Supersopranen Lise Davidsen glänser på månadens klassiska skiva

Hon är en av vår tids mest efterfrågade sopraner, och nu tar hon sig an en av operarepertoarens mest krävande hörnstenar. Norska Lise Davidsen släpper albumet ”Verdi”, en samling som enligt kritikerna visar prov på både lyriskt skimmer och imponerande vokalt tryck.

DN:s recensent Camilla Lundberg beskriver hur Davidsens röst kommer till sin fulla rätt på den nya skivan. Med en förmåga att växla mellan det ömtåliga och det kraftfulla bekräftar hon sin position som en av de ledande dramatiska sopranerna i dagens operavärld. Skivan, som fokuserar på Giuseppe Verdis rika karaktärsporträtt, lyfter fram Davidsens tekniska bredd och hennes sällsynta förmåga att gestalta både sårbarhet och styrka i samma aria.

Lise Davidsen, född 1987 i Stokke utanför Oslo, har på kort tid etablerat sig som en eftertraktad artist på världens stora operascener. Hennes genombrott kom 2015 då hon vann operatävlingen Queen Sonja International Music Competition, och sedan dess har karriären gått spikrakt uppåt. Hon har bland annat sjungit på Metropolitan Opera i New York, Royal Opera House i London och Bayreuthfestivalen, där hon hyllats för sina tolkningar av både Wagner och Strauss.

Med en röst som kombinerar nordiskt ljus med en mörk, fyllig klang, har Davidsen ofta jämförts med legendariska föregångare som Kirsten Flagstad och Birgit Nilsson. Men där de svenska och norska dramatic sopranerna främst förknippades med Wagner, har Davidsen visat en imponerande flexibilitet. Hennes Verdi-tolkningar har fått särskild uppmärksamhet, då repertoaren kräver en helt annan typ av vokal akrobatik än den tyska senromantiken. Verdis hjältinnor – från den lidande Violetta i ”La traviata” till den hämndlystna Lady Macbeth – ställer krav på både färgrikedom, texttydlighet och dramatisk närvaro.

På det nya albumet får lyssnaren ta del av ett urval av Verdis mest älskade arior. Davidsen ackompanjeras av London Symphony Orchestra under ledning av den italienske dirigenten Antonio Pappano, ett samarbete som gett skivan både tyngd och elegans. Pappano, som själv är en erkänd Verdi-tolkare, sägs ha skapat en musikalisk ram som låter Davidsens röst andas och ta plats.

Inspelningen är också ett tecken på en bredare trend inom den klassiska musikindustrin. Under de senaste åren har flera stora operahus och skivbolag satsat allt mer på dramatiska sopraner med stor röstvolym, efter en period då lättare, mer lyriska röster dominerade. Denna förskjutning har delvis drivits av en växande publik efterfrågan på storslagna, känslomässigt laddade föreställningar, men också av att en ny generation sångare – Davidsen inkluderad – visat att det går att kombinera kraft med precision och nyans.

För Davidsen själv är Verdi-repertoaren inget hon närmar sig lättvindigt. I en tidigare intervju har hon betonat vikten av att inte pressa rösten för tidigt i karriären. Hon har medvetet väntat med att ta sig an de allra tyngsta partierna och i stället låtit rösten mogna. Den strategin verkar ha burit frukt. Recensenterna har noterat att hennes tolkningar nu präglas av en mognad och självklarhet som endast kommer av erfarenhet och varsam röstvård.

Utöver det rent musikaliska har Davidsen också blivit en symbol för den norska kultursatsningen. Hon har mottagit flera prestigefyllda utmärkelser, däribland den norska kungliga förtjänstorden, och ses som en nationell stolthet. Hennes internationella genomslag har också satt fokus på den skandinaviska sångtraditionen, som under 1900-talet producerade en rad världsstjärnor men som under senare decennier haft en mer tillbakadragen roll på den globala operascenen.

Med ”Verdi” befäster Lise Davidsen inte bara sin egen position, utan bidrar också till att förnya intresset för en av operahistoriens mest centrala tonsättare. Att albumet nu hyllas av kritikerna ses som ett kvitto på att hon har nått en punkt i karriären där hon kan ta sig an vilken repertoar som helst – och göra den till sin egen. För operapubliken innebär det ett löfte om många år av starka tolkningar framöver.