Svenska diplomaten Carl Skau leder FN:s World Food Programme under global kris

Mellan resor till konfliktområden som Ukraina och Libanon besöker den svenska diplomaten Carl Skau Paris. Nyligen utnämnd till tillförordnad chef för FN:s World Food Programme, en av världens största biståndsorganisationer, har Skau tagit på sig detta uppdrag under en exceptionellt svår period för internationellt biståndsarbete.

”Det är en perfekt storm av humanitära kriser just nu,” säger Skau, som under det senaste halvåret besökt ett dussintal länder där människor lever under extremt svåra förhållanden.

Statistiken visar att antalet väpnade konflikter har fördubblats under det senaste årtiondet. Samtidigt för allt fler auktoritära regimer en politik som förvärrar dessa kriser, samtidigt som de skär ner på globalt bistånd, diplomatiska insatser och fredsbevarande initiativ. Situationen förvärras ytterligare av extrema väderförhållanden som påverkar både matproduktion och leveranskedjor globalt.

Enligt World Food Programme lever nu över 300 miljoner människor i akut hungersnöd – en siffra som förväntas stiga ytterligare när effekterna av nedskärningar och pågående konflikter slår igenom fullt ut.

I USA har president Donald Trumps beslut att avveckla biståndsorganet USAID orsakat starka reaktioner. Enligt medicintidskriften The Lancet kan konsekvenserna bli katastrofala – upp till 14 miljoner människor kan förlora livet till följd av USA:s nedskärningar. Samtidigt driver kriget i Iran upp oljepriserna, vilket späder på inflationen globalt och förväntas driva ytterligare tiotals miljoner människor in i akut matbrist.

Det var just för att övertyga president Macrons stab om vikten av fortsatt franskt stöd till globala hjälpinsatser som Skau befinner sig i Paris. Trenden i Europa går dock i oroande riktning. Flera europeiska regeringar motiverar sina biståndsminskningar med ”inhemska påtryckningar” – växande statsskulder och en åldrande befolkning som kräver alltmer resurser, kombinerat med en krympande arbetsstyrka.

Dessutom omdirigeras medel från bistånd till militär upprustning, ett strategiskt misstag enligt många experter. Som USA:s tidigare försvarsminister Jim Mattis uttryckte det: nedskärningar i diplomati och bistånd leder bara till att ”ännu mer kommer att behöva spenderas på ammunition.”

Carl Skau erkänner att han hoppats att humanitära argument skulle vara tillräckliga för att säkra stöd till biståndsarbete. När det visat sig otillräckligt har han tvingats betona de strategiska riskerna: ”En hungrig värld är en instabil värld,” påpekar han.

Ett ytterligare oroande fenomen är vad Skau kallar ”strafflöshetens kultur” – en ny världspolitisk norm där politiska ledare inte längre förväntar sig konsekvenser för lagöverträdelser eller humanitära katastrofer de själva orsakat. Denna utveckling har förstärkts av Donald Trumps och andra auktoritära regimers strategi att ständigt överrumpla allmänheten med nya skandaler och kriser, vilket leder till avtrubbning och minskad förmåga att fokusera på specifika humanitära kriser.

Trumps utrikespolitik, som fokuserar på rå makt medan den avfärdar diplomati och bistånd, visar också tydliga svagheter. USA har fått allt svårare att samla stöd bland traditionella allierade för sina utrikespolitiska initiativ. Som Skau påpekar: ett land som uppfattas som en mobbare snarare än en pålitlig partner förlorar snabbt sina vänner och får svårare att hantera kriser.

För tolv år sedan lanserade den diplomatiske rådgivaren Simon Anholt ”The Good Country Index”, ett sätt att mäta länders positiva inflytande globalt. Anholt framhöll att länder som hjälper andra inte bara gör det av godhet utan för att det främjar deras egna intressen. Hans paroll – ”In order to do well, you need to do good” – sammanfattar en insikt som tycks ha gått förlorad i dagens värld.

Skau understryker att global instabilitet förr eller senare når även privilegierade samhällen. En verklig säkerhetsstrategi måste därför omfatta både militär beredskap och förebyggande åtgärder som bistånd, diplomati och demokratifrämjande initiativ som i grunden förhindrar konflikter och kriser.