Arbetsrättslig tvist kastar nytt ljus över Spotifys fejkartistsystem. En musiker i Västsverige stämmer nu sitt tidigare företag och kräver sin del av intäkterna från låtar som spelats nästan 200 miljoner gånger på streamingtjänsten, men som han själv inte fått något betalt för utöver sin ordinarie lön.

Fallet, som nu behandlas i Arbetsdomstolen, handlar om en man som var anställd på ett produktionsbolag för ljudproduktion. Under 2022 fick han en ny arbetsuppgift: att komponera instrumentalmusik åt ett externt skivbolag. Det blev sammanlagt drygt 100 låtar.

När arbetsuppgiften introducerades presenterades också ett kontrakt som fördelade intäkterna från Spotify. Hälften skulle gå till skivbolaget och hälften till arbetsgivaren, produktionsbyrån Streamline som då hade köpt upp den reklambyrå där han arbetade. Musikern själv skulle inte få någonting utöver sin fasta månadslön, oavsett hur framgångsrik musiken blev.

Och framgången lät inte vänta på sig. Enligt en genomgång har mannen gett ut musik under minst 29 olika artistnamn hos skivbolaget. Dessa falsaka artister har spelats över 195 miljoner gånger på Spotify. Låtarna har också placerats på en lång rad av strömningstjänstens officiella spellistor, som följs av miljoner lyssnare världen över. Majoriteten av dessa strömningar genererades under tiden han var anställd.

I lyssningssiffror når han upp till nivån av kända svenska artister som Dolly Style och Panetoz. Enligt stämningsansökan genererade musiken intäkter på 2,7 miljoner kronor i royalties fram till slutet av 2025. Dessa pengar delades mellan Streamline och skivbolaget, medan kompositören gick tom.

Karl Hägg, förbundsjurist på fackföreningen Unionen som företräder musikern, menar att avtalet var djupt orättvist. Han beskriver hur nya ägare kom in i företaget och presenterade kontraktet utan att ge utrymme för förhandling.

Enligt Hägg befann sig musikern i ett underläge som anställd och kände sig tvungen att acceptera villkoren. Avtalet tar inte hänsyn till framtida royaltyintäkter, något som blev särskilt problematiskt när musiken blev så framgångsrik. Dessutom, påpekar Hägg, producerades merparten av musiken på fritiden eftersom den ordinarie arbetsdagen inte räckte till.

Unionen kräver nu att musikern ska få minst 25 procent av de totala intäkterna. Förbundet pekar särskilt på att merparten av intäkterna genererades efter att han hade avslutat sin anställning.

Arbetsgivaren har i förhandlingar hävdat att mannen erbjöds en löneförhöjning på 5 000 kronor i månaden samt en viss andel av intäkterna, men att han ändå valde att säga upp sig. Björn Nordén, vd på Streamline, säger att bolaget inte har mottagit handlingarna från domstolen ännu, men försäkrar att allt har gått korrekt till.

Nordén menar att det handlar om en anställd som hade ett avtal om att producera musik och som gjorde detta på betald arbetstid. Han vill inte kommentera fallet i detalj men säger att företaget har helt andra uppfattningar om vad som hänt och är tryggt med att allt hanterats rätt.

Fallet ger ny insyn i Spotifys kontroversiella fejkartistsystem, som uppmärksammats flerfaldigt både i Sverige och internationellt. För fyra år sedan avslöjade DN ett massivt nätverk av påhittade artister på plattformen. Det som såg ut som över 800 musiker från hela världen inom genrer som instrumentala beats och pianomusik visade sig vara en handfull svenskar som massproducerade låtar.

Dokumentation visade att dessa musiker arbetade mot betydligt lägre arvoden jämfört med vanliga skivkontrakt. Men genom att lyftas fram på Spotifys officiella spellistor nådde de en miljonpublik, ofta större än många etablerade artister. De många påhittade namnen gjorde att listorna framstod som en varierad samling musiker från olika länder. En enskild person som agerade under 62 artistnamn hade fler strömningar än världsartisten Robyn.

Under 2024 rapporterade DN om kompositören Johan Röhr, som låg bakom 650 påhittade namn och tusentals låtar. Sammanlagt hade dessa generat 15 miljarder spelningar, vilket gjorde honom större än Britney Spears, Abba och Zara Larsson mätt i strömningar.

Samma år släpptes boken ”Mood Machine” av musikjournalisten Liz Pelly, som beskriver systemet i detalj. Det kallas ”Perfect Fit Content”, förkortat PFC, och bygger på musik inköpt till lägre priser, speciellt anpassad för Spotifys spellistor. Enligt boken uppmuntras Spotifys redaktörer att placera sådan musik på listorna, vilket försvårar för kompositörer och musiker med traditionella skivkontrakt att nå ut.

DN:s tidigare granskningar har visat omfattningen av fenomenet. På Spotifys 200 mest följda spellistor inom genrer som piano-, barn- och stämningsmusik kom 42,4 procent av låtarna från fejkartister, skapade av svenskar. Vissa spellistor bestod till mellan 80 och 90 procent av låtar från dessa påhittade artister. Tillsammans hade spellistorna över 128 miljoner följare.

Den pågående arbetsrättsliga tvisten belyser nu en annan dimension av systemet: hur musikerna som faktiskt producerar musiken kompenseras. Utgången i Arbetsdomstolen kan få betydelse för hur liknande arrangemang hanteras framöver inom musikindustrin.