Ny rapport: Sverige sämst i Norden på kulturfinansiering

I Sverige minskar de offentliga kulturutgifterna stadigt och landet hamnar nu i botten bland de nordiska länderna. Enligt en ny rapport från fackförbundet DIK går endast en procent av Sveriges offentliga utgifter till kultursektorn 2024, vilket är betydligt lägre än EU-genomsnittet på 1,3 procent.

Rapporten, som bygger på data från Ekonomistyrningsverket och Eurostat, visar att Sverige delar sistaplatsen med Finland bland de nordiska länderna. Norge och Danmark placerar sig något högre med 1,1 respektive 1,2 procent, medan Island utmärker sig med hela 2,2 procent av sina offentliga utgifter till kulturen.

En oroväckande trend är att Sverige, tillsammans med Norge, är det land i Norden där kulturens andel av de offentliga utgifterna har minskat mest under det senaste decenniet. Nedgången uppgår till 0,2 procentenheter, vilket tyder på en långsiktig förskjutning av prioriteringar inom den offentliga sektorn.

Ser man till kulturutgifterna som andel av BNP framträder en ännu mer alarmerande bild. Under 2024 uppgår den svenska statens kulturutgifter till endast 0,14 procent av BNP, vilket motsvarar 826 kronor per invånare. Dessa nivåer är de lägsta på mer än 20 år och markerar en tydlig nedgång jämfört med tidigare perioder.

När man summerar alla offentliga kulturinvesteringar – från stat, regioner och kommuner – uppgår den totala offentliga kulturfinansieringen till 0,43 procent av BNP eller 2 611 kronor per invånare. Även dessa siffror representerar en nedåtgående trend jämfört med tidigare år.

Kulturbudgetarnas nedskärningar sker i en tid då många kulturinstitutioner redan kämpar med ekonomiska utmaningar efter pandemin. Teatrar, museer och andra kulturverksamheter har rapporterat om minskade besökstal och svårigheter att återhämta sig efter coronakrisen, vilket gör den minskade offentliga finansieringen särskilt problematisk.

Utvecklingen väcker frågor om kulturens framtida förutsättningar i Sverige. Den offentliga finansieringen har historiskt sett utgjort grunden för den svenska kulturmodellen, där statliga medel säkerställt en geografisk spridning av kulturutbud och möjliggjort långsiktiga satsningar.

DIK:s rapport pekar också på att Sverige inte bara halkar efter i offentlig finansiering utan även när det gäller privata investeringar i kultursektorn. Detta skapar en dubbel utmaning för kulturens ekonomiska hållbarhet.

Anna Troberg, ordförande för DIK, uttrycker i rapportens förord sin oro över situationen: ”Utan en stabil och långsiktig offentlig finansiering i botten är det helt enkelt inte speciellt attraktivt att öppna plånboken för kulturen.” Hon pekar därmed på det viktiga sambandet mellan offentlig grundfinansiering och privata kulturinvesteringar.

I jämförelse med övriga Europa placerar sig Sverige under genomsnittet. EU-ländernas medelnivå för offentliga kulturutgifter ligger på 1,3 procent, vilket är betydligt högre än Sveriges en procent. Detta trots att Sverige ofta framhålls som ett land med starka kulturpolitiska ambitioner.

Den minskande kulturbudgeten kan få långsiktiga konsekvenser för Sveriges kulturliv. Flera kulturorganisationer har varnat för att nedskärningar riskerar att leda till färre produktioner, minskad mångfald i utbudet och sämre arbetsvillkor för kulturarbetare.

Rapporten kommer i ett politiskt känsligt läge då kulturbudgeten varit föremål för debatt i riksdagen. Kulturminister Parisa Liljestrand (M) har tidigare försvarat regeringens kulturpolitik med att fokus ligger på effektivisering och prioritering snarare än ökade anslag.

För kultursektorn innebär utvecklingen att allt fler aktörer tvingas söka alternativa finansieringskällor eller skära ner på verksamheten. DIK:s rapport utgör därmed ett viktigt underlag i den fortsatta diskussionen om kulturens villkor och finansiering i Sverige.