Oälskade barn och marginaliserade kvinnor kliver fram i nya ”Öster om Eden”

Elia Kazans filmklassiker ”Öster om Eden” från 1955 ska bli tv-serie, och arbetet leds av regissörens eget barnbarn. Zoe Kazan, skådespelare och manusförfattare, utvecklar en familjekrönika som tar ett betydligt större grepp om John Steinbecks roman än vad farfaderns film gjorde. Särskilt fokus riktas mot den mörka gestalten Cathy Ames.

Steinbecks roman, som gavs ut 1952, räknas som ett av den amerikanska efterkrigslitteraturens viktigaste verk. Den utspelar sig i Salinasdalen i Kalifornien och kretsar kring bröderna Cal och Aron Trask och deras konfliktfyllda relation till fadern. Berättelsen är en modern variant av myten om Kain och Abel och ställer frågor om människans fria vilja – något Steinbeck sammanfattade i det hebreiska ordet ”timshel”, ungefär ”du kan”. Författaren vävde också in sin egen familjehistoria, med den välkända Hamilton-släkten som en av flera berättarröster. Själv betraktade han boken som sitt viktigaste arbete, och 1962 belönades han med Nobelpriset i litteratur.

När Elia Kazan filmatiserade romanen 1955 blev resultatet en av decenniets mest uppmärksammade filmer. James Dean slog igenom i rollen som Cal Trask och fick en postum Oscarsnominering sedan han omkommit i en bilolycka samma år. Filmen gjorde Dean till en ikon för en hel generation, men adaptionen var långt ifrån komplett. Kazan koncentrerade sig på den senare delen av boken och tonade ned de partier som handlar om Cathy Ames. I romanen är hon en central och skoningslös gestalt vars handlingar driver berättelsen framåt; i filmen reducerades hon till en undanskymd biroll.

Zoe Kazan vill nu ge Cathy Ames den plats i berättelsen som Steinbeck ursprungligen avsåg. Hennes roll är både fascinerande och obehaglig – en svekfull kvinna som vägrar låta sig formas av sin omgivning och som i stället lämnar förstörelse efter sig. Att skildra hennes bakgrund och de mekanismer som formar henne kräver tid och utrymme, något som serieformatet erbjuder. Det handlar också om att närma sig romanen på nytt, utan att punkt för punkt förhålla sig till farfaderns tolkning.

För Zoe Kazan är projektet djupt personligt. Hon är sedan tidigare känd för filmer som ”Ruby Sparks”, där hon både skrev och spelade huvudrollen, samt för ”The Big Sick”. Hon har också skrivit för teatern och är i dag en etablerad röst i amerikansk film. Att arbeta med samma berättelse som farfadern innebär en särskild utmaning. Elia Kazan tillhörde den amerikanska filmens absoluta elit med verk som ”Storstadshamn” och ”Linje lusta”, men han är också en omstridd person. Hans vittnesmål inför representanthusets kommitté för oamerikansk verksamhet 1952 – då han namngav tidigare kollegor – skapade djupa motsättningar i Hollywood, och kontroversen är fortfarande en del av arvet.

Serien följer en tydlig trend i tv-branschen. Strömningstjänsterna satsar allt mer på litterära adaptioner i långformat, och serieformen har blivit den naturliga hemvisten för berättelser med många karaktärer och utdragna tidsförlopp. Framgångar som ”The Queen’s Gambit”, ”Shogun” och ”Hundra år av ensamhet” visar att publiken tar emot seriösa adaptioner med öppna armar. För etablerade titlar innebär det också ett kommersiellt värde: klassiker med inbyggd publik utgör en allt viktigare del i strömningstjänsternas utbud, och remakes av kända verk innebär lägre risk än nyskrivet material.

För Steinbecks del kan serien innebära förnyad uppmärksamhet kring ett författarskap som fortfarande läses världen över. Salinasdalen, där romanen utspelar sig, marknadsför sig redan som Steinbeck-land och lär följa produktionen med stort intresse. En tv-satsning i den här klassen brukar dessutom ge försäljningen av originalverket en rejäl skjuts.

Ännu finns inga uppgifter om rollista eller premiärdatum. Det som är känt är att Zoe Kazan skriver och producerar. Utifrån hennes tidigare arbeten kan man vänta sig en adaption som inte undviker de mörka partierna. Frågan är hur hon balanserar arvet från både Steinbeck och farfadern. Att göra om en klassiker handlar alltid om respekt och förnyelse, men här finns dessutom en familjehistoria som gör projektet till något mer än ännu en remake.