Sanna Torén Björling: Han talar om sin kärlek till Sverige – och om att aldrig bli riktigt accepterad

I årets Sommar i P1 berättar Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi, om ett samtal som till synes handlar om logistik – men som egentligen handlar om rädsla. Det är juni 2025, och hans hustru befinner sig i Iran för att besöka sin sjuka mor. Krig har brutit ut och USA:s bomber faller. Fazlhashemi beskriver hur han desperat söker efter en väg ut för henne: Går det flyg? Hur tar man sig från Teheran? I programmet blir det en bild av hur människor reagerar under stark press – genom att försöka skapa ordning i kaos.

Fazlhashemi kom från Teheran till Umeå 1977. I sitt andra Sommarprogram väver han samman minnen från nästan femtio år i Sverige med reflektioner kring tillhörighet, utanförskap och vad det innebär att aldrig riktigt bli accepterad som svensk. Programmet är lågmält, men flera scener är djupt dramatiska. Hans röst är lugn och behaglig, och han rör sig genom berättelser som vart och ett bär exempel på det Sverige han mött – från det särpräglat svenska vädret till radhusområdet som fått smeknamnet Akademikerträsket.

Det är framför allt de personliga relationerna som bygger kärleken till det nya hemlandet. Fazlhashemi berättar om hantverks-Urban, grann-Börje och det västerbottniska kynnet. Genom dessa möten blir Sverige konkret och levande. Men det är också i de nära relationerna som smärtan i utanförskapet blir tydlig. När hans svärmor och hennes syster vill resa till Sverige för att närvara vid hans sons bröllop, nekas de visum. Det är en scen som många utrikes födda kan känna igen sig i, och som gör intryck långt efter att programmet är slut.

Fazlhashemis låtval speglar dubbelheten i hans identitet. Han spelar allt från Den blomstertid och Orsa spelmän till Bruce Springsteen, Bad Bunny och den persiske artisten Karim Ebrahimi. Musiken blir ett sätt att visa hur flera kulturella världar kan samexistera i en och samma människa – en påminnelse om att tillhörighet sällan är antingen eller, utan ofta både och.

Sommar i P1 är sedan 1959 en av Sveriges mest lyssnade radioprogram, där kända och okända personer får fritt utrymme att berätta om sina liv. Programmet har genom åren blivit en arena för personliga berättelser som ofta väcker breda samhällsdiskussioner. Fazlhashemis program är ett tydligt exempel på hur sommarpratet kan fungera som en spegel av samtiden – mitt i ett säkerhetspolitiskt spänt läge, med krig i Europa och nya spänningar i Mellanöstern.

Fazlhashemi är professor i islamisk teologi och filosofi vid Umeå universitet och har under lång tid medverkat i den svenska samhällsdebatten, inte minst i frågor som rör kulturmöten, religion och integration. Hans akademiska bakgrund märks i programmet genom de existentiella frågorna, men det är de mänskliga detaljerna som bär berättelsen. Det är inte ett program fyllt av överraskningar, utan snarare en stillsam betraktelse över vad det innebär att leva med en fot i två länder.

En av programmets styrkor är hur Fazlhashemi undviker att göra stora gester av sina poänger. Han visar snarare än förklarar. När han beskriver hur någon i Sverige har sett vad han saknat och fyllt det behovet utan att göra en stor sak av det, blir det en konkret bild av inkludering. Inkludering handlar inte alltid om stora satsningar eller högtidliga tal, utan om vardagliga handlingar och uppmärksamma medmänniskor.

Samtidigt är programmet en påminnelse om hur djupt utanförskapet kan sitta även efter ett långt liv i Sverige. Fazlhashemi har bott i landet sedan tonåren, byggt en karriär, skaffat familj och blivit en del av det västerbottniska landskapet. Ändå finns erfarenheter av att inte bli riktigt, riktigt accepterad. Den insikten formuleras utan bitterhet, men med en sorg som känns både personlig och allmängiltig.

I en tid när migrations- och integrationsfrågor ofta diskuteras i förenklade termer, ger Fazlhashemis berättelse en mer nyanserad bild. Han visar att frågan om tillhörighet inte är enkel, och att kärleken till ett nytt hemland kan vara stark samtidigt som sorgen över det man lämnat finns kvar. Hans program handlar därför om mycket mer än ett sommarprat – det handlar om människans behov av att höra hemma någonstans. Och om att se varandra bortom etiketter och ursprung.

Mohammad Fazlhashemis Sommarprogram sänds i Sveriges Radio P1 och finns även att lyssna på i appen Sveriges Radio Play.