Richard Herold: Så kommer AI att förändra förlagsvärlden i grunden

I januari i år publicerade Natur & Kultur sin första AI-assisterade översättning. Det var ett medvetet test för att få praktisk erfarenhet av hur den snabba tekniska utvecklingen kan påverka förlagsverksamheten. Översättningen genomfördes av ett företag som kombinerar maskinöversättning med mänsklig efterredigering, kompletterat med arbete från en av förlagets redaktörer.

Boken ifråga, Rutger Bregmans ”Moralisk ambition”, blev en omedelbar framgång och låg på topplistorna under flera veckor. Valet av just denna bok var en tillfällighet – förlaget hade redan beslutat att genomföra ett test när de bestämde sig för att ge ut Bregmans verk.

Resultatet har lämnat en blandad känsla hos förlaget. Arbetsprocessen fungerade smidigt och den ekonomiska besparingen, om än blygsam, var märkbar. Samtidigt finns ett visst obehag. Trots att företaget som utförde arbetet garanterade att deras verktyg inte användes för att träna språkmodeller, valde förlaget att inte framhäva att boken var ”AI-assisterad”, trots att informationen fanns på tryckortsidan.

Denna ambivalens tycks återspeglas i hela förlagsbranschen. Det finns en självklarhet i användningen av AI-verktyg, men en ovilja att vara helt transparent kring detta – en paradox som speglar den komplexa relationen till den nya tekniken.

Förlagen står inför en dubbel utmaning: risken att marginaliseras när AI-genererat innehåll ökar lavinartat, samtidigt som tekniken erbjuder enorma möjligheter. Det handlar inte bara om förändrade arbetsprocesser och affärsmodeller, utan om själva kärnan i vad ett förlag är och varför det existerar.

Generativ AI förändrar relationerna mellan förlag, författare, illustratörer och översättare. Den utmanar etablerade yrkesroller inom förlagsvärlden och blottlägger något som länge tagits för givet: förlagets roll som kvalitetsgarant. När text och bild kan massproduceras utan mänsklig avsändare ökar risken för en litterär värld dominerad av vad historikern Rasmus Fleischer kallar ”syntetisk media”.

För att navigera i denna komplexa situation behöver förlagen och bokbranschens aktörer hantera flera parallella utmaningar. För det första måste branschen verka för en svensk AI-utveckling som bygger på licensiering, ersättning och samtycke. Det pågående samarbetsprojektet mellan upphovsorganisationer, förlag, mediebolag och språkteknologer, med regeringens stöd, är därför avgörande – både för att bevara det svenska språkets nyanser och kulturella särart, och för att säkerställa att svenska upphovsrättsinnehavare behåller kontrollen.

För det andra måste företag som byggt sina AI-modeller på piratkopierat material mötas med juridiska, politiska och ekonomiska motåtgärder. Rättsprocesser pågår redan mot flera teknikjättar som Anthropic, Meta, OpenAI och Google. Upphovsrätten är inte en förlegad princip utan en grundläggande förutsättning för litteraturens existens.

För det tredje måste förlagen visa lojalitet mot mänsklig kreativitet i vidare bemärkelse – inte bara som förpliktelse mot enskilda skapare utan som en central del av förlagens identitet och syfte.

Den fjärde utmaningen är mer komplicerad. Tekniken finns redan och kommer att användas av förlag, översättare och författare. Att dra en absolut gräns mot all AI-användning är lockande men orealistiskt. Istället bör förlagen noggrant testa och utvärdera gränserna med kvalitet som ledstjärna.

Även författarrollen genomgår förändringar. I Tidskrift för litteraturvetenskap beskriver Jerry Määttä den framtida författaren som en regissör eller till och med cyborg, som arbetar med olika AI-verktyg för olika delar av ett manus, sammanhållna av författarens övergripande vision.

Svenska Förläggareföreningens undersökning Bokbarometern visar att endast 3 procent av svenskarna ser positivt på AI-skapad litteratur. Men gränsen mellan AI-assisterat innehåll och helt syntetisk media är flytande. Vissa texttyper översätts allt oftare med maskinellt stöd, medan andra sannolikt aldrig kommer att göra det. Besluten kring detta behöver vara genomtänkta och transparenta.

Den grundläggande frågan blir: hur definierar förlag och författare ”mänskligt skapad” litteratur i en tid där AI blir ett normaliserat verktyg i allt fler kreativa processer? Gränsdragningen kommer inte att följa enkla linjer mellan förlag och författare, utan olika aktörer kommer att utveckla egna förhållningssätt. En sak verkar dock säker – den mänskliga rösten kommer att värderas allt högre, vilket gör förlagens roll som garant för autenticitet och kvalitet viktigare än någonsin.