Susanna Alakoski har fullbordat sin romanserie Bomullssviten. Den avslutande delen, ”Sverigefamiljen”, är en 335 sidor lång roman som ges ut av Natur & Kultur, ett förlag grundat 1922 och ett av de större i Sverige. Sex år efter att ”Bomullsängeln” kom släpps nu hela sviten i pocket.
Böckerna följer fyra generationer kvinnor över hundra år: Hilda, Greta, Katherine och Barbara. Utgångspunkten är gården Sorola i finska Österbotten, en region med en lång tradition av småbruk och arbetsvandring. Därifrån leder textilarbetet vidare till Borås, Skellefteå och så småningom Bangladesh. Borås brukar beskrivas som Sveriges textila huvudstad och var under stora delar av 1900-talet centrum för bomullsväverier och konfektion. Skellefteå växte fram som en industristad i norr. På så sätt knyter Alakoski samman två länder, arbetsplatser och migrationer.
Författaren fick sitt stora genombrott med ”Svinalängorna” 2006, som belönades med Augustpriset. Romanen om en finsk arbetarfamilj i Sverige satte ljuset på den stora finska invandringen och på frågor om klass, utanförskap och skam. I ”Bomullssviten” har hon vidgat perspektivet genom att följa kvinnliga textilarbetare och deras ättlingar fram till vår tid. Serien har uppmärksammats som ett ambitiöst projekt, rikt på kunskap och historiska sammanhang.
I ”Sverigefamiljen” är det Barbara som för berättelsen framåt. Först möter läsaren henne som tonåring under en skidresa, då hon blir oförklarligt matt och trött. Senare är hon doktorand i fri konst och arbetar med en avhandling som delvis ska bli en installation. Med hjälp av trådrullar, blixtlås, knappburkar, fotografier och brev försöker hon gestalta sina anmödrars livsöden. Hennes mamma Katherine vill inte befatta sig med det finska förflutna, och konflikten mellan dem blir en av romanens motorer.
Recensionen i Dagens Nyheter är blandad. Maria Schottenius skriver att serien började med nerv och spänning, men att gestaltningen efter hand fått problem. Intrigen spretar, personerna blir inte tillräckligt levande och bildspråket är överlastat. Schottenius exemplifierar med formuleringar som att någon är ”mager som en frontsoldat på reträtt” och menar att de staplade metaforerna till slut kväver texten. Det är en kritik som har följt de senare delarna av sviten.
Det som enligt recensionen bränner till är Barbaras resa till Bangladesh. Där möter hon kvinnliga fabriksarbetare som producerar kläder åt den svenska marknaden till usla löner och under hot om sexuella övergrepp. Schottenius kallar avsnittet för strålande socialreportage. Det är också där romanens samtidsrelevans blir tydlig, eftersom klädindustrin är en av världens största branscher – och en av de mest kritiserade när det gäller arbetsvillkor.
Bangladesh är i dag ett av världens främsta klädproducerande länder. Landets textilindustri växte kraftigt från 1980-talet och blev en motor i ekonomin. Efter Rana Plaza-katastrofen 2013, då över 1 100 människor omkom i en kollapsad fabriksbyggnad, införde många internationella företag skärpta leverantörskontroller. Ändå visar återkommande rapporter att låga löner och utsatthet bland kvinnliga arbetare är utbredda. Den globala kedjan från bomullsodling till färdiga plagg innebär att många konsumentvaror bär på en historia av billig arbetskraft och hårda villkor.
Med ”Sverigefamiljen” avslutas ett av de senaste årens mest omfattande litterära projekt i svensk samtidslitteratur. Serien har bidragit med kunskap om textilindustrins historia, om finsk arbetskraftsinvandring och om de ekonomiska strukturer som format både Sverige och Finland. Samtidigt som Alakoski får kritik för språk och komposition pekar recensenten på att romanen i sina bästa avsnitt fungerar som ett angeläget reportage – om en industri som de flesta möter dagligen utan att känna till vad som ligger bakom sömmen.
