I en tid av ökad osäkerhet och säkerhetspolitisk upprustning står Sverige inför ett paradoxalt dilemma. Samtidigt som landet investerar i militär kapacitet, artillerisystem och Natomedlemskap, urholkas en annan fundamental del av det nationella försvaret – våra oberoende medier.
Nedskärningar inom public service genomförs i ett kritiskt läge där auktoritära stater som Ryssland, Kina och Iran satsar enorma resurser på att underminera demokratiska länders mediestrukturer. Informationskriget pågår redan för fullt, parallellt med att flera västerländska politiker och teknologimiljardärer aktivt bidrar till att försvaga förtroendet för journalistiken.
SVT:s tvingande nedskärningar inom nyheter, sport och samhällsprogram är särskilt oroväckande. Orsaken till situationen är anmärkningsvärd: när TV4 lämnade det markbundna nätet föll hela kostnaden för denna samhällskritiska infrastruktur på SVT – en nota på närmare 200 miljoner kronor. Samtidigt har nya lagkrav införts för digital säkerhet, åtgärder som staten själv kräver för att skydda samhället mot cyberangrepp. Staten beställer alltså trygg leverans, men låter redaktionerna stå för notan.
Detta kan liknas vid att Försvarsmakten skulle tvingas sälja ammunition för att ha råd att värma sina kaserner – en fråga som egentligen handlar om nationell säkerhet, inte medieekonomi. Myndigheten för psykologiskt försvar har tydligt fastställt att fria, granskande och oberoende medier utgör ett av tre grundfundament i Sveriges psykologiska försvar.
Redan för två år sedan varnade Reportrar utan gränser i sitt remissvar till regeringen att försvagade medier ökar samhällets sårbarhet för desinformation och påverkansoperationer – en varning som är mer relevant än någonsin i dagens säkerhetspolitiska läge.
Ryssland och andra motståndare investerar miljardbelopp i att sprida splittring och misstro genom desinformation. Public service utsätts därför för hårda attacker, där målet är att skapa sådan förvirring att medborgare inte längre kan urskilja vad som är sant och därmed inte fatta rationella beslut i krissituationer.
Vid kriser vänder sig svenskar till SVT och Sveriges Radio. Förtroendet för dessa institutioner är exceptionellt högt, men förtroende är en färskvara som måste underhållas kontinuerligt – inte bara när krisen redan är ett faktum. Varje nedlagd lokalredaktion och varje ersatt nyhetssändning försvagar detta förtroende. Om publiken inte känner igen sig i utbudet under fredstid kommer den heller inte att lyssna när kriget kommer.
Det privata medielandskapet spelar en lika avgörande roll för totalförsvaret. Även här ser vi en oroande utveckling där lokala redaktioner försvinner, kommunalpolitiker lämnas ogranskade och desinformation får fritt spelrum. Parallellt sker en historisk omvälvning där globala teknikföretag använder svensk kvalitetsjournalistik för att träna sina AI-modeller – utan att ekonomiskt kompensera de redaktioner som producerat innehållet.
Om regeringen menar allvar med sin satsning på totalförsvaret måste hela medieekosystemet säkras. Reportrar utan gränser kräver därför tre konkreta åtgärder:
För det första måste kostnaden för marknätet via Teracom, som är en ren beredskapskostnad, fullt ut kompenseras till public service.
För det andra bör de 3,6 miljarder kronor som finns i public service-reserven aktiveras. Det är orimligt att spara dessa medel när informationslandskapet är under attack. Pengarna måste frigöras för digital säkerhet och beredskap.
För det tredje behöver staten införa en finansieringsmodell för privata medier via teknikföretagen, exempelvis genom en AI-avgift eller licensmodell där företag som tränar sina system på svensk journalistik bidrar ekonomiskt till dess fortlevnad.
En fri press kostar pengar, men alternativet – ett samhälle där desinformation står oemotsagd och tilliten till information har kollapsat – kommer att kosta samhället oändligt mycket mer. Om regeringen inte stärker medielandskapet riskerar Sverige att stå med sina kanoner och flygplan medan motståndaren redan har vunnit kriget om våra tankar och övertygelser.














7 kommentarer
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.
Good point. Watching costs and grades closely.
Silver leverage is strong here; beta cuts both ways though.
Uranium names keep pushing higher—supply still tight into 2026.
Silver leverage is strong here; beta cuts both ways though.
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.