Mattias Dahlström: Därför är Haruomi Hosonos oskuldsfulla popmusik närmast radikal

Inledningen av 2023 blev en förlustens tid för japansk populärmusik. Inom loppet av några månader gick två av tre medlemmar ur det legendariska bandet Yellow Magic Orchestra ur tiden. I januari avled trummisen och sångaren Yukihiro Takahashi, 70 år, till följd av en hjärntumör. I mars följde keyboardisten Ryuichi Sakamoto, efter en längre tids kamp mot olika cancerformer. Kvar i livet finns nu endast basisten Haruomi Hosono, som med nya albumet ”Yours sincerely” markerar en fortsättning på den musikaliska tradition som YMO byggde upp.

Albumet är Hosonos första på sju år och kan läsas som en stillsam hyllning till den syn på popmusik som de tre medlemmarna delade – en syn där electro, elektroniska experiment, easy listening, folkmusik, brasiliansk bossa nova, 80-talets boogie-disco och nordbrittisk indiepop stod sida vid sida med mer traditionella referenser som Creedence Clearwater Revival och Otis Redding. Utan att något sägs rakt ut tecknar skivan en musikhistoria som alltid vägrat låta sig begränsas av trender eller genregränser.

”Yours sincerely” framstår i detta sammanhang som ett album som talar direkt till det moderna strömningssamhället, där musiklyssnare i dag kan röra sig fritt mellan Seoul, Lagos, Rio de Janeiro och Tokyo med samma självklarhet som tidigare generationer navigerade mellan New York, Memphis och London. Hosono har länge varit en nyckelgestalt i en sådan globaliserad popvärld, och hans inflytande har blivit allt tydligare. När Harry Styles gav sin solodebut namnet ”Harry’s house” var det en medveten referens till Hosonos album ”Hosono House” från 1972 – ytterligare ett exempel på hur den japanske musikerns arv når långt utanför hemmamarknaden.

På nya skivan tycks Hosono göra något liknande det som äldre rockartister som Bob Dylan och Johnny Cash gjort när de nedmonterat sina verk. Han river isär både Happy Ends följsamma folkpop och YMO:s spretiga electronica, och destillerar dem till något närmast elementärt. Men till skillnad från de västerländska förebilderna – där Rick Rubins avskalade produktioner i svartvitt blivit en slags standard – rör sig Hosono i helt andra riktningar. Han möter ålderdomen med blicken fortfarande vidöppen, och musiken präglas av en nyfikenhet som känns unik i sitt slag.

Det är som om han tar sin inre sexåring vid handen och går ned till stranden för att leta efter skärvor av skönhet i en brutal värld. I en av låtarna önskar han lyssnaren ”happy holiday”, medan en kvinnoröst i en annan låt förklarar att hon vill leva i den vackra världen – och med eftertryck upprepar att hon vill tro på den. Där Ryuichi Sakamoto i sitt mästerverk ”Beauty” målade med oljefärg och breda penslar, arbetar Hosono med kladdiga färgkritor. Resultatet blir en lika delar förtrollande leksakselectronica och naiv folkmusik, där speldosedoftande ljud blandas med barnröster. Han bjuder dessutom på en japansk tolkning av The Moonglows doowop-klassiker ”Sincerely” från början av 1950-talet – en gest som säger mycket om hans förmåga att omfamna både det gamla och det nya.

I en tid där musik ofta präglas av cynism och distans finns det något nästan radikalt i denna oförställt oskuldsfulla och genuint vänliga popmusik. Hosono visar att ålder inte behöver innebära stagnation, och att en av pophistoriens mest inflytelserika röster fortfarande har något väsentligt att säga. Med ”Yours sincerely” har han inte bara blickat bakåt mot sina tidigare band och projekt, utan också framåt mot en framtid där skönhet och ömhet alltjämt har en plats i det offentliga rummet.

För den som vill förstå Hosonos konstnärliga resa finns flera viktiga hållpunkter i hans diskografi. Med Happy End gjorde han 1971 albumet ”Kazamachi roman”, en finfin folkrock på japanska som rörde sig mellan kalifornisk soft rock och brittisk folk. Året därpå kom solodebuten ”Hosono House”, ett stillsamt men uppfinningsrikt album i gränslandet mellan singer-songwriter-pop, apart country och lättlyssnad vokaljazz. Och med YMO:s självbetitlade debut från 1976 lade han grunden till en elektronisk popstil som skulle få enorm betydelse – även om många i dag föredrar uppföljaren ”Solid State Survivor” för dess renodlade syntpop, har originalets spretiga charm visat sig mer relevant i efterhand.

Haruomi Hosono har alltid varit en musiker som rört sig vid sidan om de upptrampade stigarna. Med ”Yours sincerely” bekräftar han återigen varför han räknas som en av de mest inflytelserika gestalterna i modern pophistoria – och varför hans verk fortsätter att tala till nya generationer, långt efter att YMO:s era nådde sitt slut.