”Michael” undviker alla pedofilanklagelser

I den nya biografiska filmen ”Michael” gör Jaafar Jackson en anmärkningsvärt träffsäker tolkning av sin berömda morbror Michael Jackson. Filmen, som nyligen hade premiär, har redan väckt starka reaktioner bland såväl hängivna fans som kritiker.

Produktionen är onekligen påkostad och visuellt imponerande. Regissören har lagt stor vikt vid att återskapa de ikoniska ögonblicken i popikonens karriär med minutiös detaljrikedom. De välkoreograferade dansnumren och musikaliska framträdandena håller hög kvalitet och fångar mycket av den energi som gjorde Michael Jackson till en av vår tids mest inflytelserika artister.

Jaafar Jacksons insats förtjänar särskild uppmärksamhet. Den unga skådespelaren, som är son till Michaels bror Jermaine, lyckas med konststycket att porträttera sin morbror med en kuslig likhet – både vad gäller utseende, röst och de karakteristiska rörelserna som blev Michaels varumärke.

Filmen verkar dock främst vara skapad för en specifik målgrupp: de lojala fans som har avfärdat anklagelserna som framfördes i den kontroversiella dokumentären ”Leaving Neverland” från 2019. I den HBO-producerade dokumentären framträdde två män med detaljerade beskrivningar av sexuella övergrepp de påstod sig ha utsatts för av Jackson under deras barndom.

Till skillnad från ”Leaving Neverland” väljer ”Michael” att inte fördjupa sig i kontroverserna kring artisten. Istället fokuserar berättelsen på hans musikaliska geni och de utmaningar han mötte under sin karriär. Detta tillvägagångssätt har lett till kritik från vissa håll om att filmen erbjuder en alltför förskönad bild av Jacksons liv.

Produktionsvärdena är genomgående höga. Kostym, smink och scenografi återspeglar noggrant de olika perioderna i Jacksons karriär – från de tidiga dagarna med Jackson 5 genom solokarriärens genombrott med ”Off the Wall” och ”Thriller”, till de senare åren då han blev alltmer isolerad från omvärlden.

Filmskaparna har uppenbarligen haft tillgång till ett omfattande arkivmaterial och samarbetat nära med Jackson-familjen, vilket både är filmens styrka och svaghet. Å ena sidan ger det en autenticitet åt produktionen, å andra sidan väcker det frågor om objektivitet och fullständighet i porträttet.

Musikscenerna är filmens höjdpunkter. De återger med stor precision de legendariska framträdanden som cementerade Jacksons status som ”King of Pop”. För musikälskare erbjuder dessa sekvenser nostalgiska återblickar till en era då Jacksons inflytande på populärkulturen var som starkast.

Manuset undviker dock att på djupet utforska de mörkare aspekterna av Jacksons liv – den tilltagande isoleringen, de kontroversiella uttalandena, de juridiska problemen och de många plastikoperationerna behandlas ytligt eller förbigås helt. Detta gör att filmen ibland känns som en glättad hyllning snarare än en nyanserad biografi.

Mottagandet från kritikerkåren har varit blandat. Många berömmer filmens tekniska kvaliteter och Jaafar Jacksons insats, men ifrågasätter samtidigt den selektiva historieskrivningen. Fans har å sin sida välkomnat vad de ser som en rättvis hyllning till sitt idol.

I en tid då gränsen mellan konst och konstnär ofta diskuteras intensivt blir ”Michael” ytterligare ett inlägg i debatten om hur vi ska förhålla oss till komplicerade kulturpersonligheter. Kan man uppskatta verket samtidigt som man förhåller sig kritisk till personen bakom det?

För den breda publiken erbjuder ”Michael” en nostalgisk resa genom pophistoriens kanske mest omvälvande karriär, med all dess glans och glamour. För den mer kritiske betraktaren lämnar den dock många frågor obesvarade och centrala aspekter av Jacksons liv outforskade.

Oavsett var man står i frågan om Michael Jacksons eftermäle är filmen ett imponerande tekniskt hantverk som lyckas fånga mycket av den magi som gjorde honom till ett fenomen. Men den fullständiga bilden av mannen bakom myten förblir fortsatt komplex och omtvistad, långt bortom vad denna produktion vågar eller vill utforska.