Malin Persson Giolito: Längtan efter hämnd driver oss i fördärvet

Författaren och juristen Malin Persson Giolito varnar nu för hämndtankar i kriminalpolitiken. I ett inlägg under valrörelsen konstaterar hon att både högern och vänstern har förespråkat hårdare straff. Men den hållningen bygger enligt henne på en bedräglig föreställning om rättvisa. Den riskerar att föra samhället tillbaka till en ordning som man sedan 1800-talet har försökt lämna bakom sig.

Inlägget sätter fingret på en av de mest laddade frågorna i svensk politik. Kriminalpolitik har gått från att vara ett tekniskt juridikområde till att bli en central valfråga. I takt med en ökad gängkriminalitet, skjutningar och sprängdåd har kraven på tuffare tag vuxit sig starkare. Såväl regeringspartier som oppositionspartier har anpassat sig till väljarnas oro. Förslag om höjda minimistraff, längre maxstraff och fler fängelsestraff har presenterats i snabb takt.

Persson Giolito, som tidigare har arbetat som advokat och bland annat skrivit den uppmärksammade boken ”Störst av allt”, vänder sig mot idén att straffets syfte är hämnd. Hämnd, menar hon, är en känsla som hör hemma i en äldre rättsuppfattning. Då handlade straffrätten om att återgälda ont med ont. Kroppsstraff, skamstraff och offentliga avrättningar var metoder som skulle markera makt och avskräcka. Det var ett system där våldet legitimerades av staten, inte sällan med religiösa eller moraliska förtecken.

Under 1800-talet skedde emellertid en genomgripande förändring. Fängelset ersatte kroppsstraffen, och idén om rehabilitering fick allt större genomslag. Rättssäkerhet, proportionalitet och humanism blev ledstjärnor. Den svenska kriminalvården byggdes upp kring tanken att människor kan förändras och att samhället genom utbildning och behandling kan minska risken för återfall. Den utvecklingen har internationellt kallats den nordiska modellen, och den har i flera sammanhang pekats ut som framgångsrik.

Persson Giolito tar inte ställning till enskilda straffskärpningar, men hennes invändning är principiell. Om politiken utgår från hämnd snarare än från kunskap om vad som förebygger brott, riskerar den att skapa ett hårdare men inte tryggare samhälle. Forskning om kriminalitet visar generellt att straffets längd har begränsad effekt på människors benägenhet att begå brott. Det som däremot har betydelse är upptäcktsrisken, sociala insatser och möjligheten till återanpassning. Länder med mycket långa straff och stora fängelsepopulationer har inte nödvändigtvis lägre brottslighet.

Samtidigt är trycket på politiska beslut starkt. I opinionen finns en förväntan om att politiker ska agera snabbt och tydligt mot brottsligheten. När människor upplever otrygghet blir krav på hårda straff ofta en symbolfråga. Det ställer krav på politiskt mod att hålla fast vid en nyanserad linje, menar Persson Giolito. Enligt henne är det just nu extra viktigt att skilja mellan straffrättens legitima behov av markering och känslan av vedergällning.

Hennes inlägg kan också ses som en kommentar till hur debatten har utvecklats. Retoriken har blivit skarpare, och ord som ”kriminella nätverk” och ”tuffare tag” används flitigt. Men den ökade polariseringen gör det svårare att föra en seriös diskussion om åtgärder. Flera forskare har varnat för att snabba straffskärpningar genomförs utan att det finns något tydligt samband mellan insats och resultat. Ekonomiskt handlar det dessutom om stora summor; enligt flera beräkningar kostar fängelsedomar samhället betydligt mer än förebyggande insatser.

Malin Persson Giolito är känd för att skildra rättssystemets baksidor i sina romaner. I ”Störst av allt”, som också blev en uppmärksammad Netflixserie, undersöker hon hur unga människor hamnar i kläm mellan juridikens formler och verklighetens komplexitet. Hennes kritik av hämndtanken ska därför inte läsas som ett försvar av brottslighet, utan som ett försvar för rättsstatens grundläggande värden.

Frågan är vad som sker framöver. Om valrörelsens kriminalpolitiska löften omsätts i handling, kommer både lagstiftning och kriminalvård att förändras. Då är det avgörande, menar Persson Giolito, att politiken inte drivs av ilska och känslor av utsatthet. Ett gott samhälle kännetecknas enligt henne inte av att det straffar hårdast, utan av att det vågar tro på människors förmåga till förändring. Den tanken har präglat svensk rättshistoria i över hundra år. Den bör inte offras för kortsiktiga politiska poänger.

Hennes avslutande ord blir en varning: om hämnden får styra politiken har vi redan förlorat något viktigt. Inte bara tron på rättvisa, utan också tron på samhället som en gemenskap byggd på respekt och ansvar. Frågan är om väljare och politiker orkar lyssna.