Beckmans designhögskola på Lidingö visar just nu upp sin examensutställning ”Avtryck”, där 41 avgångsstudenter från linjerna Form, Visuell kommunikation och Mode presenterar sina slutarbeten. Utställningen, som pågår till den 25 maj, ger en tydlig bild av vart designvärlden är på väg – och svaret verkar vara bakåt, eller snarare tillbaka till rötterna.

Det handgjorda och analoga har gjort comeback på denna års utställning. Medan designvärlden under senare år präglats av intensiva diskussioner om artificiell intelligens och dess framtida roll, har årets examenskull valt en helt annan väg. Istället för att omfamna den digitala utvecklingen lägger de fokus på traditionellt hantverk, materialkännedom och kroppsligt arbete.

Detta skifte är särskilt påtagligt bland modestudenterna, där materialutforskande står i centrum. Julia Broscheit har skapat den skulpturala kollektionen ”I felted loss” med hjälp av uråldrig tovningsteknik. Genom lager på lager av tyg och textilier har hon byggt upp verk som både utmanar och hyllar traditionella metoder.

På formlinje märks en liknande tendens mot det ursprungliga och obearbetade. Filippa Holm har hämtat sina material direkt från skärgården – lera, stenar och kvistar – för att skapa skålar, fat och inredningsföremål. Hennes projekt ”Så här kan man också göra” handlar om att söka sig bort från det förädlade och färdigbearbetade, tillbaka till naturen och det autentiska.

Linnea Danielsson från formlinjen tar ett något annorlunda grepp men med samma grundtanke. Hennes ljudabsorberande ”Cirrus” med abstrakta former är tänkt att ge skolelever något att fästa blicken på, ett alternativ till den ständiga digitala stimulansen. Projektet bygger på tanken att allt scrollande har fått oss att försumma reflektion och dagdrömmeri – något som behöver återerövras.

En del studenter väljer att kombinera gammalt och nytt istället för att helt förkasta det moderna. Malte Lundberg förener traditionellt hantverk med högteknologi i ”Kulturarv i ny form”, vilket resulterat i en serie pallar och stolar med bulliga, sympatiska former. På liknande sätt arbetar Otto Bäccman med både högteknologiska material och naturfibrer i sina kreationer.

Inom linjen för visuell kommunikation syns samma strävan efter det kroppsliga och materiella. Linn Sehlstedt undersöker i sitt projekt ”Görm” hur grafisk design kan återknyta till något mer fysiskt. Hon jämför vår digitaliserade värld med hur hennes mormor en gång drev sitt jordbruk i Västerbotten. Till projektet hör en bok som tillverkats helt utan digitala hjälpmedel – ett radikalt ställningstagande i en bransch som till stor del blivit helt digital.

Bland studenterna i visuell kommunikation märks också ett påfallande intresse för typografi och handstilar. Edda Eliasson har samlat in handstilar i projektet ”Hand: Skriften” och talar om digital utmattning och behovet av en mer kroppsnära kommunikation. Emmy Seeger har skapat en typsnittsfamilj där former av fläckar, likt Rorschachtestet, fogas in bland i övrigt lättlästa bokstäver i hennes ”Acts of Service”. Resultatet blir både dekorativt och fantasieggande.

Wilmer Norrby har tagit ett annat grepp med sitt designverktyg ”Totto”, som låter användare skapa typsnitt utan teknisk förkunskap. Även Tyra Östlund utforskar typografi i sitt projekt ”Tag to type”, vilket visar på den breda fascinationen för bokstäver och alfabetet bland årets studenter.

En annan stark tendens på årets examensutställning är hur studenterna lyckas göra det personliga angeläget för en bredare publik. Iris Berglund utforskar i ”Pull my hair” den tunna gränsen mellan attraktion och äckel. Hår hänger ut från ett badrumsskåp och det läderklädda innandömet väcker obehag hos betraktaren – ett projekt som berör allmänmänskliga psykologiska fenomen.

Felix Elofsson har använt sin egen erfarenhet av skidåkning på elitnivå för att skapa ”Project RE:COV”, en specialanpassad hjälm för puckelpiståkare. Daniel Trewes, tidigare kock och nu designer, har skapat schäslongen ”Kanapé/Kanapé” där han sammanför tankarna om smak och form. Här får den eviga debatten om vackert och fult, god och dålig smak en helt ny dimension.

Natalie Lindén representerar det hållbarhetsfokus som också är närvarande på utställningen. Hennes kollektion ”Dying (Dead)” är tillverkad av plastskräp och annat kasserat material, vilket visar att det handgjorda inte nödvändigtvis betyder nyproduktion.

Sammantaget ger Beckmans examensutställning 2026 en bild av en generation designers som aktivt väljer bort det lättillgängliga digitala till förmån för det mer krävande och tidskonsumerande analoga. Det är en reaktion mot den digitala överbelastningen och en längtan efter det påtagliga, materiella och autentiska. Samtidigt är det inte en fullständig förkastelse av modern teknologi, utan snarare en eftertänksam balansering mellan tradition och innovation.

Utställningen visar att nästa generation designers är medvetna om både designhistorien och samtiden, och att de vågar ta ställning för det som känns rätt – även om det innebär att gå mot strömmen.