Polisen under attack i nytt svenskt kriminaldrama: ”Tittarens fantasi visar hur mordet gått till”

En fredagsnatt i Stockholm, när klockan passerat kvart över ett, får polisen ett nödrop. En kvinna med fasa i rösten vädjar om hjälp, och en polispatrull skickas till innerskärgården. Ingen av poliserna överlever. Det är den öppningen som möter tittarna i Netflix nya svenska kriminaldrama ”Blodsoffer”, där en hänsynslös seriemördare riktar in sig på poliskåren. Men morden är inte seriens egentliga huvudfokus. I stället kretsar berättelsen kring relationen mellan en far och en son, två män som tvingas samarbeta trots år av kyla och outtalade konflikter.

Bakom serien står den brittiske manusförfattaren George Kay, känd för framgångar som ”Killing Eve”, ”Lupin” och ”Hijack”. Detta är hans första svenska produktion, och enligt Kay var det bland annat det nordiska ljuset som lockade honom att förlägga handlingen till Sverige. – Den bygger på min fantasi om hur det skulle vara att bo här. Jag tror man skulle bli galen av dagar utan slut. Tanken på att karaktärerna inte kan vila intresserar mig, säger han.

Just det ständiga sommarljuset spelar en bärande roll i dramat. Mordet sker varje vecka vid samma tidpunkt – när mörkret är som djupast, trots att serien utspelar sig mitt i den svenska sommaren. Kay beskriver serien som en modern nordic noir, men med en tydlig westernkänsla. Den bygger på idén om två män som åker ut tillsammans för att lösa ett brott, och som inte klarar sig utan varandra. För honom handlar det också om hur män kommunicerar, eller inte kommunicerar, med varandra.

I centrum står Thomas, en driven utredningsledare i Stockholmspolisen, spelad av Jakob Oftebro. Han lever ett framgångsrikt liv i innerstaden med familj och karriär, men när polismorden skakar om hans värld söker han upp sin far Alfred, spelad av Peter Andersson. Alfred är en pensionerad polis som lämnade yrket i förtid efter ett olämpligt beteende, och som nu ägnar dagarna åt en modelljärnväg och finsk alkoläsk. Far och son har en ansträngd relation, fylld av både stolthet och avundsjuka. – De tvingas inse att de behöver varandra för att klara upp mordet. Brotten blir en ursäkt för dem att återförenas, säger George Kay.

Kay har under arbetet anlitat en svensk researcher för att säkerställa att både Stockholms geografi och det polisiära arbetet skildras korrekt. Han menar att den svenska poliskåren har en mindre hierarkisk struktur än många andra länders, vilket påverkar berättelsen. – Det bygger mycket på samarbeten, och det är därför serien blir som en västern. Det är två män som åker ut tillsammans, och de hade inte kunnat lösa brottet utan varandra, säger han.

”Blodsoffer” följer en trend där internationella streamingjättar satsar allt mer på lokalt producerat innehåll. Netflix har de senaste åren haft stora framgångar med nordiska serier som ”The Rain” och ”Quicksand”, och Sverige har blivit en allt viktigare marknad för internationella produktioner. Samtidigt fortsätter George Kay att utforska samhällsfrågor genom brottsgenren. I ”Lupin” skildrade han klassystem och mångkulturella Frankrike; här undersöker han hur svensk polis ser på sig själv och hur de skyddar varandra. – Jag försöker både göra underhållning och samhällsanalys. Sverige har ett starkt system av samhällsansvar, och det var en bra grund att bygga historien på, förklarar han.

Våldet i serien är medvetet återhållet. Kay vill inte visa brotten i detalj, utan låter tittarens egen fantasi skapa skräcken. – Det känns nästan mer våldsamt att inte visa ett brott. Då är det tittarens fantasi som ansvarar för hur mordet gått till, säger han. Istället får tittaren följa polisernas känslomässiga reaktioner, och hur morden förändrar dem som personer.

”Blodsoffer” har premiär den 20 augusti på Netflix och består av fem avsnitt. Regisserar gör Kristoffer Nyholm, känd för bland annat ”The Killing”. I rollerna syns förutom Jakob Oftebro och Peter Andersson även Alexander Abdallah, Henrik Norlén och Electra Hallman. Serien är inspelad i Stockholm och utnyttjar stadens unika sommarmiljö – ett medvetet val som ger berättelsen en ljus yta över ett mörkt innehåll.

Med ”Blodsoffer” fortsätter George Kay att utforska hur extrema situationer blottlägger människors verkliga karaktär. Brotten är inte målet, utan medlet för att förstå relationerna på djupet. Och genom att sätta faderskapet i centrum lyfter han frågor som sällan får stort utrymme i den annars så brottstyngda genren. Serien blir därmed lika mycket ett drama om manlighet, sårbarhet och försoning som en spänningsserie – en kombination som kan bli en nyckel till framgång i en tid då publiken allt oftare efterfrågar djupare berättelser i streamingutbudet.