I över 470 000 unga svenskar får för första gången rösta i riksdagsvalet den 13 september. I en ny artikelserie i DN Kultur ger några av dessa förstagångsväljare sin syn på politiken, samhället och sin egen plats i det. Bakom serien står två unga poeter från Stockholm, som med sina ord lyfter frågor om utanförskap, identitet och demokratins praktik – ämnen som nu sätts i fokus inför valet.
Poeterna, Marx Mukaru och Nasir Sarr, är båda födda 2008 och bosatta i Skarpnäck i södra Stockholm. De studerar sitt sista år på gymnasiet och har redan gjort avtryck i kultursfären. I tävlingen Ortens bästa poet 2024 tog de hem första respektive andra plats, en tävling som uppmärksammar unga röster från socioekonomiskt utsatta områden. Deras dikt ”Tystade talare”, som nu publiceras för första gången i skriven form, är en personlig och politisk text om att växa upp i en verklighet där ens röst ofta tystas – men där orden till slut blir ett vapen.
I dikten skildras en vardag där våld och otrygghet är påtagliga inslag, och där omgivningens fördomar om ”orten” präglar hur unga människor uppfattas. De beskriver hur skolans undervisning om den svenska rösträtten känns avlägsen när eleverna själva sällan får komma till tals. ”Så vi blev tillsagda att sitta tysta och lyssna”, skriver de, och lyfter fram känslan av att behöva anpassa sig – eller tiga – för att undvika konflikter.
Samtidigt vänder de på perspektivet. Där samhället ofta ser brister i språk och uttal, ser de en stolthet över ett arv av kamp. ”Ni klagar på vårt uttal, för att det bär på hundratals år av kamp”, skriver de, och ifrågasätter varför deras namn och bakgrund ses som främmande. Genom att ta tillbaka berättelsen om sin egen verklighet vill de visa att gatan, förorten, har fått en röst – och att den inte längre går att ignorera.
Dikten har tidigare framförts i andra sammanhang, men publiceras nu i skrift för första gången. Den ingår i en serie där fler förstagångsväljare kommer att dela sina tankar om politik, framtid och tillhörighet. Serien inleddes med Maja Grönroos text ”Vad hände med oss som skulle ta över världen?” och sätter ljus på en generation som står inför sitt första val – med höga förväntningar, men också en växande misstro mot det politiska etablissemanget.
Bakgrunden till artikelserien är det stundande valet, där unga väljare utgör en allt viktigare grupp. Enligt statistik från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har valdeltagandet bland förstagångsväljare historiskt varit lägre än i andra åldersgrupper, men trenden har vänt något i de senaste valen. Samtidigt visar undersökningar att unga i socioekonomiskt utsatta områden i lägre utsträckning känner förtroende för politiker och demokratiska processer.
Att unga röster nu tar plats i etablerade medier som DN Kultur kan ses som ett tecken på en bredare förändring. Kulturscenen har under flera år blivit en arena för politisk och social debatt, där hiphop, poesi och konst ofta används som verktyg för att utmana rådande normer. Genom att ge utrymme åt röster som sällan hörs i den traditionella samhällsdebatten hoppas redaktionen kunna bidra till en mer nyanserad bild av vad unga väljare faktiskt brinner för.
För Mukaru och Sarr handlar det dock inte bara om att synas – det handlar om att tas på allvar. ”Vi slutade till sist med viskandet om drömmar emellan bord och valde i stället att äga vartenda svenska ord”, skriver de i dikten. Det är en formulering som kapslar in hela deras projekt: att inte längre be om ursäkt för sin bakgrund, utan att med självförtroende och skärpa kräva en plats i samtalet.
Med valet runt hörnet blir deras budskap extra aktuellt. Frågan är inte längre om unga från orten har något att säga, utan om resten av samhället är redo att lyssna.
