Den svenska föräldraförsäkringen och pappamånaderna har under de senaste decennierna skapat en unik möjlighet för män att vara närvarande föräldrar – något som står i stark kontrast till det klassiska fadersidealet som porträtteras i Christopher Nolans kommande storfilm ”The Odyssey”, med biopremiär i juli.

I filmens trailer syns män som knäfaller, ror och kämpar – men som säger föga. Det är en skildring som påminner om den antika berättelsen om Odysseus, en av västerlandets mest grundläggande narrativ om en frånvarande far som i tjugo år varit borta från sin son.

Homeros epos ”Odysséen” handlar visserligen om saknad, hemkomst och våld, men kanske framför allt om vad frånvaro innebär för de efterlevande. I en av verkets starkaste scener sitter sonen Telemachos hemma på Ithaka och kan knappt minnas sin far. Efter tjugo år av frånvaro, först i krig och sedan på havet, har Odysseus blivit en främling för sin egen son. ”Mamma säger att jag är hans son. Men jag vet inte”, konstaterar Telemachos med resignation. ”Ingen kan väl vara säker på sin egen börd.”

Detta tema – den frånvarande fadern som hjälte – har präglat civilisationen i årtusenden. Från bibliska berättelser till Ingmar Bergmans filmer har kulturen byggt upp ett slags heroiskt ideal kring män som lämnar sina barn för högre syften. Männen förväntas försörja och kanske älska på avstånd, men sällan vara närvarande i det dagliga livet.

Men i Sverige har något fundamentalt förändrats. Sedan några decennier tillbaka har landet skapat en unik modell där faderskapet innebär mer än bara försörjning. Den första föräldraförsäkringen infördes 1974 och ersatte den gamla moderskapspenningen, vilket markerade en historisk vändpunkt. Plötsligt blev barnuppfostran inte längre enbart mammans domän – staten började aktivt uppmuntra män att vara hemma med sina barn.

Utvecklingen har fortsatt stegvis. Först kom en reserverad pappamånad, sedan två, sedan tre. Resultatet syns tydligt i statistiken: mäns andel av föräldraledigheten har ökat från knappt 0,5 procent till cirka 30 procent under denna period.

Denna reform har omformat hela mansrollen i samhället. Det moderna hjälteidealet handlar inte längre om att besegra monster i fjärran länder, utan om att trösta febrigt sjuka barn mitt i natten och lära sig skilja på olika sorters gråt. Det kan låta banalt, men det är i själva verket djupt revolutionerande.

Reformen är inte bara en frihetsfråga för kvinnor, som genom delat föräldraansvar får större möjlighet att arbeta och göra karriär. Det är också en befrielse för män som äntligen får chansen att verkligen lära känna sina barn. Trots att män generellt tjänar mer än kvinnor över en livstid, finns det en motsatt ”rikedomsklyfta” som blir allt tydligare: många mammor i den äldre generationen verkar må betydligt bättre än papporna.

De extra tusenlapparna från karriären verkar inte kompensera för vad som gått förlorat. Många män i äldre generationer känner knappt sina barn och barnbarn. De klappar barnen tafatt på huvudet innan deras fruar tar över med bad, hårflätor, kvällsmat och godnattsagor. Detta är också ett könsgap – men här är det männen som är förlorarna.

Mot denna bakgrund framstår förslaget från kristdemokraternas partiledare Ebba Busch att avskaffa pappamånaderna som kontroversiellt. Busch har lovat att göra detta till ett krav i kommande regeringsförhandlingar om den sittande Tidö-koalitionen vinner nästa val. Kritiker menar att ett sådant beslut inte bara skulle vara en attack mot kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden, utan också mot mäns chanser att vara närvarande föräldrar.

Den svenska föräldraförsäkringen har gett män möjlighet att äntligen bli kvitt Odysseus arv – att slippa dö i krig eller irra runt på haven, som i Evert Taubes visor, för att komma hem till vuxna barn som knappt känner igen sina fäder. I stället räcker det nu med att hämta på förskolan i tid.

När ”The Odyssey” får biopremiär i sommar kommer den påminna oss om ett gammalt ideal. Men frågan är om det är ett ideal värt att hålla fast vid, eller om det moderna faderskapet – med all sin vardaglighet – erbjuder något betydligt mer värdefullt för både män och barn.