Spänning och samhällskritik förvaltas i Marion Brunets nya klimatdystopi för unga läsare

Marion Brunets nya ungdomsroman ”Ilos, bok 1” bjuder in läsaren till ett framtida Marseille som blivit en halvdränkt stad präglad av klimatkatastrof. Året är 2052 och havet har tagit över stora delar av staden efter årtionden av havsnivåhöjningar, tsunamier och jordbävningar. Det som marknadsförs som en klimatdystopi visar sig ha fler beröringspunkter med dagens verklighet än vad man först kunde ana.

I den franska författarens skildring har miljökatastrofen förvandlat Marseille till en mardröm av översvämmade hyreshus där varmt, stillastående vatten skapar den perfekta grogrunden för sjukdomar. Råttor och myggor frodas i de möglande lägenheterna medan nya febersjukdomar sprider sig bland invånarna. Sommaren har blivit livsfarlig med extrem hetta och stormar som slår till med tidigare okänd kraft.

Mitt i denna grymma tillvaro kämpar en grupp föräldralösa ungdomar för sin överlevnad. I centrum för handlingen står Nolane, en ung fridykare som efter sin brors död tvingas hitta en ny tillhörighet i en brutal värld. Precis som i Brunets tidigare översatta roman ”Grått hav” från 2025 intresserar sig författaren för gruppens dynamik. Frågorna om hur en grupp bildas, vad som håller den samman och vad den kan åstadkomma löper som en röd tråd genom berättelsen.

Nolane kommer snart att ingå i en tajt sammansvetsat gäng bestående av sju individer. Det som förenar dem är ett gemensamt förakt för det klassamhälle som delar deras värld i två helt åtskilda delar. Klimatkatastrofen har fungerat som en katalysator som fördjupat klyftorna mellan samhällsklasserna till bristningsgränsen. Medan världens ultrarika fortsätter leva sina bekväma liv med choklad och luftkonditionering i sina skyddade villor på säkert avstånd från havet, svälter och dör de urfattiga i hettan.

Ett av romanens starkaste grepp är hur Brunet uppmärksammar att detta splittrade samhälle inte är ren fiktion. Genom att placera handlingen bara några årtionden in i framtiden tvingar hon läsaren att konfrontera dagens ojämlikheter. Redan nu, år 2026, mumsar vissa choklad medan andra hungrar, törstar och dör. Klimatdystopin blir därmed en spegel av nuet snarare än en varning för framtiden.

I Frankrike, Brunets hemland, jämförs hon ofta med Alexandre Dumas. Likheterna med 1800-talsförfattaren, känd för sina underhållande men samtidigt socialt kritiska äventyrsromaner, är tydliga i ”Ilos”. Berättelsen har ett högt tempo som drivs framåt av spänningsförhöjande förflyttningar och våldsamma konfrontationer. Marseille som miljö är noggrant utmejslat med detaljer som gör staden levande trots dess förfall.

Karaktärerna balanserar skickligt mellan att vara arketypiska och genuina. De representerar olika typer av människor men känns samtidigt som individer med egna personligheter. Det är svårt att inte bli investerad i Nolane och hennes vänners öden när de navigerar mellan gott och ont i en värld som tycks ha vänt dem ryggen.

Men romanen har också sina svagheter. Beskrivningarna av de kvinnliga huvudpersonernas kroppar är påfallande utförliga och återkommande. Deras lemmar beskrivs ideligen som solbrända, muskulösa, släta, fasta och atletiska. Detta väcker frågor om perspektivet – är blicken internaliserat manlig eller möjligen en spegling av en annan syn på kvinnokroppen i fransk kultur? I vissa sammanhang kan kanske en stark och atletisk kvinnokropp fortfarande ses som ett uppror mot patriarkatet, men de upprepade beskrivningarna stör läsupplevelsen.

I vissa passager smyger sig också en alltför förnumstig vuxenröst in med visdomsord som känns konstlade. Dessa bryter mot den annars livfulla och ungdomliga tonen som präglar större delen av berättelsen.

När Marion Brunet tilldelades Astrid Lindgren Memorial Award föregående år väckte det förhoppningar om en renässans för den politiskt engagerade ungdomsboken, den typ av berättelser som blomstrade kring millennieskiftet. ”Ilos” levererar på många sätt på dessa förhoppningar med sina skildringar av aktivism och motstånd mot orättvisa maktstrukturer.

”Ilos, bok 1” är den första delen i en trilogi översatt av Marianne Tufvesson och utgiven på Gilla böcker. Boken riktar sig till läsare från femton år och uppåt. Den andra delen väntas redan till hösten, vilket är glädjande för den som blir sugen på mer efter att ha följt Nolane och hennes vänners kamp för överlevnad och rättvisa i det översvämmade Marseille.