Shakespearefabriken i Vadstena firar sitt 30-årsjubileum genom att återvända till sina rötter med en ny uppsättning av ”Romeo och Julia”. Det är samma pjäs som en gång invigde teatern, och nu presenteras den för tredje gången i deras historia. Produktionen regisseras av Fanny Lindstedt Grahn, känd från frigruppen Hjärter Fem, tillsammans med Pontus Plænge som är teaterns konstnärliga ledare.
Upplägget lovar att spegla vår samtid, och redan från början märks en vilja att balansera tradition med modern uttryck. I denna version av Verona dyker Romeo upp på maskeraden iförd en moppehjälm och förälskar sig i en Julia klödd i gula strumpbyxor. Denna blandning av det klassiska och det samtida löper som en röd tråd genom hela uppsättningen.
Föreställningen pågår i tre timmar och bjuder på en tajt och ofta rolig gestaltning av Shakespeares tragiska kärlekssaga. Kostymdesignern Oscar Brunius bidrag uppmärksammas särskilt, där Capulets rödgula balkostym beskrivs som otrolig. Övrig medverkande inkluderar Anna Stålfelt som mask- och perukdesigner, Niklas Jurander för ljusdesign och Gunilla Isacsson som producent.
Trots många lyckade inslag stöter uppsättningen på vissa utmaningar. En tydlig problematik uppstår kring vad som kan beskrivas som ett generationsgap mellan de medverkande skådespelarna. De mer erfarna aktörerna på scen vilar i sina förmågor och vågar variera sitt uttryck. De har förtroende för att de håller publiken engagerad och kan därmed modulera sin intensitet.
De yngre skådespelarna däremot arbetar med en betydligt mer uppskruvad energi. Replikerna pumpas ut med hög volym, det skriks upprepade gånger och det springs konstant över scengolvet. Även om intentionen förmodligen är att öka den känslomässiga intensiteten, blir den faktiska effekten snarare det motsatta. Detta skapar ett särskilt problem när föreställningen närmar sig sitt tragiska slut. Om volymen redan är inställd på maximum från början, hur ska man då kunna förhöja dramatiken när det verkligen behövs?
När intensiteten dämpas visar dock Astrid Tägt i rollen som Julia sina styrkor. I scenen där hon ensam och desperat överväger att dricka sömnmedlet för att återse sin älskade Romeo övertygar hon som den olyckliga hjältinnan. Även hennes gråtscener utförs med stor trovärdighet. Trots dessa starka stunder är det inte kärleksparet som bär fram denna uppsättning.
Istället är det den övriga ensemblen som verkligen imponerar. Pontus Plænge levererar en mycket fin gestaltning av Capulet, fylld av fåfänga och med välavvägda inslag av humor. Inga Onn som Amman bidrar med comic relief och är konsekvent bra genom hela föreställningen. Per-Johan Perssons tolkning av munk Broder Laurence beskrivs som en ynnest att bevittna.
Bland de yngre skådespelarna utmärker sig Jesper Bark Brundin, som spelar både Tybalt och en utblottad apotekare. Hans framställning präglas av både bredd och ett välspelat obehag som ger djup åt dessa biroller.
Shakespearefabriken i Vadstena har genom åren etablerat sig som en viktig scen för klassisk teater. Att teatern nu väljer att fira sitt jubileum med samma pjäs som startade verksamheten är symboliskt och visar på en kontinuitet i konstnärligt uttryck. Samtidigt strävar man efter att göra materialet relevant för dagens publik genom moderna inslag i kostym och scenografi.
Trots de anmärkningar som kan riktas mot vissa regival och den ojämna energinivån mellan skådespelarna, lyckas produktionen med något mycket svårt: den är aldrig någonsin tråkig. För en tre timmar lång teaterföreställning är detta en betydande prestation. Att hålla publikens uppmärksamhet genom hela Shakespeares komplexa berättelse kräver både skicklighet och mod i de konstnärliga valen.
Sammanfattningsvis erbjuder Shakespearefabrikens jubileumsuppsättning av ”Romeo och Julia” en blandning av både glimtar av verklig teatermagi och vissa outnyttjade möjligheter. Med sin starka ensemble av erfarna skådespelare och en vilja att experimentera med form och uttryck, visar teatern att den fortfarande har mycket att erbjuda efter tre decennier av verksamhet.














22 kommentarer
Interesting update on Rapp och rolig ”Romeo & Julia” när Shakespearefabriken firar 30. Curious how the grades will trend next quarter.
Good point. Watching costs and grades closely.
The cost guidance is better than expected. If they deliver, the stock could rerate.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Interesting update on Rapp och rolig ”Romeo & Julia” när Shakespearefabriken firar 30. Curious how the grades will trend next quarter.
Good point. Watching costs and grades closely.
The cost guidance is better than expected. If they deliver, the stock could rerate.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
I like the balance sheet here—less leverage than peers.
Good point. Watching costs and grades closely.
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.
Silver leverage is strong here; beta cuts both ways though.
Good point. Watching costs and grades closely.
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.
I like the balance sheet here—less leverage than peers.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Production mix shifting toward Kultur might help margins if metals stay firm.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.