Ny översättning av Bibeln – då är Judas inte förrädare

Svenska Bibelsällskapet presenterar nu sin nya översättning av Nya testamentet, NT 2026, på bokmässan i Göteborg. Generalsekreteraren Anders Göranzon räknar inte med att utgivningen ska utlösa några större kontroverser. ”Nej, jag är nog inte rädd för det”, säger han.

Sällskapet, som bildades 1815 och har Carl XVI Gustaf som beskyddare, står bakom den första stora nyöversättningen på över fyra decennier. Den förra kom 1981 och väckte debatt; författaren Sara Lidman kallade då Bibeln för ”en av alla tiders farligaste böcker”. Redan då ändrades inledningen av Herrens bön från ”Fader vår” till ”Vår fader”.

NT 2026 har tagits fram av åtta primäröversättare som gått tillbaka till de äldsta bevarade handskrifterna, skrivna på vardagsgreciska, koine. Styrelsen har satt upp nio direktiv, däribland konkordans – samma grekiska ord ska genomgående översättas med samma svenska ord. Det får märkbara konsekvenser. Judas förråder inte längre Jesus; han utlämnar honom, precis som Pilatus gör. Paulus beskriver sig inte som tjänare utan som ”Kristus Jesus slav”. I Romarbrevet inleds texten med: ”Från Paulus, Kristus Jesus slav, kallad till apostel.” Aposteln tilltalar också ”bröder och systrar” i stället för enbart ”bröder”.

Direktivet om inkluderande språk har också lett till att Paulus medarbetare Junias, som tidigare översatts som man, numera kallas Junia, en kvinna. Forskningen har länge pekat på att det var en kvinna, men äldre översättningar bidrog till att osynliggöra henne. Likaså sägs Jesus möta ”en man som var lam” snarare än ”en lam”. Anders Göranzon menar att förändringarna handlar om att återge texten troget, inte att anpassa den till samtida identitetspolitik. ”Det vore naivt att tro att en översättning inte berörs av tidsandan”, säger han.

Bakgrunden är att Bibeln under 500 år har haft en unik ställning i svensk språkhistoria. Första svenska utgåvan av Nya testamentet kom 1526 och var den största publikationen på svenska dittills. Den bidrog till att höja svenskans status i kyrkan och lade grunden till det språk som i dag kallas äldre nysvenska. Därför är varje nyöversättning inte bara en teologisk händelse utan också en språklig.

Lanseringen sker på torsdag den 24 september, men redan nu är intresset stort. Svenska kyrkan har beslutat att dela ut 200 000 inbundna exemplar av NT 2026 till kyrkobesökare vid första advent. Det är en jämförelsevis enorm upplaga; en normal bästsäljare inom skönlitteratur når några tusen sålda inbundna exemplar. Uppdraget att trycka böckerna gick till Verbum förlag i Stockholm, som ägs av Svenska kyrkan. Förlagets vd Annika Waldenström säger att man inte tryckt en så stor upplaga sedan 1990-talet och att det är ett hedrande uppdrag.

Samtidigt ställs förlaget inför en ovanlig fråga: vad ska hända med äldre biblar i lager när den nya översättningen tar över? Waldenström understryker att man inte bränner böcker. Om det blir aktuellt makulerar man dem genom att skära bort ryggarna och återvinna inlagan, i samråd med Bibelsällskapet och kyrkan.

Ärkebiskop Martin Modéus är en av dem som har gett sitt stöd till översättningen. Han växte upp med 1917 års version och har i hela sitt yrkesliv använt 1981 års text. Han menar att språket har förändrats så mycket att en ny översättning är nödvändig. Frågan om NT 2026 ska få användas i Svenska kyrkans gudstjänster avgörs av Kyrkomötet senare i höst. Modéus hoppas att den godkänns. Han tror inte på ett kulturkrig, även om debatten säkert kommer: ”Det finns säkert de som kommer att försöka. Men för min del ser jag fram emot ett friskt och intensivt samtal.”

Redan innan texten har varit tillgänglig för allmänheten har frågor väckts. Den kristna tidningen Dagen har intervjuat partiledare om deras förväntningar. Flera har uttalat sig om Herrens bön. Ebba Busch (KD) säger att hon inte tycker om förändringar, Magdalena Andersson (S) mumlar gärna den gamla versionen och Jimmie Åkesson (SD) är trött på ”det ständiga tjafset”. Nu står det klart att bönen i NT 2026 börjar med ”Vår Far i himlen!”, i stället för ”Vår Fader, du som är i himlen”.

Enligt Göranzon har översättningen pågått sedan millennieskiftet. Han ser den inte som en slutpunkt utan som ett bidrag i en pågående dialog. ”Så länge man inte förintar de gamla översättningarna ska man nog snarare se det som ytterligare ett inlägg”, säger ärkebiskopen.