Loubna Mrie: ”När jag var ung tyckte jag om att pappa hade vapen och kunde skydda oss”

Femton år har gått sedan den arabiska våren svepte över Mellanöstern och Nordafrika, där miljontals människor reste sig mot auktoritära regimen. För flera länder blev utfallet ett återfall i diktatur, men för Syrien blev priset betydligt högre – ett inbördeskrig som krävde hundratusentals liv och drev miljoner på flykt.

En av dem som tvingades lämna sitt hemland är Loubna Mrie, 36. Från sin exil i New York berättar hon om resan från uppväxten i kuststaden Jableh i nordvästra Syrien till den permanenta flykten från ett land i ruiner. Hennes memoarer ”Defiance” skildrar en tillvaro präglad av både kärlek till hemlandet och djup personlig förlust.

– Jag älskar fortfarande Syrien, det är mitt land, som formade mig. Men jag har lärt mig skillnaden mellan kärlek och tillhörighet, säger Mrie via videolänk.

Mrie växte upp inom en familj med direkta kopplingar till Assadregimen. Hennes far, känd som Doktor Jawdat, arbetade som lönnmördare åt regimen och utförde flera mord på beställning. Som alawit, samma etnisk-religiösa minoritet som Assadfamiljen tillhör, växte hon upp med berättelsen om att minoritetens överlevnad var beroende av regimens skydd.

– Både min pappa och Assadregimen hävdade att förtrycket var nödvändigt för att beskydda alawiterna, säger Mrie.

Redan som tonåring konfronterades hon med faderns mörka sidor. När hon fick reda på att han systematiskt våldtagit en 12-årig flicka, dotter till en av hans älskarinnor, tvingades hon omvärdera bilden av den man som hon en gång sett upp till.

– Det var svårt att skriva om min pappa eftersom sanningen är att jag såg upp till honom som ung. Jag tyckte om att han hade vapen och kunde skydda oss.

När den syriska revolutionen bröt ut 2011 anslöt sig Loubna Mrie till upproret. I Damaskus mötte hon en ny värld av journalister, konstnärer och bohemer som i det tysta arbetade mot regimen. Hennes alawitiska bakgrund gav henne en unik möjlighet att röra sig förbi vägspärrar som kontrollerades av regimens soldater.

– Du är en av oss, kunde de säga när de såg hennes ID-kort, berättar Mrie.

Men revolutionen förvandlades snabbt till krig. Regimen bombade sin egen befolkning och Mrie tvingades fly till Turkiet. På flyktvägen spelade hon in en video till stöd för revolutionen, som spreds via sociala medier och nådde hennes far. Han blev rasande och krävde att hon skulle återvända hem. När hon vägrade, kidnappade han hennes mamma. En tid senare nåddes hon av beskedet att fadern mördat henne.

– Mitt liv är indelat i ett före och efter min mammas död. Jag försökte länge förtränga minnena. Men det vore att delta i osynliggörandet av henne, säger Mrie.

Från Turkiet arbetade hon som pressfotograf och gjorde flera resor in i rebellkontrollerade områden i Syrien. Där mötte hon en verklighet där gränserna mellan hjältar och brottslingar suddades ut. Hon skildrar färgstarka figurer som ”Hassan Morot”, en före detta knarklangare vars anhängare kallade sig morötterna, och ”Hassan Sex”, som tidigare drivit bordell i Aleppo.

– De var gangsters, men många såg dem som hjältar eftersom de riskerade sina liv för upproret, säger hon.

När Islamiska staten tog över delar av Syrien förstod hon att drömmen om ett fritt hemland var över. Flera av hennes nära vänner föll offer för terrorgruppen, bland dem journalisten Naji el Jerf som lärt henne att filma och fotografera, och amerikanske hjälparbetaren Peter Kassig som halshöggs av IS.

Mrie lämnade Mellanöstern för New York, där hon fått stipendium för att studera fotografi. När Assadregimen föll 2024 befann hon sig på rehab för alkoholmissbruk.

– Det kändes som att jag fick återfall för mitt egentliga beroende: Syrien, säger hon.

Efter regimens fall kontaktade hon en rebelledare för att ta reda på vad som hänt hennes far. Doktor Jawdat hittades fattig och förlamad, efter att själv ha fängslats och torterats av regimen han en gång tjänat.

Inför Syriens nya ledning är Mrie tydligt kritisk. Hon menar att president Ahmed al-Sharaa, tidigare känd som jihadisten Abu Mohammad al-Jolani, och hans milis HTS måste ställas till svars för sina brott.

– Al-Sharaa och hans milisgrupp HTS måste svara för de brott de begått. Jag tänker till exempel på aktivisten Raed Fares som mördades av HTS år 2018, och Samir al-Saloom som dog i ett HTS-styrt fängelse, säger Mrie.

Mänskliga rättighetsorganisationer har rapporterat om repression mot politiska motståndare och massakrer mot druser och alawiter sedan al-Sharaa tog makten. Samtidigt visar många syrier tålamod med det nya styret, som de föredrar framför Assadregimens diktatur.

I ”Defiance” skildrar Loubna Mrie revolutionen med kärlek men utan romantik. Hon konstaterar osentimentalt att revolutionärerna blundade för rebellstyrkornas radikala islamism. Boken blottlägger tragiska sanningar, men ger aldrig vika för förtvivlan.