”Bad apples” förvandlar skolbråk till farsartad feel bad

Den svenske författaren och journalisten Jonatan Etzler gör nu internationell debut med ett engelskspråkigt skoldrama som väcker starka reaktioner. Berättelsen kretsar kring en hårt pressad mellanstadielärare, porträtterad av den irländska skådespelaren Saoirse Ronan, som till slut tar till en makaber metod för att sätta stopp för en bråkstake i klassen. Resultatet är en mörk, underhållande och moraliskt utmanande berättelse som enligt kritikern Sebastian Lindvall är svarthumoristisk, men samtidigt spretig i sitt utförande.

Etzler, som tidigare har gjort sig känd för sitt arbete inom den svenska litterära och kulturella sfären, kliver här in på den internationella marknaden med ett verk som hämtar näring ur skolans vardag, där maktkampen mellan lärare och elever ofta utspelar sig på livets bakgård. Att valet av huvudrollsinnehavare föll på Saoirse Ronan är ingen slump. Den irländska skådespelerskan har under de senaste åren etablerat sig som en av sin generations mest mångsidiga artister, med roller som sträcker sig från historiska dramer till psykologiska thrillers. Hennes förmåga att gestalta komplexa kvinnliga karaktärer gör henne till en naturlig passform för en lärare som pressas till sina absoluta gränser.

Handlingen tar sin början i en till synes vanlig skolmiljö, men utvecklas snabbt till något betydligt mörkare. När lärarens frustration över en elevs ständiga stökande når bristningsgränsen, fattar hon ett beslut som ingen av hennes kollegor kunnat förutse. Metoden är minst sagt oortodox – och den sätter igång en kedja av händelser som ställer hela klassens dynamik på ända. Frågor om disciplin, empati och gränsen mellan skydd och övervåld väcks på ett sätt som får publiken att kämpa med sin egen moraliska kompass.

Sebastian Lindvall, som recenserat verket för Bonnier News, lyfter fram det svarthumoristiska anslaget men är samtidigt kritisk till att berättelsen tappar fokus på sina hållpunkter. ”Spretigt” är ett återkommande omdöme, vilket antyder att Etzler ibland har svårt att hålla samman den tonala balansen mellan allvar och absurditet. Trots detta framstår debutanten som en berättare med ett tydligt eget språk – ett språk som lånar från den skandinaviska mörka berättartraditionen, men som också blickar mot den anglosaxiska marknadens förväntningar på psykologiskt djup.

För den som följer den internationella film- och litteraturscenen är detta en debut att hålla ögonen på. Dels för att den representerar ett allt vanligare fenomen: svenska författare som väljer att skriva direkt på engelska för att nå en bredare publik. Dels för att samarbetet med en stjärna som Saoirse Ronan innebär att verket redan från start har en global plattform. I en tid när strömningstjänsterna ständigt letar efter nytt innehåll med nordisk krydda, kan en berättelse som denna snabbt fånga internationella distributörers intresse.

Att det just är en svensk berättelse som nu når ut internationellt är i sig anmärkningsvärt. Sverige har länge varit en nettoexportör av berättelser, men framför allt inom kriminallitteraturen. Med Etzlers debut vidgas bilden av vad svensk berättarkonst kan vara. Här handlar det inte om poliser och mordutredningar, utan om vardagens moraliska dilemman – men berättat med en lika mörk underton som de bästa nordiska thrillers.

Bakom Etzler finns också en bredare trend. Den nordiska berättartraditionen har under de senaste decennierna blivit ett varumärke i sig, inte minst genom framgångarna med deckare och dramaserier. Men där många tidigare verk har lutat sig mot kriminalintrigens trygga ramar, rör sig Etzler i en mer obekväm genreblandning. Hans skoldrama är varken renodlad thriller, komedi eller socialrealism – det är en hybrid som utmanar publikens förväntningar på vad en skolberättelse kan vara.

Reaktionerna från kritikerhåll har därför varit blandade men genomgående engagerade. Att en recensent som Sebastian Lindvall väljer att lyfta fram verket visar att det har något som får det att sticka ut i det ständigt växande utbudet. Samtidigt pekar omdömet ”spretigt” på en tydlig utvecklingspotential. För en debutant är det dock inte ovanligt att vilja ta ut svängarna – och frågan är om inte just denna djärvhet är det som kan komma att definiera Etzlers fortsatta karriär.

Med en internationell stjärna i huvudrollen och ett ämne som engagerar – skolans värld är trots allt en plats där de flesta har erfarenheter – har förutsättningarna för fortsatt uppmärksamhet goda möjligheter. Oavsett om det rör sig om en film, en tv-serie eller en roman har berättelsen om läraren och hennes makabra metod redan visat sig ha kraften att väcka debatt. Och i en tid där gränserna mellan rätt och fel allt oftare ifrågasätts, är det kanske just sådana berättelser som behövs – även om de ibland tappar tråden på vägen.