Valter Nilssons lokalpatriotism är rörande total

Den 10 september 2023 släppte göteborgaren Valter Nilsson sitt nya album ”Högsbo riviera” på skivbolaget Black Valley, ett verk som tydligt reflekterar sin hemstads själ och ljudbild. Albumet utgör en intressant studie i hur musikens geografi ser ut i en tid av ökande globalisering inom popmusiken.

I en era där världshittar kan produceras i Seoul, Stockholm eller San Francisco med i princip identiskt sound, har Nilsson valt en motsatt väg. Han förankrar sin musik djupt i Göteborgs kulturella mylla, med så många lokala referenser att det tidvis kan bli svårtillgängligt för lyssnare utanför 031-området.

Detta är Nilssons andra större album efter ”Bland de gyllene och de allmänt brända”, som gav honom ett visst nationellt genombrott. Med ”Högsbo riviera” förstärker han sin position som lokalpatriot, men riskerar samtidigt att skymma de mer allmängiltiga berättelserna om vardagslivets slit som finns i materialet.

Musikaliskt placerar sig Nilsson i en tydlig västkusttradition. Hans soulrock framkallar bilder av ett alternativt scenario där Alan Parkers klassiska film ”The Commitments” spelats in vid Älvsborgsterminalen i stället för i Dublin – en blåsig, rå och intensivt lokal tolkning av soulmusiken.

Göteborgsreferenserna är inte subtila. I låten ”Göteborg” radar Nilsson upp stadens platser och företeelser, och adresserar den oundvikliga jämförelsen med stadens stora musikson genom att helt enkelt nämna honom vid namn: ”Vid Håkan Hellström – så var det sagt”.

Vid 36 års ålder framstår Valter Nilsson som en artist som accepterat sina influenser och sin plats i det musikaliska landskapet. Denna öppenhet är sympatisk, men väcker samtidigt frågan om vad som egentligen är Nilssons unika bidrag till den göteborgska musiktraditionen. Trots den ärliga ansatsen är det svårt att höra vad som särskiljer honom från förebilderna.

Lokalförankringen är både albumets styrka och svaghet. Bildspråket med ”Gais-färgad och svajigt sjungande elefant i det inre rummet på valfri Andra Långgatan-bar” fångar essensen i Nilssons sound – det är musikalisk hembygdskärlek dränkt i barens dunkla belysning och stadens arbetarhistoria.

”Högsbo riviera” representerar ett intressant fenomen i dagens musiklandskap. Medan streamingplattformar och globala trender driver popmusiken mot en internationell likriktning, finns det parallellt en växande våg av artister som medvetet odlar en stark lokal identitet. Nilsson är en tydlig representant för denna motreaktion.

Albumet får tre av fem i betyg av recensenten Mattias Dahlström, som lyfter fram ”Buddy” som skivans bästa spår. Betyget antyder att Nilsson skapat ett solitt album, men att det inte riktigt når de höjder som skulle krävas för att helt träda ur skuggan av sina förebilder.

Det göteborgska musikarvet är rikt och välkänt, med artister som just Håkan Hellström och band som Broder Daniel som definierat stadens sound. Nilssons bidrag till denna tradition är äkta och genuint, men samtidigt kanske inte tillräckligt distinkt för att etablera en egen tydlig röst i detta sammanhang.

I en musikbransch där lokal autenticitet blir allt mer efterfrågad som motvikt till den globala homogeniseringen, representerar Valter Nilsson och ”Högsbo riviera” ett tidstypiskt exempel på hur geografisk identitet fortsätter att forma musikaliska uttryck, även i den digitala erans 2020-tal.