Lily Allen drar fram sexleksaker och går onekligen in för sin roll

Sommarens stora musikfestival har lockat tusentals besökare till Göteborg, och en av de mest efterlängtade akterna i år var den brittiska artisten Lily Allen. Hennes framträdande på Azaleascenen under Way out west har blivit en av festivalens mest uppmärksammade konserter, inte minst för att hon valde att framföra hela sitt kritikerrosade album ”West end girl” från början till slut.

Albumet, som släpptes förra året, har beskrivits som en modern klassiker och har gett Allen en efterlängtad renässans i karriären. Skivan, som kretsar kring teman som skilsmässa, moderskap och självständighet, har jämförts med legendariska verk inom singer-songwriter-genren. För många fans innebar konserten en chans att uppleva albumet i sin helhet, något som sällan görs i liveformat.

Scenproduktionen var enkel men suggestiv. Publiken bjöds in i ett rum inspirerat av hemmiljö, komplett med säng, soffa och kylskåp, vilket skapade en intim och nästan teatralisk atmosfär. Allen gick in i rollen med stor intensitet, och trots att vissa detaljer i scennärvaron kunde uppfattas som något styltade, var det svårt att inte dras med i den känslomässiga resa som konserten bjöd på.

Under kvällen framfördes låtar som ”Madeline” och ”Pussy palace”, där Allen även interagerade med publiken på ett sätt som förstärkte känslan av närvaro. Hennes scenpersona pendlade mellan det sårbara och det utmanande, och hon lyckades skapa en blandning av allvar och lekfullhet som höll intresset vid liv genom hela spelningen.

Lily Allens återkomst till festivalen sker åtta år efter hennes senaste besök i Slottskogen, då hon 2018 uppträdde under betydligt mer dämpade former. Då beskrevs konserten av flera recensenter som en besvikelse, med en artist som tycktes befinna sig i en konstnärlig svacka. Den här gången är läget ett annat. Med ett album som fått stor spridning och kritikernas gillande har Allen återigen etablerat sig som en av sin generations mest intressanta röster.

För Way out west, som under flera år brottats med varierande biljettförsäljning och förändrade publikvanor, är en stark artistbokning som denna av stor betydelse. Festivalen har länge varit en av Skandinaviens viktigaste plattformar för internationell pop- och rockmusik, och årets upplaga har präglats av en blandning av etablerade stjärnor och nya akter. Att Allen väljer att använda festivalen som scen för att framföra ett helt album är också ett tecken på hur livemusikmarknaden utvecklats, där fansen allt oftare förväntar sig unika upplevelser snarare än standardiserade konsertkvällar.

Fenomenet att framföra album i sin helhet har blivit allt vanligare under de senaste åren. Flera stora artister har valt att göra om sina klassiska skivor till kompletta liveframträdanden, ofta som ett sätt att fira jubileum eller återerövra en konstnärlig position. För Allen handlar det snarare om att ge rättvisa åt ett album som är tätt berättat och där låtarna hänger samman på ett sätt som gör att de sällan fungerar lika bra i avskilda sammanhang.

Konserten på Azaleascenen var därmed mer än bara en spelning – den var ett konstnärligt ställningstagande. Allen visade prov på både musikalisk mognad och scenisk medvetenhet, och hon lämnade festivalen med stärkt anseende. Frågan är nu vad som kommer härnäst i hennes karriär, men om kvällen i Göteborg är något att döma har hon fortfarande mycket att ge. Way out west fortsätter under helgen med ytterligare akter, men för många var det här ett av festivalens absoluta höjdpunkter.