Klarnafenomenet och värdegrunden i dagens samhälle

I onlinebutikernas betalningssteg möter vi ofta alternativet ”direkt” – en beteckning som vid närmare granskning visar sig vara Klarnas betaltjänst. Det till synes enkla valet leder in i en labyrint av steg: godkännande av avtal, Bank-ID-verifiering, SMS-bekräftelse och slutligen presentationen av de egentliga betalalternativen – betala direkt, inom 30 dagar, inom 60 dagar, delbetalning eller månadsfaktura.

Trots återkommande kritik mot Klarnas affärsmodell – bland annat anklagelser om att de bidrar till att skuldsätta en redan överskuldsatt befolkning och tillämpar höga påslag – kvarstår en grundläggande fråga: Skulle världen vara bättre eller sämre om Klarna inte fanns?

Klarna exemplifierar ett större fenomen där framgång uteslutande mäts i finansiella termer – tillväxt, jobbskapande och skatteintäkter – medan det verkliga samhällsvärdet av produkten eller tjänsten blir sekundärt eller helt irrelevant. Denna ”värdeanalfabetism” genomsyrar alltmer vår samhällsdiskussion.

En undersökning från DN visade att omkring en tredjedel av svenskarna själva anser att deras arbete inte bidrar till att förbättra världen. Globalt är läget ännu dystrare – enligt Gallups enkät ”State of the global workplace 2026” är endast 20 procent av den globala arbetskraften ”engagerade” i sina jobb, medan nästan lika många är ”aktivt oengagerade”, det vill säga fientligt inställda till sitt arbete.

Samtidigt accelererar ojämlikheten i Sverige. Från att ha varit som mest jämlikt omkring 1980 har skillnaderna ökat exceptionellt snabbt. En IFAU-rapport från förra året visar att livslängdsskillnaden mellan den fattigaste och rikaste procenten män har tredubblats från 3,5 år på 1960-talet till elva år på 2010-talet – ett konkret mått på ojämlikhetens konsekvenser.

Efter att regeringen Reinfeldt avskaffade förmögenhetsskatten 2007 upphörde Sverige med systematisk insamling av förmögenhetsstatistik, vilket gjort bedömningarna av förmögenhetsskillnader osäkra. Mätningar från schweiziska banken Credit Suisse placerar dock Sverige bland de mest ojämlika länderna inom OECD – mer ojämlikt än länder som USA, Indien och Mexiko.

Detta beror främst på de extremt rikas förmögenhetsökning. För 25 år sedan ägde den rikaste tusendelen av en procent tillgångar motsvarande 5 procent av BNP – idag äger samma grupp tillgångar motsvarande 30 procent av BNP. Sverige har en och en halv gång fler dollarmiljardärer per capita än USA. Dessa miljardärer har sällan bidragit med revolutionerande uppfinningar som berikat andras liv, utan har oftast skapat sina förmögenheter inom finanssektorn.

När den franske ekonomen Gabriel Zucman nyligen besökte Sverige för att diskutera sitt förslag om en tvåprocentig miljardärsskatt, deltog även ekonomen Daniel Waldenström i en paneldiskussion. När Zucman pekade på Sveriges ”anomali” med låg beskattning av de superrika, hävdade Waldenström att miljardärerna bidrar till jobb och tillväxt, och lyfte fram Spotify som exempel på värdeskapande.

Men påståendet är tveksamt. Spotify skapade ingen ny teknik för att digitalisera musik – den tekniken fanns redan. Deras ”innovation” bestod i att kommersialisera det som tidigare var på väg att bli en digital allmänning genom piratrörelsen. Många musiker har kritiserat Spotify, inte minst sedan grundaren Daniel Eks investeringar i vapenindustrin blev kända. Liz Pellys bok ”Mood machine” från förra året dokumenterar hur Spotify genom sina algoritmbaserade spellistor har översköljt lyssnare med fejkartister och på andra sätt skapat negativa effekter för musikindustrin.

Värdeanalfabetismen påverkar även yngre generationers syn på arbete. I enkätstudien Ungdomsfokus, som sedan 2015 frågat unga i åldern 15–29 år vad de värdesätter högst i ett jobb, har ”trevliga kollegor” länge toppat listan. Men sedan 2023 har ”hög lön” blivit det överlägset vanligaste svaret – mer än tre gånger vanligare än ”möjlighet att göra världen bättre och/eller hjälpa andra”.

På första maj finns det anledning att reflektera över dessa trender. Sverige skulle befinna sig i ett katastrofläge utan undersköterskor, som idag tjänar så lite att de skulle riskera utvisning om de hade invandrat till landet. En enda sjuksköterska, lantbrukare, lärare eller drifttekniker bidrar sannolikt mer till vår gemensamma välfärd än vad Klarna och Spotify gör tillsammans. Det svindlande faktum att de som bidrar minst till samhällets välfärd ofta tjänar mest har blivit en accepterad verklighet – en sorts naturaliserad världssmärta.

Första maj har sedan 1890 varit dagen då arbetare samlats på gator och torg för att kämpa mot dessa orättvisor.