Mia Skäringer har aldrig fått fokusera på sig själv – verkligen?

Mia Skäringer ställer sig på scen med en tom ryggsäck – och börjar packa upp. Ut kommer diagnoser, sorg och ångest, men också en hel del självdistans. I sin nya show blandar hon det djupt personliga med det absurda, och får oväntat svar från sitt alter ego Tabita.

DN:s recensent Niklas Wahllöf beskriver kvällen som både jätte intim och helt crazy. Skäringer, som under två decennier etablerat sig som en av Sveriges mest älskade komiker och skådespelare, fortsätter här sin resa mot ett allt mer naket och självutlämnande berättande. Men det är inte bara allvar – humorn är ständigt närvarande, inte minst genom figuren Tabita, som dyker upp för att ge Skäringer svar på tal.

Föreställningen bygger vidare på den personliga stil som präglat hennes tidigare projekt, från tv-succéer som ”C/o Segemyhr” och ”Solsidan” till soloshower och böcker. Med den nya showen tar hon ytterligare ett steg in i det självbiografiska, där gränsen mellan artist och privatperson blir allt svårare att dra.

Scenografin är avskalad, nästan som ett vardagsrum, vilket förstärker känslan av att publiken får ta del av något privat. Ryggsäcken, som hon tömmer inför ögonen på oss, blir en symbol för det bagage vi alla bär på – men som få vågar visa upp så öppenhjärtigt.

Skäringer har tidigare berättat om sin uppväxt, sina psykiska diagnoser och de tuffa perioderna i livet. I den nya showen fördjupar hon dessa teman och väver samman dem med en stark närvaro och ett precist tajmning som bara en rutinerad scenartist kan uppbåda. Det är en föreställning som kräver mod – både av artisten och av publiken som bjuds in i hennes värld.

Samtidigt finns där en lekfullhet som gör att det aldrig blir tungt eller mörkt. Tabita, som varit en återkommande karaktär i Skäringers repertoar, fungerar som en komisk ventil. Genom henne kan Skäringer distansera sig från det svåra och vända det till något begripligt och ibland rentav befriande.

Niklas Wahllöf lyfter fram just denna dualitet som showens styrka. Att Skäringer kan vara både hudlöst ärlig och totalt galen inom loppet av några minuter vittnar om en artist i full kontroll över sitt material – även när materialet i sig handlar om just avsaknaden av kontroll.

Den nya showen är ytterligare ett bevis på att Skäringer har en unik förmåga att nå rakt in i hjärtat på sin publik. Genom att blotta sig själv skapar hon en igenkänning som få andra svenska artister kan matcha. Och med Tabita vid sin sida blir resan både underhållande och tankeväckande.

För den som ännu inte sett Skäringer live är den här föreställningen ett utmärkt tillfälle att uppleva en artist som vågar ta ut svängarna – både inåt i det personliga och utåt i det absurda.