Tomas Andersson Wijs förmåga att skapa vackra pophymner är intakt

Tomas Andersson Wij är tillbaka med ett nytt studioalbum. ”Täta ditt liv så det klarar en storm” ges ut genom Ebeneser Recordings och är hans femtonde i ordningen. Det är också hans fjärde platta sedan 2020, en period där han har framstått som en av de mer produktiva artisterna inom svensk visa och singer-songwriter-tradition.

Redan i öppningsspåret ”Höst som ännu minns sin sommar” sätts tonen för skivan. ”Ann-Marie sa vet du vad / Augusti är en kuslig månad / Det som pyrt vill brinna av / Vår sorglöshet var bara lånad”, sjunger han över ett arrangemang med framträdande stråkar. Låten fångar något centralt i hans författarskap: rörelsen mot det vackra i vemodet.

Albumets titel kan läsas som en uppmaning om att rusta sig för det som kommer. Det är ingen tillfällighet att Andersson Wij förra året gav ut albumet ”Sorgsna sånger gör mig glad”. Även på det nya albumet finns en grundton av allvar, men också en värme som gör att det aldrig blir tungt.

Titelspåret ”Täta ditt liv så det klarar en storm” är representativt för helheten. Texterna är konkreta och ibland påträngande i sin detaljrikedom, men det är samtidigt en del av artistens självförtroende. I recensionen av skivan konstateras att Andersson Wij inte gör något direkt oväntat på sitt fjärde album under 2020-talet. Det behövs inte heller, skriver recensenten, eftersom förmågan att skapa vackra pophymner mitt i livet är intakt.

Flera låtar visar bredden i hans uttryck. I ”Mina vänner” sjunger han om musiken som format honom och funnits vid hans sida genom livet. I ”Delsbovalsen (Tiden är en rök)” knyter han tillsammans med Teodor Wolgers och Thomas von Wachenfeldt an till den svenska folkmusiken. Det är ett spår som visar hur naturligt han rör sig mellan tradition och samtid.

Allra starkast blir dock ”Carla & John”, en medryckande berättelse som utspelar sig i skogarna längs norska gränsen. Låten har formen av en roadmovie och innehåller rader som ”Har nån hört nåt / Om Carla och John / Dom fann bilen vid en tågperrong / Ett läppstift en Joe Strummer-sång”. Referensen till The Clash-sångaren Joe Strummer är typisk för Andersson Wij, som ofta väver in musikhistorien i sina texter.

När tempot skruvas ner, som i ”Allt börjar bli så längesen” och ”Den dag jag går”, rör han sig i ett mer sakralt landskap. Här når han inte riktigt samma ömsinthet som i ”Boken om Jean” från 2022, men låtarna andas samma sorts stillhet och eftertanke. Det är tydligt att Andersson Wij står stadigt i både vistraditionen och rocken, och att hans vardagspsalmer har blivit ett slags signum.

Albumet har fått fyra av fem i betyg av recensenten Gabriel Zetterström, som särskilt lyfter fram ”Höst som ännu minns sin sommar” och ”Carla & John” som de starkaste spåren. Samtidigt framhålls att Andersson Wij gång på gång visar att han är en stor rockpoet, inte minst i sättet att låta det personliga bli allmängiltigt.

Med ”Täta ditt liv så det klarar en storm” befäster Tomas Andersson Wij sin ställning som en av de viktigaste rösterna i svensk visa. Skivan ges ut i en tid när textbaserad musik och den svenska vistraditionen åter uppmärksammas av en bredare publik. För den som följt hans karriär finns inga större överraskningar, men det är inte heller poängen. Snarare handlar det om en artist som fortsätter att förvalta och förnya ett uttryck han gjort till sitt eget.