga rättigheter. Den pågående debatten speglar en bredare diskussion om medieetik, ansvar och de värderingar som ska prägla offentliga institutioner i ett demokratiskt samhälle.