Svensk modedesigner gör debut på London Fashion Week

Ett stenkast från St. Paul’s Cathedral huserar en svensk modeskapare i en ateljé där nålar, saxar och tyger upptar de långsmala arbetsborden. Genom halvmånefönstren hörs dämpad stadstrafik medan Petra Fagerström, 28, förbereder sig för sitt livs kanske viktigaste ögonblick.

När DN träffar designern är det endast dagar kvar till hennes officiella debut på London Fashion Week, där hennes namn för första gången finns på modeveckans schema.

”Jag skulle ljuga om jag sa att pulsen slår i normal hastighet just nu,” säger Petra Fagerström med ett skratt. ”Samtidigt behöver jag sy i lugn och ro, det här går inte att stressa fram. Dagarna i ateljén är många och långa. Men det gör mig inget. Det är det här jag lever för.”

De senaste åren har varit en framgångssaga för den Göteborgsuppvuxna designern. Hennes namn har blivit ett begrepp i modekretsar, och förväntningarna är höga. För ett år sedan avslutade hon sin masterutbildning på den prestigefyllda modeskolan Central Saint Martins i London, vilket markerade den officiella starten för hennes eget märke.

Redan nu finns hennes plagg i inflytelserika butiker som Dover Street Market i Paris och 10 Corso Como i Milano. Under studietiden belönades hon med flera prestigefyllda utmärkelser, och för närvarande är hon semifinalist i LVMH Prize – ett av världens mest åtråvärda priser för unga designers där vinsten innebär 400 000 euro och ett skräddarsytt mentorskap. Förra året vann Ellen Hodakova Larsson, som första svensk någonsin.

Det som skiljer Fagerströms design från mängden är den innovativa kombinationen av hantverk och teknik. Hennes plagg bär spår av både mänskliga händer och digital precision, med tekniker som digitala tryck och handsydd plissering. Hon har till och med skapat egna tekniker, bland annat det hon kallar ”lentikulär plissé” – ett signaturhantverk som hon fick namnge själv eftersom ingen hade utfört det tidigare.

”Tekniken skapar en rätt konstig relation med nuet och parallella världar. Tv-spel och animeringar samsas med måleri och timmar av handarbete. Även om ytan kan se genererad ut är plagget djupt mänskligt, och spänningen däremellan håller leken vid liv. Jag siktar jämt mot nästa kreativa höjd,” förklarar Fagerström.

Hon utmanar även modeindustrin genom medvetna materialval. Hittills har hon främst arbetat med resttyger och upcyclade material som förbrukade fallskärmar. Ständigt på jakt efter hållbara innovationer samarbetar hon med leverantörer i framkant – en av dem tillverkar fuskpäls av hampa och majs.

Modets makt att både få en att smälta in och sticka ut upptäckte Fagerström tidigt i livet. Under uppväxten i Landvetter utanför Göteborg var konståkning hennes första passion, där hon sydde sina egna tävlingsdräkter med paljetter efter egenritade mönster.

”Jag insåg i tidig ålder att jag inte var konventionellt attraktiv. Det var skitjobbigt, som barn vill man ju bara passa in. Men vid något tillfälle fattade jag ett beslut: jag kanske inte är sötast eller snyggast, men jag kan vara cool, jag kan göra min egen grej. Och jag vann tillbaka mitt eget narrativ,” berättar hon.

Den avgörande vändpunkten kom 2013 när hon upptäckte designern Nicolas Ghesquière och hans kollektioner för Balenciaga. Efter det lämnade hon konståkningen bakom sig och kastade sig in i modevärlden. Kvällskurser på Tillskärarakademin och en sommar i Paris ledde till vidare studier och praktik på Acne och jobb på Balenciaga.

Men inombords växte en idé om en fiktiv kvinna hon ville designa för – en kvinna som idag utgör själva grunden för märkets identitet.

”Modet känns väldigt konservativt och nostalgiskt just nu. Det figurerar ju också en renhetskultur med termer som ’clean girl’ som uppmuntrar oskuldsfullhet i uttryck och sexualitet. När jag startade märket hade jag visionen att när modellen går längs runway ska man se en kvinna som tycker om att gå ut, att läsa, gå på teater, äta, ha sex. Det är en kvinna med intressen, med pondus. En kvinna som lever.”

Höstkollektionen, som snart visas på London Fashion Week, kretsar kring teman som press och prestation. Den fiktiva kvinnan Fagerström designar för är också någon hon själv ser upp till.

”’Vad hade hon gjort i den här situationen?’ tänker jag rätt ofta. Hon är någon jag aspirerar att bli. Vi växer med varandra,” säger hon.

I ateljén pågår de sista förberedelserna inför debuten. Vänner har tillkallats som extra hjälpande händer, och tillsammans lyssnar de på musik, beställer mat och arbetar sent in på kvällarna.

Trots den intensiva perioden är Fagerström tydlig med sina långsiktiga ambitioner: ”Jag vill inte vara en designer som snabbt får uppmärksamhet för att gå vidare till ett etablerat märke. I’m in it for the long run.”

Med en fortsatt förhöjd puls men med fast beslutsamhet blickar hon framåt: ”Det är mycket att tänka på men jag tänker aldrig klaga. När jag lämnade ishallen var min största dröm att få ett jobb som modedesigner. På en vind någonstans i Göteborg ligger mina allra första försök till plagg och dammar. Så det här… Det överskrider redan all förväntan.”