Rastlösheten har fört Malena Ivarsson ut i världen, genom ett långt yrkesliv och in i den svenska offentligheten. Nu är sexologen aktuell med en självbiografi. I en intervju med DN:s Samuel Levander berättar hon bland annat om när hon spionerade på en dansk kondomförsäljare. Hon talar också om behovet av en annan sorts kärleksrelationer, bortom ekonomi och romantik.
Malena Ivarsson är en av Sveriges mest kända sexologer. Hon är utbildad socionom och legitimerad psykoterapeut och har under flera decennier arbetat med sexualitet, relationer och samlevnad. Hon har medverkat i tv, radio och press och blivit en återkommande röst i samhällsdebatten. Utöver det har hon skrivit flera böcker. Som folkbildare har hon ofta tagit sig an ämnen som andra undvikit. Hennes nya bok blir därför mer än en privat tillbakablick – den är också en skildring av hur synen på sexualitet och nära relationer förändrats i Sverige.
Sexualupplysningen har i Sverige en lång tradition, från folkrörelser och RFSU till dagens debatter om samtycke och normer. Ivarsson har under flera decennier fört den traditionen vidare, men i nya medieformer. Hon har gått från radio- och tv-samtal till poddar och offentliga samtal, och på så sätt nått flera generationer. Hennes sätt att tala om kropp och relationer har präglats av nyfikenhet snarare än pekpinnar.
I boken varvas yrkesminnen med personliga berättelser. Historien om den danska kondomförsäljaren är ett av de minnen som dyker upp. Den säger något om den nyfikenhet och oräddhet som präglat hennes arbete. I intervjun med DN återger hon episoden med både allvar och humor. Hon visar hur ett till synes märkligt ögonblick kan väcka frågor om begär, möten och det som inte sägs högt. Rastlösheten har också tagit henne till andra länder och kulturer. Resorna har gett henne perspektiv på hur sexualitet och relationer kan ordnas på olika sätt.
En annan central linje i boken handlar om relationer bortom den romantiska kärlekens traditionella ramar. Ivarsson har länge argumenterat för att närhet och kärlek inte behöver formas av det som ekonomin och parrelationen kräver. Hon lyfter fram vänskap, omsorg och långsiktig gemenskap som relationer som ofta hamnar i skuggan av romantiska ideal. Samhället är i hög grad organiserat kring par, med skatteregler, boendeformer och sociala förväntningar som utgår från att två människor lever tillsammans. Den som vill leva på andra sätt har mindre stöd. Ivarsson har samtidigt varit tydlig med att sexualitet inte är detsamma som romantik. Många människor har behov av intimitet och närhet utan att drömma om ett traditionellt parförhållande.
Den frågan har blivit allt mer aktuell. De senaste årens debatter om samtycke, normer och sexuell hälsa har flyttat fram positionerna för hur vi talar om kropp och relationer. Digitala dejtingappar, nya familjekonstellationer och längre liv har också förändrat förutsättningarna. Ivarsson har funnits med i dessa samtal under lång tid. Hon har bland annat påmint om att sexualitet inte upphör med åldern, och att kunskap om närhet och gränser behövs genom hela livet. Hennes arbete som terapeut har gett henne insikter som hon burit vidare i det offentliga samtalet. Ensamhet, längtan, skam och behovet av bekräftelse är återkommande teman.
Det personliga perspektivet gör självbiografin till en fortsättning på hennes offentliga gärning. Att en yrkesmänniska som ägnat sitt liv åt andras relationer väljer att berätta om sitt eget är i sig ett ställningstagande. Det visar att också den som är van att tala om känslor bär på erfarenheter, tvivel och uppbrott. Ivarsson framställer sig inte som någon som har alla svar. Däremot vill hon visa att frågorna är värda att ställa, också i relation till det egna livet.
Den nya boken ges ut i ett litterärt klimat där självbiografier och personliga berättelser fått större utrymme. För Ivarsson handlar det inte om att blotta sig, utan om att återvända till de teman hon arbetat med i hela karriären. Rastlösheten har burit henne långt. I boken blir den också en berättelse om en människa som vägrat sluta fråga.
