På polisstationen står kvinnan framför kameran med ett neutralt ansiktsuttryck. Fotografen ger kortfattade instruktioner inför den nya passbilden. Det naturliga leendet som reflexmässigt dyker upp måste undertryckas – enligt föreskrifterna ska ansiktet vara uttryckslöst på identitetshandlingar.

Det är en ritual som miljontals svenskar genomgår vart femte år, och den skapar ofta ett märkligt resultat. Passfoton tenderar att förvandla även de gladaste människor till personer som ser deprimerade, hotfulla eller olyckliga ut.

När kvinnan får se resultatet på skärmen möts hon av en bild som knappast representerar hur hon ser sig själv. Det är en blandning av ”skräck och depression i samma nuna”, som hon själv uttrycker det. Bilden kommer att följa henne i flera år framöver, i pass- och säkerhetskontroller världen över.

Fenomenet är välkänt bland både fotografer och myndigheter. Internationella krav på biometriska pass har gjort reglerna för passfoton allt striktare. Neutrala ansiktsuttryck utan leenden gör det lättare för både maskiner och människor att identifiera personer. Leenden förändrar ansiktets proportioner och kan försvåra identifieringen.

Enligt Polismyndighetens regler måste fotografiet visa en rak blick mot kameran, neutralt ansiktsuttryck, stängd mun och fullt synliga ögon. Glasögon ska helst undvikas och huvudbonader tillåts bara av religiösa skäl. Kraven är inte unika för Sverige utan följer internationella standarder.

Psykologer har noterat att vi utvecklar ett speciellt förhållande till våra passfoton. Många upplever en form av identitetskris när de konfronteras med den officiella bilden av sig själva – ett ansikte som inte uttrycker personlighet eller livsglädje. Det är som att möta en alternativ version av sig själv, en som inte känns autentisk.

För kvinnan i polisstationens fotobås blir upplevelsen nästan transformativ. Hon lämnar lokalen med känslan av att ha fått ”en ny tuff personlighet” – bilden har på något sätt påverkat hur hon ser på sig själv. Detta fenomen är vanligare än många tror. Forskare inom socialpsykologi har observerat att officiella ID-foton faktiskt kan påverka vår självbild, åtminstone temporärt.

Fotografer som specialiserar sig på passfoton har utvecklat särskilda tekniker för att få människor att se så naturliga ut som möjligt trots restriktionerna. Det handlar om rätt ljussättning, att få personen att slappna av i axlarna och att hitta en balans där ansiktet är neutralt utan att se strängt ut.

Trots frustrationen finns det en demokratisk aspekt i att alla, oavsett social status, måste underkasta sig samma procedur. Celebriteter, politiker och vanliga medborgare – alla får samma standardiserade, uttryckslösa bilder i sina pass.

Samtidigt utvecklas tekniken för ansiktsigenkänning snabbt. Flera flygplatser experimenterar redan med system som kan identifiera resenärer utan att de behöver visa pass. I framtiden kan kravet på neutrala ansiktsuttryck eventuellt lättas när algoritmer blir bättre på att identifiera människor oavsett ansiktsuttryck.

Till dess fortsätter miljontals svenskar att förnya sina pass och identitetskort, och gå igenom den märkliga upplevelsen att möta en version av sig själva som de knappast känner igen. Det är en liten men universell erfarenhet som många kan relatera till – känslan av att passfotot representerar en främmande version av den egna identiteten.

För kvinnan som just fått sin bild tagen blir det nya passfotot en påminnelse om byråkratins standardisering, men kanske också om hur identitet är mer komplex än en enstaka bild kan fånga. Hon lämnar stationen med ett snett leende, väl medveten om att hon nu har fem år på sig innan nästa uttryckslösa möte med passkameran.