Minskad hbtq-representation på vita duken

Amerikanska intresseorganisationen Glaad, som arbetar för hbtq-personers rättigheter, har släppt sin årliga rapport om representation av hbtq-karaktärer i film. Årets kartläggning visar en tydlig nedgång jämfört med föregående år, vilket väcker frågor om filmindustrins fortsatta engagemang för mångfald och inkludering.

Studien omfattar totalt 225 filmer från de tio största film- och tv-distributörerna i branschen. Bland de analyserade bolagen finns stora aktörer som Netflix, Disney, Apple TV, Paramount och A24. Dessa distributörer står för en betydande del av det innehåll som når biografer och streamingtjänster världen över.

Enligt rapporten inkluderade 46 av de 225 granskade filmerna hbtq-karaktärer under förra året, vilket motsvarar 20,4 procent. Detta är en märkbar nedgång från 2023, då andelen låg på rekordhöga 28,5 procent. Minskningen innebär att nästan var tredje film då innehöll hbtq-representation, medan det nu är knappt var femte film.

När hbtq-karaktärer väl förekom i filmerna var de oftast placerade i biroller snarare än huvudroller. Detta mönster pekar på att representation fortfarande tenderar att vara perifer snarare än central i berättelserna.

Rapporten identifierar också tydliga mönster när det gäller vilka typer av filmer som visar störst inkludering. Filmer med medelstora budgetar visade sig vara bäst på att inkludera hbtq-karaktärer. Som exempel lyfter organisationen fram produktioner som ”Downtown Abbey: The grand finale”, ”After the hunt” och ”I know what you did last summer”.

Även independentfilmer visar sig vara viktiga för representation. Indiefilmen ”Sorry, baby”, som berättar historien om en icke-binär tjuvjakt och hennes lesbiska bästa vän, lyfts fram som ett gott exempel på inkluderande berättande där hbtq-perspektiv står i centrum.

Ett överraskande fynd i studien är att skräckgenren särskilt utmärker sig när det gäller hbtq-representation. Organisationen pekar på filmer som ”The parenting” och ”Companion” som positiva exempel. Detta visar att representation inte är begränsad till drama eller komedier, utan finns även i genrer som traditionellt kanske inte förknippas med mångfaldsskildringar.

Däremot avslöjar rapporten stora luckor i andra filmkategorier. I de 19 filmer som klassificerades som animerade filmer eller familjefilmer var hbtq-karaktärer helt frånvarande. Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom dessa genrer ofta vänder sig till yngre publik och kan spela en viktig roll i att normalisera olika identiteter och familjekonstellationer för barn och unga.

En annan alarmerande brist gäller representation av transpersoner. I ingen av de 225 granskade filmerna förekom någon transkaraktär. Detta visar att även inom hbtq-representationen finns hierarkier och att vissa grupper fortfarande är nästan osynliga på vita duken.

Sarah Kate Ellis, ordförande och verkställande direktör för Glaad, varnar för konsekvenserna av den minskade representationen. I ett pressmeddelande säger hon att om filmbranschen inte prioriterar att investera i filmer med hbtq-karaktärer, riskerar den att förlora kontakten med en hel generation av tittare.

Ellis påpekar att dessa tittare söker sig någon annanstans för att hitta underhållning som inkluderar deras community. I en tid då streamingtjänster konkurrerar hårt om publikens uppmärksamhet och prenumerationer kan detta få betydande ekonomiska konsekvenser för de bolag som väljer bort mångfald.

Rapporten kommer vid en tidpunkt då diskussionen om representation och inkludering i underhållningsindustrin är intensiv. Filmbolagen står inför utmaningen att både möta publikens efterfrågan på diversifierat innehåll och hantera politiska och kulturella motsättningar kring dessa frågor i olika marknader.