Så försöker Kreml slå ut Ukrainas ekonomi: ”Har momentum nu”

Den 13 september satt Carl Bildt, Sveriges förre statsminister, och Boris Johnson, Storbritanniens förre premiärminister, på ett tåg mot Warszawa. Strax bakom dem slog en rysk drönare ned i ett godståg. Ingen av männen var sannolikt måltavla, men händelsen visar hur nära kriget har kommit den ukrainska järnvägen.

Enligt Politico har Ryssland sedan den fullskaliga invasionen inleddes 2022 förstört eller skadat fler än 500 lok. Över 60 procent av attackerna har genomförts under de senaste åtta månaderna. Enligt uppgifterna förlorar Ukraina 37 till 40 tåg i månaden.

Johan Huovinen, överstelöjtnant och militär lärare på Försvarshögskolan, tror inte att Bildt och Johnson var måltavlor. Han ser angreppen som en del av Kremls strategi att slå mot Ukrainas ekonomi.

– Ryssland riktar in sig på kritisk infrastruktur, och i det här fallet på Ukrainas spannmålsexport som nu går via järnvägen, säger han.

De ukrainska statsjärnvägarna, Ukrzaliznytsia, har sedan invasionens början varit en livlina för både militären och civilbefolkningen. Bolaget har fortsatt att transportera förnödenheter, evakuerade och exportvaror under mycket svåra förhållanden. Rysslands attacker mot lok och banor är ett medvetet försök att bryta landets ekonomiska ryggrad.

Spannmål är en av Ukrainas viktigaste inkomstkällor. Normalt skeppas den via hamnstäderna Odesa och Mykolaiv vid Svarta havet. Efter en rad ryska anfall mot hamnarna är farleden inte längre säker för kommersiell sjötrafik. Sprängningen av Kachovkadammen har dessutom satt fartygstrafiken på floden Dnipro ur spel.

Ukraina saknar inrikesflyg och busstrafiken är ineffektiv för tyngre transporter. Därför är järnvägen avgörande för att flytta både människor och gods. Den är också en nyckel för landets export till EU. Via så kallade solidaritetsbanor har ukrainskt spannmål och andra varor förts till europeiska hamnar, men attackerna mot järnvägen hotar nu dessa transportvägar.

Ukraina är en betydande exportör av vete, majs och solrosolja på världsmarknaden. Före invasionen stod landet för cirka tio procent av världens vetexport och en betydande del av majs- och solrosoljeexporten. När Svartahavsinitiativet, som förhandlades fram av FN och Turkiet, avslutades minskade möjligheterna att exportera sjövägen ytterligare. De alternativa transportvägarna genom EU har fått allt större betydelse, men de är beroende av ett fungerande järnvägsnät.

När exporten störs får det effekter på globala spannmålspriser och livsmedelsförsörjningen, särskilt i länder som är beroende av ukrainska leveranser. Attackerna är därmed inte bara ett militärt problem utan också en ekonomisk och humanitär fråga.

Attackerna genomförs i allt högre grad med Rysslands nya jetdrivna Shahed-drönare. Tidigare modeller var propellerdrivna och flög i ungefär 200 kilometer i timmen. Ukraina kunde försvara sig genom att jaga och skjuta ned dem med helikoptrar, små flygplan och interceptordrönare. De nya drönarna har en hastighet på omkring 500 kilometer i timmen, vilket gör dem betydligt svårare att stoppa.

– Problemet är att de nya jetdrivna drönarna är för snabba för att fångas upp, säger Johan Huovinen.

För att möta hotet skulle Ukraina behöva interceptordrönare med jetmotorer, vilket genast blir mycket dyrare. Ett alternativ är luftvärnsrobotar, men även det innebär högre kostnader. Landet står därmed inför ett kostsamt tekniskt race samtidigt som resurserna är begränsade.

I våras bedömde flera analytiker att Ukraina hade tagit över initiativet i kriget, inte minst efter att Ryssland förlorade uppkopplingen till Starlink. De ryska angreppen mot den ekonomiska infrastrukturen kan ha ändrat den bilden, menar Huovinen.

– Ukraina har svårt att försvara sig mot ryska attacker från luften, och det ger Ryssland en fördel just nu, säger han.

Frågan är hur länge Ukraina kan hålla järnvägen i drift. Internationella bedömare har upprepat vikten av luftvärn och avancerade drönare för att skydda infrastrukturen. Utan fungerande transporter riskerar både militären och civilbefolkningen att drabbas hårt under de kommande månaderna. Det gör järnvägen till en av de viktigaste strategiska faktorerna i kriget.