Rosalía bevisar sin position som världens bästa liveartist

På måndagskvällen intog den spanska stjärnan Rosalía scenen i Antwerpen som en del av sin Lux-turné, och levererade vad som kan beskrivas som en religiös upplevelse för den fullsatta arenan. Konserten, som var ett av de sista stoppen i Europa innan turnén fortsätter till USA och Sydamerika, visade tydligt varför artisten kan anses vara en av vår tids mest innovativa liveartister.

Lux-turnén representerar ett experimentellt avstamp i Rosalías karriär, där hon presenterar vad som sannolikt är ett av de mest utmanande albumen från en global popartist på senare tid. Trots – eller kanske tack vare – sin experimentella karaktär har albumet lyft henne till en ny nivå av berömmelse. Kontrasten mot hennes tidigare turnéer var påtaglig: när hon uppträdde i Berlin under sin Motomami-turné 2022 bestod publiken huvudsakligen av spansktalande åhörare med begränsad kännedom om låttexterna. I Antwerpens AFAS Dome sjöng publiken med till och med i ”Mio Cristo piange diamanti”, en aria på italienska.

Konsertupplägget speglade albumets struktur med fyra distinkt separerade akter och ett intermezzo, där varje del förmedlade en egen stämning och känsla. Scenografin ersatte den traditionella ”runwayen” med ett korsformat orkesterdike där en symfoniorkester förhöjde framträdandet. Showens visuella uttryck manifesterade albumets klassiska och andliga element.

Öppningsakten inleddes dramatiskt när Rosalía packades upp ur en ask likt en ballerina i en speldosa, komplett med tåspetsskor. Hon följde albumets inledande ordning med växlingar mellan det hårda uttrycket i ”Porcelana” och den skörare känslan i ”Divinize”, som i liveversion kompletterades med inslag av Didos ”Thank you” – en dynamisk kontrast mellan styrka och skörhet som även förkroppsligades i balettdansens dualism.

Vad som särskiljer Rosalía från andra artister är hennes exceptionella scennärvaro och förmåga att skifta mellan olika emotionella uttryck. Hon går sömlöst från djup berörd med tårar i ögonen till ett nästan transcendent tillstånd som en ”mater dolorosa”, för att sedan växla till en självsäker reggaetondiva eller charmig medmänsklighet. Denna mångsidighet genomsyrar hela framträdandet.

För att balansera föreställningens nästintill perfektionistiska precision – vid ett tillfälle svingas en strob med rökmaskin över publiken som ett gigantiskt rökelsekar – inflikar Rosalía lekfulla inslag. I tredje akten framförde hon en tolkning av Frankie Vallis ”Can’t take my eyes off you” och uppmuntrade publiken att posera som renässanskonstverk i en ”art-cam”. Ett återkommande element på turnén har varit ett katolskt biktbås där artisten interagerar med en lokal gäst – i Antwerpens fall den belgiska skådespelerskan Jennifer Heylen.

Det som särskilt utmärker Rosalía i dagens poplandskap är hennes alternativa förhållningssätt till sensualitet. I en tid där kvinnliga popartister ofta förväntas anamma ett specifikt sexuellt ideal, visar Rosalía hur erotik kan uttryckas genom det sakrala och genom vördnad för skönheten. I den andra akten presenterade hon en minimalistisk tolkning av burlesk i framförandet av ”Berghain”, som snarare associeras till kollektiv extas än traditionell krogshow.

Konsertens avslutande akt förvandlade Rosalía och hennes dansare till änglar på vad som liknade ett himmelskt pyjamasparty. Iförd sidenunderkläder som tidigare dolts under en enkel vit klänning, med en kudde under armen och lekfulla vita vingar, klättrade hon uppför en trappa mot en stigande sol omgiven av svävande vita tyger. Klimax nåddes under den medryckande ”Focu’ranni” när Rosalía föll bakåt och scenen mörkades.

I en samtid som ofta beskrivs som kaotisk, representerar Rosalía något närmast andligt upplyftande. Hennes förmåga att förena experimentell konstmusik med popens tillgänglighet, och samtidigt skapa en närmast transcendent liveupplevelse, befäster hennes position som en av vår tids mest betydelsefulla artister. Det som började som ett vågat konstnärligt experiment har utvecklats till ett globalt fenomen som överskrider både språkliga och kulturella barriärer.